Tycker alltid det är klurigt att försöka översätta såna specifika instruktioner, dels att man ska förstå varför och dels få kroppen att göra just DET och inte en massa andra saker!
Jag brukar faktiskt tänka på ytterhöften i öppnan, fast tvärtom att jag försöker undvika att "hänga" på yttersidan vilket det känns som om jag råkar låta yttre höftknölen peka nedåt (är känslan/visualiseringen alltså). Hästen rör massor på höfter och bäcken när den går och är rätt grov framtill så jag upplever det som att ytterbogen går mer fri då, annars vill den knappt lämna spåret.
Så jag har väl svårt att tro att tränaren skulle tänka tvärtom. Å andra sidan, som jag tror någon annan sa, kanske du för bak ytterhöften nu, så man sitter i för mycket böjning mot vad som är fysiskt möjligt. Men jag tycker det är lättare att hålla koll på fötterna. Gör man det följer i regel höfterna med, när man fått in det i kroppen och inte tänker för mycket.
Eftersom jag vill att bakdelen ska kliva på rakt fram i öppnan vill jag ha både inner- och ytterfot parallella. Kan tänka mig att vissa föredrar innerfoten aningens längre fram än ytter (alltså- inte ytterfoten bak utan innerfoten framåt). Och koll så man inte pekar utåt med ena fotens tår men har den andra rakt framåt.
Sen får man prova sig fram och se vilka tänk som du faktiskt tycker funkar bäst i praktiken. Det blir lättare med tiden när man lär sig vad man vill ha för resultat och hur hästen reagerar på olika justeringar/inverkan, förutom det man lärt den såklart.
Rider själv inte med lika mycket böjning som renodlade AR-ryttare, brukar snarare få tänka att jag rätar ut än böjer. Förböjer sig gör hästen nämligen gärna av sig själv för att avlasta, har jag linjeringen däremot med en rak häst eller svagt böjd häst kommer mer böjning väldigt enkelt, bara länga yttertygeln, hästen är skolad att söka sig till den.