Jag är kanske också lite förvånad, men jag upplever samtidigt att de mer politiskt laddade diskussionerna generellt avtagit på forumet så på det viset är jag inte så förvånad.
Israel-Palestina är annars något svenskar brukar ha starka åsikter om, det var något en vän från Israel faktiskt klagade över ibland när hen reste utomlands och träffade på just svenskar. Svenskar skulle nämligen alltid avkräva en åsikt och tvinga hen att ta ställning och diskutera Israels ockupation. För min vän var det trots allt länge ganska lätt att i praktiken undvika det mesta av konflikten, även på hemmaplan, för Tel Aviv där hen bor var inte särskilt utsatt för våld generellt och hen tillhör inte någon minoritetsgrupp som blivit pressad under ytterhögerregeringen. Nu är situationen lite annorlunda, hen har kastats in i det på ett annat sätt än tidigare.
På lite samma sätt som man måste skilja på judendom och sionism måste man nog skilja på israeler och Israels styrande. För Israels regering är ju nuförtiden en ganska extrem ytterhöger och en koalition som bland annat består av populistiska ultranationalister och ultrareligiösa* som börjat ge sig på demokratin och Högsta domstolen. Det har också som bekant varit massiva protester i Israel över detta. De högerradikalas styre ger kanske också en slags legitimitet till bosättar-våld, eftersom några av dem har starka kopplingar till just bosättningarna, och sedan tillträdet har det rapporterats fler sådana incidenter vilket förstås inte heller underlättat situationen.
*Bland de mer extrema hör väl ministern för nationell säkerhet, tidigare dömd för uppvigling till rasism och stöttande av terrororganisation, som exempelvis sagt att han har större rätt att röra sig fritt på Västbanken än araber, och finansministern som bland annat sagt att det palestinska folket inte existerar.
Lite liknande men i kanske ännu högre grad så måste man skilja på Hamas och Palestina eller palestinier, Hamas är inte ens en statlig aktör men de bedriver ju vid det här laget en slags diktatur. Det våld som eskalerat på sistone stärker nog på sikt både Israels ytterhöger och organisationer som Hamas. Det här tar fokus från Netanyahus problem med lagen, anklagelser om korruption, antidemokratiska tendenser och så vidare, och vi vet att populistisk höger går framåt i osäkra tider. Och Hamas får förstås vatten på sin kvarn när Israels ledning slår tillbaka på sätt som drabbar den palestinska civilbefolkningen hårt.
Vart jag ville komma är att interna konflikter och politiken som förts i Israel på regeringsnivå har eldat på den här konflikten mer än vanligt på sistone och det var bara en tidsfråga innan något skulle hända. Men också att eskaleringen av våld som sker nu sannolikt inte kommer göra situationen bättre någonstans, och jag oroar mig inte bara för utvecklingen i Gaza och Västbanken utan också för demokratin i Israel.
Är det något man bör ha lärt sig från tidigare års terrorbekämpning främst i USAs regi är det väl dessutom att det inte går att eliminera terrororganisationer med hämndlystet våld. Tvärtom kanske man bara byter en terrororganisation mot en annan. Man måste ta tag i grundproblemet, men mycket talar nu för att Israel inte kommer ta sig an den frågan den närmsta framtiden och människorna i Gaza har inte heller någon direkt kapacitet att göra det under de förutsättningar som man lever där idag.
Krigsbrotten som båda sidor gjort sig skyldiga till (över tid, inte bara nu) är förstås oförsvarliga. Att det Hamas gjort är krigsbrott är självklart och utom tvivel, Israels styrande begår även de regelbundna krigsbrott och sättet man behandlar särskilt Gaza är fortsatt avskyvärt. Så en anledning att konflikten inte tas upp här kanske är att situationen känns allmänt hopplös och låst, det stannar ofta vid att man konstaterar att alla de brott som begås är fruktansvärda för civilbefolkningen på båda sidor, något som jag tror är en åsikt de allra flesta delar.