Fortsätta eller ge upp?

[Miljon]

Jag har en alldeles underbar, fantastisk häst med kapacitet utöver det vanliga. Vi har gjort en lång resa tillsammans och jag har haft enormt kul och lärt mig massor på vägen. Enligt de som "kan något" (tränare, duktiga ryttare m.fl.) är det en häst som i framtiden kommer att göra sig bra på de stora tävlingarna.
Själv är jag en väldigt tävlingsintresserad ryttare, jag är alltid hungrig efter mer kunskap och att få utvecklas mer. Jag vill alltid bli bättre och målet är att en dag vara BÄST. Har tävlat en del innan denna häst, men inte på någon väldigt hög nivå.

Så långt allt bra. Det här är alltså Hästen med stort H. Vi ska kunna gå långt tillsammans. Men den senaste tiden har det börjat kännas så motigt... Vi kommer ingenstans! Vi står kvar på samma ställe och stampar. Det är mycket häst att rida och alltid fullt upp. Jag kan inte rida ut obehindrat i alla gångarter. På bortaplan blir hästen stressad och lyssnar inte på någon, och tappar hälften av vad den kan, så resultaten på tävling blir förstås därefter. Den är känslig och protesterar STORT när något inte passar, en riktig diva med andra ord.

Så nu börjar jag allt mer att tveka... En sån här häst kommer jag kanske aldrig äga igen. Den köptes väldigt förmånligt, och även om den kan säljas till ett högre pris nu lär jag inte få tag på en med samma kapacitet för de pengarna, eftersom min häst har en ganska lång väg kvar. Och jag VILL ju tävla och utmana mig själv!

Men när det aldrig går framåt... Jag har tragglat på länge men det där "klicket" då allt bara lossnar kommer aldrig. Jag vet att en tävlingshäst ofta har mer nerv än en "vanlig hobbyhäst", och det är jag helt okej med, men det är så otroligt mycket av allt med den här hästen. Mycket kapacitet, mycket temperament, mycket attityd, mycket, mycket, mycket...

Jag sitter nästan dagligen och tittar på annonser. Jag skulle kunna sälja och köpa en unghäst, eller en äldre läromästare som redan gått de där högsta klasserna. Men får jag egentligen ut något av det?
Mitt självförtroende nu är i botten, men samtidigt så har jag min drömhäst på många sätt och nu kanske är enda gången i livet då jag har Den Hästen. Men så länge ingenting fungerar och jag bara känner mig sämre och sämre som ryttare (trots att tränare ofta ger beröm för min känsla, sits etc, men jag känner det inte själv på den här hästen) så kommer det ju inte att gå bättre på tävlingsbanorna, eller i skogen...

Hur hade ni gjort? Vad hade ni gett för råd om det var er vän/stallkamrat/elev/släkting som frågade om råd?

 

[ztsu]

När jag köpte min nya häst var det precis sådär för mig. Ingenting funkade och jag var gråtfärdig efter varje pass. Vad jag än gjorde så fick jag det bara inte att funka och precis som hos dig sjönk mitt självförtroende snabbare än en sten. Jag var redo att ge upp. Då gick hästen och blev skadad och var tvungen att vila i tre veckor. När jag sedan satt upp efter vilan sa det klick redan på första passet typ, och sedan dess har vi utvecklats massor. Det var som att han liksom behövde vila sig i form.

Så mitt tips, om du inte redan har testat det, är att ställa av hästen ett tag. Blir det det inte bättre har du inte förlorat något, för vad är egentligen några veckor av en livstid? För oss gav det också möjlighet att bonda, men jag antar att du haft din häst länge och att just det inte behövs? Hur funkar det om du sänker kraven ett tag och bara lattjar i skogen och leker i paddocken?

 

[Cilva]

Hur hade ni gjort? Vad hade ni gett för råd om det var er vän/stallkamrat/elev/släkting som frågade om råd?

I dina kläder hade jag behållt hästen men övat på vissa saker. För att det ska kännas roligt tycker jag att det ska gå att rida en trevlig tur i skogen på det sätt man själv finner roligast (fullt ös medvetslös, skritta rakt ut bland träden eller vad det nu kan vara). Det ska även gå bra att åka iväg någonstans om det är det man vill (tävling, träning, låna kompisens ridbana och sådant). När jag läser ditt inlägg verkar det som att de två sakerna är de som sätter mest käppar i hjulet för dig. Och jag förstår det, att inte kunna rida ut och att inte ha en avslappnad häst på bortaplan är jättejobbigt.

Enklast att börja med är uteritterna. Har du stenkoll på hästen på ridbanan? Oavsett vad som händer? Kanske du behöver börja med att utsätta den för olika nya saker redan på ridbanan där det är större chans att både du och hästen känner er tryggare. Något som prasslar i vinden och något att gå över kan vara bra saker att börja med. Sedan tar du steget vidare till att rida ut, i skritt först innan de andra gångarterna. Läs hästen att den inte får fara omkring i otillåten hastighet och att den förväntas lyssna på den. I början kanske ni bara kommer en kort bit men det kommer att bli längre och längre. Hitta strategier för att ta er förbi obehagligheter och för att sysselsätta den om den vill öka tempot, gå på tvären i diket eller något annat.

Vad gäller bortaplansträning så är det bara att boka ridhus/ridbanetid någon annanstans och åka dit. Samla ihop ett gäng kompisar och låtsas ha tävling om det är så att den blir nervig när tävling kommer på tal. Åk iväg ofta så att det till sist blir vardag. Använd samma strategier vid nervighet på bortaplan som när du rider ut (backa om den inte vill gå fram, rid små cirklar som flyttas lite i taget så att ni kommer närmare målet, böj den ömsom åt höger och åt vänster för att flytta fokus från hästätande monster till vad ryttaren vill.

 

[pajaztar]

Du fick bra tips av Cilva tycker jag.

Hade det varit min häst hade jag släppt träningen en månad eller två och roat mig med att rida ut i terrängen istället, helst med någon kompis på trygg häst som kan gå före om min är spooky. För att liksom bli trygg i uteritterna. Jag rider iofs nästan jämt ut så för mig är det viktigt att det funkar på de hästar jag har.

Sen hade jag också åkt iväg mycket mer med hästen för att miljöträna. Träna på bortaplan, åk ut på någon pay and ride eller vad som helst för att få träning i att åka iväg.

Och är den spänd och lite stissig, kom ihåg att rasta först, skola sen! Min vita kan vara rätt på tårna ibland och då går det inte att träna innan man har rastat den medelst rask galopp en stund först (eller longering om den är bockig).

 

[Bison]

Det ska vara roligt att rida och ha häst.
Jag hade en som visserligen fungerade väldigt bra tävling men den övriga ridningen fungerarde inte alls.
En fin häst med mycket kapacitet det med

Jag valde att sälja och det är bland det bästa jag gjor. Nu har jag två andra och det är verkligen roligt att åka till stallet varje dag. De passar mig perfekt bägge två och jag sätter upp mål som jag når.

 

[Miljon]

Tack för er input! Ska se om jag lyckas svara till alla i samma inlägg...

@ztsu Hästen har fått några 3-veckors-viloperioder, så tyvärr tror jag inte att det fungerar att "vila ikapp". Annars är det mitt go-to också, det är ganska ofta så tycker jag att hästarna behöver vila för att saker ska sätta sig. Jag har haft min häst en längre tid så vi behöver inte bonda för att lära känna varandra och skapa band, men däremot är det ju aldrig fel att umgås och bli ännu tightare så att säga.
Lattja och leka är svårt med den här hästen, det behöver vara nya uppgifter och saker på gång hela tiden. Annars blir det tråkigt och då kommer alla små egna idéer och hyss som ett brev på posten... Så jag är rädd att det inte riktigt går att släppa på kraven och bara leka. Det som går är väl att prova något helt annat, typ bygga upp en trailbana eller något, det kanske duger som kravlös lek eftersom det inte är något jag satsar på öht, och därmed inte ser någon prestation i alls. Ska fundera vidare på det.

@Cilva På ridbanan är det inga problem. Hästen är inte rädd och tittig av sig generellt, tvärtom ganska tuff och orädd. Det som händer när vi kommer ut är att lydnaden tycks försvinna genom ena örat... Jag jobbar mycket med lydnaden på banan, även om det som sagt sällan eller aldrig är några direkta problem där. Men när vi ska ut kan det vissa dagar vara så att vi bara kan skritta, varav en tredjedel av tiden blir på tvären eller kors och tvärs över vägen... Sedan kommer det bra dagar också, då det går att rida i alla gångarter även ute, men man vet aldrig NÄR de bra dagarna kommer.
På bortaplan är det mer nerverna utanpå, så där gäller det absolut att hitta knep för att "ta tillbaka" koncentrationen. Jag tar absolut med mig dina råd, även när det gäller att åka bort. Bara den här veckan ska vi iväg på helt nya ställen två gånger, och det ska jag se till att göra till en vana.

@pajaztar "Rasta först, skola sen" tackar jag för! Det är ju en sån där grej som egentligen är så självklar, men som jag har svårt att komma ihåg. Jag fastnar gärna i lydnadstänk och börjar dressyrarbeta på en gång när hästen känns uppe i det blå. Det är förstås helt logiskt egentligen, att det är bättre att rasta av den först och därefter sitta upp. Det ska jag verkligen ta med mig i fortsättningen!

@Bison Jag håller med dig till 110%! Det ska vara roligt att ha häst, det har jag sagt till andra många gånger också när hästeriet inte blir roligt av en eller annan anledning.
"Problemet", fast det är väl egentligen inget problem i sig, är att jag verkligen älskar den här hästen och att rida är det roligaste som finns NÄR det går bra. Men det händer så sällan. Men de där gångerna, tillfällena när det fungerar, då blir jag alldeles salig och på rosa moln av lycka. Och sedan kan nästa ridpass sluta med blod, svett och tårar, bokstavligt talat
Men jag tänker ändå så, om jag borde sälja och köpa mer av en läromästare. Om jag får den glädjekänslan oftare då, och om jag får ett bättre självförtroende i ridningen. Eller om det istället blir kul ett halvår, och sedan blir tråkigt för att det inte är någon utmaning längre... Åh, det är så svårt att veta!

 

[Lurv]

Det beror ju även på din ekonomi och vilken möjlighet du har att köpa en riktigt fin häst du trivs bättre med.
Jag har haft en hund som var som din häst, den lovordades av elitfolk men passade inte mig. Efter många år sålde jag den och det enda jag kan säga är att jag borde gjort det tidigare. Nu har jag två andra hundar som ger mig glädje jag och har slutat titta på hundannonser.

För att psykologisera det hela lite så känns det som att du lite har lämnat din häst eftersom du redan börjat kika på nya. Sen är det ytterst svårt att ge andra råd. En del älskar svåra hästar och skulle tycka att en trygg och stabil häst framkallar kräkreflexer. Men du låter inte så lycklig i din text. Du är ju faktiskt inte nöjd!!!
Hästar är så jäkla dyra att ha så då ska de ge full valuta också. Sen är livet för kort för en dålig häst/hund whatever. Man ska ha roligt NU.
Jag tittar själv på hästannonser så jag är inte heller nöjd med mina fina talangfulla hopphäst, tyvärr. Och har lite samma känsla som dig.

Ursäkta om det blev virrigt.

 

[manhattan_2006]

Du säger att du gjort en lång resa ihop med hästen, hur länge har du haft den och hur gammal är den?
Vad har den gjort hittills? Om du har försökt få hästen att prestera i flera år men det inte händer något då låter det inte direkt som en topphäst. Oavsett hur mycket en tränare lovordar en häst så innebär faktiskt en bra häst en häst som är samarbetsvillig.
Tycker absolut inte att du behöver ge upp i första taget men kanske vore det en idé att lämna bort hästen till någon annan ett tag som kan tävla den?
Det kanske är att du och hästen inte passar ihop bara...

 

[Cilva]

@Cilva På ridbanan är det inga problem. Hästen är inte rädd och tittig av sig generellt, tvärtom ganska tuff och orädd. Det som händer när vi kommer ut är att lydnaden tycks försvinna genom ena örat... Jag jobbar mycket med lydnaden på banan, även om det som sagt sällan eller aldrig är några direkta problem där. Men när vi ska ut kan det vissa dagar vara så att vi bara kan skritta, varav en tredjedel av tiden blir på tvären eller kors och tvärs över vägen... Sedan kommer det bra dagar också, då det går att rida i alla gångarter även ute, men man vet aldrig NÄR de bra dagarna kommer.
På bortaplan är det mer nerverna utanpå, så där gäller det absolut att hitta knep för att "ta tillbaka" koncentrationen. Jag tar absolut med mig dina råd, även när det gäller att åka bort. Bara den här veckan ska vi iväg på helt nya ställen två gånger, och det ska jag se till att göra till en vana.

@Miljon Nu svarar jag utifrån tanken om att du vill behålla hästen för att den har potential att vara det du vill ha (sälj den annars) men att det finns några saker som måste tränas först. Fundera nog igenom hur lydig hästen faktiskt är, med vissa hästar är det småsakerna som gör det så att säga. Det kan vara till exempel det att den tar något steg när du sitter upp, att den går och tittat på allt möjligt utanför ridbanan, att den krånglar när du ska hämta den från hagen, att den inte står still när du vill det och liknande. Sådana saker kan sedan visa sig på det sätt du beskriver när den går på tvären vid uteritt och inte riktigt lyssnar.

Bra att du ska åka iväg, det enda som hjälper mot nerver på bortaplan är att åka så ofta så att bortaplan i princip är hemmaplan Du kan göra samma övningar för att få den att fokusera på en ridbana som inte är hemma som när du rider ut. Be den böja halsen/ge efter för tygeln men fortsätta gå rakt, flytta den för dina ben, rida en cirkel som blir åttor som blir krav på kontraställning, backa kluriga mönster och sådant.

 

[Miljon]

@Lurv Jag har inte möjlighet att köpa en lika fin häst UTAN olater/problem på något sätt. Däremot, om jag säljer den här, borde jag få möjlighet att köpa typ en "gammal" läromästare eller en lovande oinriden unghäst.
Sen angående det att kika på hästannonser, just den biten tror jag inte jag lägger nåt större värde i för det gör jag ALLTID Hur nöjd jag än är.
Men för övrigt har du ju helt rätt, helt hundra nöjd är jag faktiskt inte. Men jag gillar utmaningar också, så jag vill väl liksom både ha kakan kvar och äta upp den...

@manhattan_2006 Hästen har en stam som är lite känd för att utvecklas sent i ridningen, pratade senast i veckan med hästens uppfödare tillika tidigare ägare av pappan, och fick då än en gång höra att de hästar man tar det lugnt med och ger sig tid och tålamod att vänta in - de blir ofta VÄLDIGT fina. Medans de som tas för hårt eller inte får chans att liksom växa ikapp sig själva, mentalt inte minst, blir just ingenting. Så jag vet att tid och tålamod är en viktig punkt, alltid med hästar förstås men speciellt med en sån stam...
Jag har haft hästen i knappt två år, och innan det hade den gjort absolut ingenting så vi har gått från att hänga över sadeln till att nu börja tävla, alltså. Är ordentligt riden i alla gångarter o.s.v. i knappt ett år. Så de här tankarna på att få fram det där extra, tävlingsmässigt, har gått från flyktiga tankar till mer planer sista halvåret eller så, vilket väl inte egentligen är så jättelänge. Men länge nog för att bara stå och stampa...
Nu var vi iväg häromdagen, och ridningen gick över förväntan Knapparna försvann inte som de brukar kunna göra, utan det fungerade i stort som hemma. Hanteringen från marken däremot var en annan femma...

@Cilva Jag har funderat på det du skrev. I mycket tycker jag hästen är trevlig hemma, men jag har kommit på några tillfällen då det inte riktigt stämmer. Bland annat vid uppsittning, då smygs det gärna in ett eller ett par steg framåt. Där har jag börjat bli stenhård nu.
I ridningen är det inga problem med koncentrationen, men tar vi en promenad ska det tittas på allt, överallt, hela tiden. Utom på mig... Så det ska jag också jobba mer med.
Jag känner att eftersom ridningen fungerat bra nu när vi varit iväg i veckan, men det är i hanteringen problemen kommer, så misstänker jag att jag är en för dålig ledare från marken. Hästen är ju väldigt stark i sig själv och har sin bestämda åsikt om det mesta. Jag är mer van med mjuka hästar som man aldrig behöver ta någon diskussion med, så jag antar att problemet till stor del ligger hos mig. Jag är för mesig, helt enkelt. Så jag ska skärpa upp mig och vara mer bestämd, rak och tydlig i hanteringen från marken ett tag. Verkligen lägga fokus på att när vi är ute och promenerar så är det VI som promenerar, inte jag, hästen, fjärilen, brevlådan, hästarna i hagen, grannens hund, en bil och en kaninbur
Och så ska jag fortsätta jobba med att få fokus i ridningen, och försöka åka iväg så ofta som möjligt.

Jag TROR, efter råd här och efter hur veckan har varit, att jag ska ge det fram till mitten på sommaren iallafall. Då har vi hunnit med lite mer tävlingar, lite mer resor och mycket mer vardagsträning hemma. Nu när jag fått en aha-upptäckt om vad det verkligen är jag behöver jobba med, så är det lättare att se om det ger resultat.

 

[Centaur]

Som jag förstår det är hästen ung? Bara riden i 1 år?

Ge den tid!

Och en häst som ej är lydig utanför banen är inte lydig alls. Så enkelt är det, med undantag av rädda hästar. Men du skriver att hästen är tuff och orädd.

Börja enkelt. Har du en gårdsplan eller liten väg? Rid där och jobba hästen i skritt. Utöka området du rider på. När du kan skritta en slinga utan problem kan du lägga in några travsteg här och där. Krävs kadaverdiciplin med såna hästar, slitsamt men nödvändigt.

Min ena häst var helt omöjlig som ung, han var dock mest väldigt rädd inte bråkig och olydig men resultatet blev ju det samma.... Babysteps metoden hjälpte oss, tog lite tid men så småningom blev det jättebra.

Jag tycker att det är bättre att ha med en person som går istället för en häst till, det blir de oftast bara mer upphetsade av. Det ska tävlas och tuffas då och de smitter varann med upphetsning. Undantaget är en häst som aldrig blir rädd eller upphetsad för någonting och såna finns i princip inte.

Den som ger upp är en förlorare.

 

[Cilva]

@Centaur ett fritidsintresse ska vara roligt och då tycker i alla fall inte jag att det är att ge upp och per automatik vara en förlorare bara för att man väljer att byta häst. Visserligen klarar inte jag av att sälja hästar så jag får vackert stå ut med de jag skaffar mig men det är inte rätt väg för alla. Särskilt inte om man bara har en häst, då ska det vara roligt åtminstone 70% av tiden. Jag har flera och kan rida en annan om det känns jobbigt med den första någon dag. Givetvis får man inte ge upp för lätt men det ska inte vara eller kännas oöverkomligt.