Mitt yngsta barn lämnade förskolan -97. Då kallade vi personalen för pedagoger eller vid direkt tilltal, deras namn och förskolan för dagis eller dess namn. Jag tyckte redan då att ordet daghem var missvisande för den plats mina barn vistades på och den verksamhet som fanns. Det första dagiset de gick på var ren förvaring. Ett uruselt ställe som jag inte hade valt alls men efter 90-talets babyboom fick man vara glad om man fick någon plats. När mina barn bytte dagis var det inte ett daghem längre utan verkligen en förskola med massor av montessoriinspirerat lärande. Barn lär sig genom leken så att barn i förskolan inte sitter still i bänkar är inget konstigt, det är inte så barn lär sig utan de lär sig genom att vara med och genom leken. Jag var glad när verksamheten bytte namn till förskola eftersom jag anser att det är ett mer rättvisande ord. Om man som blivande förskollärare inte ser på sitt yrke som annat än barnförvaring så undrar jag om man har sovit sig igenom utbildningen? Det torde vara svårt att missa den pedagogiska utbildningen annars.