P
pufffan
Idag så skull min kere Far ha fyllt år om han hade vare i live. Man kan ju int låte bli att fundere lit på han och hur det va förr.Månge här inne tyck nog att jag är lit omordener då jag ännu far runt med min Kotte. Ni är ju unge pigge och krye och skall fare på Gåsatävlingar och allt vad det nu är. Tänk när jag var lit och jag fick sitte i timmer och köre till kvarna för att male säd till kere Mor. Eller på vintern när vinden ven och det kund vare minus 25 grader ut. Då var det minsann int skoj att vare skogshuggare som kere Far var. Det kunde vara 10 grader i stugan då minsann.
Ofte så vaknede jag då han tog ut sine store starke ardennder från stalle. På vintern hade han en skakel klocke på. Iblad så tog han kransa med. Men den hade vi oftas bare till kyrkan. Jag minns ljudet från den än idag. Jag tror nog att jag skall finne den här på lon om jag bare leter lit.
Tänk på kvälla när Far kom hem farende då fick jag eller min bror ut i stalle och ta hand om juren så Far kunde äte och vile till näste dag. Det kund ta timmer att ge dom mat, borste och att få dom torre.Vi fick stå och gnide dom med halm tills dom var torre.Sedan då lade vi jute säcker över unpan och korse på dom över natta. Men Far han hade dom mest välrycktade hästerna det kan jag love. Det var ett slit det live men jag vet att kere Far älskade sin skog och sinen vackre ardennder. Månge vintrer så för frös han både tår och fingrer. Det var ett hårt liv både för olk och fä. Jag och Valdemar taler ofte om den tida men vi minns den med glädje både han och jag.
Ja, så var det då. Inte så intressant kanske för er som är så morderne men jag vill bare skriv av mig lit.
Rut.
Ofte så vaknede jag då han tog ut sine store starke ardennder från stalle. På vintern hade han en skakel klocke på. Iblad så tog han kransa med. Men den hade vi oftas bare till kyrkan. Jag minns ljudet från den än idag. Jag tror nog att jag skall finne den här på lon om jag bare leter lit.
Tänk på kvälla när Far kom hem farende då fick jag eller min bror ut i stalle och ta hand om juren så Far kunde äte och vile till näste dag. Det kund ta timmer att ge dom mat, borste och att få dom torre.Vi fick stå och gnide dom med halm tills dom var torre.Sedan då lade vi jute säcker över unpan och korse på dom över natta. Men Far han hade dom mest välrycktade hästerna det kan jag love. Det var ett slit det live men jag vet att kere Far älskade sin skog och sinen vackre ardennder. Månge vintrer så för frös han både tår och fingrer. Det var ett hårt liv både för olk och fä. Jag och Valdemar taler ofte om den tida men vi minns den med glädje både han och jag.
Ja, så var det då. Inte så intressant kanske för er som är så morderne men jag vill bare skriv av mig lit.
Rut.