Jag bor precis på gränsen mellan två landsting och har tidigare bott länge i medelstor stad i grannlandstinget, nu bor jag på mindre ort i nytt landsting. Det sjukhus jag hör till ligger ca 10 mil bort i en stad jag aldrig varit i annat än åkt igenom, till sjukhuset i grannlandstinget är det ca 7 mil och där hittar jag och känner mig hemma, har dessutom hundvakt åt det hållet.
Har pratat med min BM om att jag helst vill åka till grannlandstinget när det blir dags och hon är positiv och har vid tillfälle uttryckt att det är relativt vanligt att folk som bor på min ort åker dit. Man måste ha gjort en blodgruppering på VC i grannlandstinget och ska ha journal i pappersform med sig.
Jag har varit i kontakt med VC i grannlandstinget för att göra blodgrupperingen, och en gång även varit i kontakt med förlossningen för att kolla att de kan se den.
Det jag nu funderar över är att jag tycker att attityden hos de jag pratat med i grannlandstinget varit lite sådär... Sköterskan på VC ifrågasatte öppet varför jag ville åka till grannlandstinget och BM på förlossningen inledde konversationen med att påpeka att om det var fullt fick jag minsann inte komma dit vilket ju är en självklarhet och påpekandet fick mig att känna mig både idiotförklarad och negativt inställd.
Jag har själv en medicinsk utbildning och ett vårdyrke och kan ibland ha lite svårt för att bli "klappad på huvudet", samtidigt som jag såklart inte vill uppfattas som mästrande eller trycka ner mitt yrke i halsen på någon. Vänlig och positiv attityd och konkret information är vad jag önskar mig.
Är det någon härinne som fött i "fel" landsting, och vad har ni isf haft för upplevelse av det?
Jag förstår såklart att upplevelsen påverkas av tusen andra faktorer också men jag tänker mest på bemötande och attityder, att känna sig välkommen eller inte o dyl.
Har pratat med min BM om att jag helst vill åka till grannlandstinget när det blir dags och hon är positiv och har vid tillfälle uttryckt att det är relativt vanligt att folk som bor på min ort åker dit. Man måste ha gjort en blodgruppering på VC i grannlandstinget och ska ha journal i pappersform med sig.
Jag har varit i kontakt med VC i grannlandstinget för att göra blodgrupperingen, och en gång även varit i kontakt med förlossningen för att kolla att de kan se den.
Det jag nu funderar över är att jag tycker att attityden hos de jag pratat med i grannlandstinget varit lite sådär... Sköterskan på VC ifrågasatte öppet varför jag ville åka till grannlandstinget och BM på förlossningen inledde konversationen med att påpeka att om det var fullt fick jag minsann inte komma dit vilket ju är en självklarhet och påpekandet fick mig att känna mig både idiotförklarad och negativt inställd.
Jag har själv en medicinsk utbildning och ett vårdyrke och kan ibland ha lite svårt för att bli "klappad på huvudet", samtidigt som jag såklart inte vill uppfattas som mästrande eller trycka ner mitt yrke i halsen på någon. Vänlig och positiv attityd och konkret information är vad jag önskar mig.
Är det någon härinne som fött i "fel" landsting, och vad har ni isf haft för upplevelse av det?
Jag förstår såklart att upplevelsen påverkas av tusen andra faktorer också men jag tänker mest på bemötande och attityder, att känna sig välkommen eller inte o dyl.