Förlängs hans lidande?

fryckan

Trådstartare
Min äldre golden retriever blir snart 10,5 och det börjar fysiskt märkas tydligt att han är gammal. Han är annars glad och pigg och ger inga tydliga uttryck för smärta. Han simmar i stort sett dagligen under sommaren men går väldigt långsamt.
För tillfället har han problem med ett rinnande öga och stinkande andedräkt (ska till veterinär). Han har i ca 2 års tid haft en tassen inåtroterad när han springer. Han haltar inte och veterinär har inte hittat nåt fel. Han har sämre kraft i bakdel nuförtiden men han får lite träning på pilatesboll och skritt i skogen för att försöka bygga upp det igen.
Flummig tråd men tycker ni han verkar lida? :( jag är fullt medveten om att han inte har länge kvar men vill såklart att han ska finnas så länge han mår okej.
Så här ser det ut när han skrittar och travar.
 
Svår hund att bedöma tycker jag. Det skiner igenom att han vill följa med, vara till lags och inte är den som klagar.

Jag hade låtit honom skrota hemma och göra det han själv mäktar med. Inga promenader där han frestas att gå över gränsen, utan bara en lullig pensionärstillvaro. När de får för svårt att komma upp på sista kissrundan, då brukar jag fundera på att det blir dax.
 
@Lovisaleonora han går inga längre promenader utan lunkar på på gården och som längst ner till älven för att simma vilket är några hundra meter (men oftast åker han bil till ett bättre badställe). Tack för input!
Han har inga krav på sig utan funkar som gårdshund och sällskap :)
 
Jag skulle tippa på att han kan bli betydligt bättre i bakpartiet om han fick bra stretching efter promenader och bra rehab av en duktig fysioterapeut. Det du beskriver i hur han rör sig i kombination med att veterinär inte hittar något låter som praktexempel på hur det blir när hunden har en muskelskada någonstans i bakpartiet. Vilken/vilka muskler är såklart helt omöjligt att uttala sig om utan att hunden först får en riktigt grundlig genomgång. Hur mycket du vill lägga ner på honom, det är såklart upp till dig.

Vill du inte söka mer hjälp osv, då lider han säkert inte av att få skrota runt hemma ett tag till.
 
@Red_Chili här uppe är det begränsat med tillgång till rehab :( Närmsta är 14 mil bort tyvärr. Jag brukar stretcha honom men det är helt klart värt att prova regelbundet (han bor inte hos mig utan hos min pappa). Ev.ska han få prova akupunktur också.
 
Jag förstår inte riktigt.. Frågan i titeln är om hans lidande förlängs? (det tolkade jag som om man pratar om en hund som lider och om man ska börja tänka på att den ska somna in eller ej osv..)

Men han lider inte som jag förstår det? Har inte ont, haltar inte... Visst vore det väl toppen att försöka rehaba så han kan röra sig ännu bättre, men en gammal hund kanske inte behöver vara lika pigg och rörlig som den var i sin ungdom, det behöver ju inte innebära lidande eller att det är något egentligt problem? Då är det väl helt enkelt rätt att slå av på takten och låta hunden ta det lugnt och leva ett avslappnat, lugnare liv, eller?:)
 
@Sezziyanen jag tycker inte han lider men har fått höra av en person att han borde avlivas så då funderade jag på om jag sticker huvudet i sanden och att han lider utan att jag märker det.
Men jag har fått kloka svar av er :)
 
@Sezziyanen jag tycker inte han lider men har fått höra av en person att han borde avlivas så då funderade jag på om jag sticker huvudet i sanden och att han lider utan att jag märker det.
Men jag har fått kloka svar av er :)

En hund kan väl inte behöva avlivas bara för att inte är en pigg ungtupp längre! Självklart måste man se till om hunden har ont eller seriösa hälsoproblem osv, men som du beskriver är det ju mest att han har saktat ner en del. Det måste han ju få göra när han är över 10? Är inte medelåldern för Goldens 10-12 år nått? Isf är det väl inte mer än rätt att han kan få vara pensionär nu :)
 
Det är alltid svårt att veta när det är dags. Min äldsta Curly är 11,5 år och hon springer i skogen, simmar, äter glatt och är pigg i blicken. Men hennes bakdel är svagare än förr, hon hoppar fortfarande upp i bilen men är långsam
i trappor nedför, lite stel efter vila och lite långsam/uttråkad på vanliga kissrundor.

Märks stor skillnad mot förr/den yngre. Jag har funderat en del men tänker att hon är pensionär och själv får välja hur mycket hon tar i så länge hon inte lider eller börjar se ledsen ut.
 
Han är lite extra mörbultad för tillfället då han föll i ett dike för ca 1 månad sen och antagligen sträckte han nåt i bakdelen men han börjar bli helt återställd. Jag misstänker att personen som sa också tänkte på att ögat inte ser så trevligt ut just nu men jag tycker det är drastiskt och okänsligt sagt.
Men jag tänker att så länge han spetsar öronen när vi är på väg ut, tar sig upp i sängen och äter som vanligt behöver vi inte fatta det tråkiga beslutet.
Och jo, medelåldern är 10-11 på goldens så han är en riktig senior.
 
Att en hund blir långsammare som äldre är inte konstigt - det blir även vi :) helt okej att låta en hund bli gammal så länge den inte har ont, haltar massor osv.

Absolut bör tänder kollas om det stinker i munnen och tips är att boka tid för seniorkontroll samtidigt.

Hunden ser ju inte ut att halta på sitt framben, men kanske det ändå kan bli hjälpt av stöd. Det finns produkter som är till för det (Back on Track frambensskydd). Prata med veterinären om det är någon idé.
 
En veterinär gav mig en bra beskrivning av när det är dags en gång i tiden. Han sa att man brukar märka tydligt när hunden inte själv vill längre. Och då menade han att när hunden inte vill äta, inte vill gå ut, inte vill sova eller inte vill göra olika saker som den har gillat att göra tidigare då är det dags för ägaren att ta beslutet på vad som ska göras. Givetvis måste man även se till att inte hunden har ont under den sista tiden, för då måste kanske beslutet tas tidigare. Detta beskedet fick jag en gång när jag hade en hund med en tumör i gommen och jag var väldigt rädd att jag skulle missa hans signaler, men det hade jag inte behövt vara. Han visade tydligt den dagen det var dags och jag "lyssnade" och åkte iväg med honom även om det var ett tufft beslut att ta med en hund på knappt 10 år. Veterinären jag hamnade hos akut ville gjort en tracheotomi så jag "kunde få behålla honom" ett par månader till. Men jag sade nej, att jag vill inte att han ska behöva ha ont och vara konvalescent sina sista månader.
 
En veterinär gav mig en bra beskrivning av när det är dags en gång i tiden. Han sa att man brukar märka tydligt när hunden inte själv vill längre. Och då menade han att när hunden inte vill äta, inte vill gå ut, inte vill sova eller inte vill göra olika saker som den har gillat att göra tidigare då är det dags för ägaren att ta beslutet på vad som ska göras. Givetvis måste man även se till att inte hunden har ont under den sista tiden, för då måste kanske beslutet tas tidigare. Detta beskedet fick jag en gång när jag hade en hund med en tumör i gommen och jag var väldigt rädd att jag skulle missa hans signaler, men det hade jag inte behövt vara. Han visade tydligt den dagen det var dags och jag "lyssnade" och åkte iväg med honom även om det var ett tufft beslut att ta med en hund på knappt 10 år. Veterinären jag hamnade hos akut ville gjort en tracheotomi så jag "kunde få behålla honom" ett par månader till. Men jag sade nej, att jag vill inte att han ska behöva ha ont och vara konvalescent sina sista månader.

Fast inte vill äta skulle inte jag gå på för då har det gått långt. Min sista shar-pei hade oerhört ont av sin artros armbågar och knän, men hon skulle aldrig sluta äta för det :) Man får se till att ålderdomen blir bra, men det finns långt många lidanden där hunden fortfarande äter - det är en basic överlevnadsgrej att äta.
 
Förr sade hundfolk att det var dags att tänka på refrängen när hunden gick tillbaka till valpstadiet.
Den kunde inte hålla sig inomhus längre, kunde inte längre ta sig upp i soffan, bakluckan till bilen osv.
Det är naturligtvis individuellt, beslutet kan och ska bara du ta.
Och det är det jävligaste beslut man kan ta som hundägare, men det ingår när man skriver på köpeavtalet.
 
Svarar alla samtidigt. Jag är fullt medveten om ansvar som hundägare, har varit med om att avliva en tidigare hund men där var det helt självklart pga sjukdom.
Oliver är glad fortfarande. Han blir väldigt ledsen när han inte får följa med när den yngre hunden blir motionerad. Han kommer alltid med en leksak i munnen för att hälsa när det kommer folk han tycker om. Det känns som att han fortfarande tycker livet är värt att leva :)
 
Det känns som att han fortfarande tycker livet är värt att leva :)
Och så länge det känns så och han inte verkar ha ont så tycker jag att det är en helt rimlig pensionärstillvaro. :)

Det är görsvårt verkligen men jag tänker att så länge ni i hans familj upplever honom som glad och med men ändå är uppmärksamma på honom och ev smärta, så tror låter det som att han kan fortsätta vara pensionär hos er och göra det han vill och orkar :heart
 
@russinbulle det med att inte vilja äta gällde såklart den hunden, att tänka på är att hans tumör satt i den mjuka gommen = mellan munnen och halsen så den var ju mer och mer ivägen när han skulle svälja maten.
 
Jag har inte kollat på videona och svarar allmänt( och kommer säkert låta hjärtlös för många.) Men varför jag inte kolla på videona är för att de inte säger så mycket utan det är bara några ögonblick ur din hunds liv, det är helheten som betyder något och helheten är det nog bara du som ser.

Men min egen uppfattning om när beslutet ska tas:
Jag tar hellre bort en hund lite för tidigt än lite försent, trots det vet jag hur lätt det är att bli hemmablind. Att gå på "när hunden säger till" då har dom enligt mig ofta plågats länge och det är absolut inte något råd jag skulle ge någon i en värld där människor dagligen plågar sina hundar av rädsla att säga farväl. Aktiva hundar ska ha sjukt ont innan de säger till och hundar tänker inte "jag ska undvika att göra det här för då får jag ont" men det är nog det jag går på, när min aktiva brukshund inte längre kan hänga med på normala promenader (och då ha roligt med de övriga hundarna), vardagslydnad och lättare spår/sök(utan krav men för att aktivera huvudet) , simning osv då tar jag beslutet. Dvs när kroppen är äldre än vad hundens huvud är så pass mycket att det blir ett hinder för hundens vardag.

Men så vet jag också att hunden skulle lida psykiskt av att inte få vara med speciellt eftersom vi alltid har fler hundar som fortfarande kräver sitt.

Jag har väldigt tydliga riktlinjer för mig när jag ska ta beslutet redan innan jag skaffar hundarna annars skulle jag själv få det så jobbigt att jag antagligen aldrig skulle kunna ha hund.

Mitt slutliga och kanske ända riktiga tips är alltså.
Sätt dig ner i lugn och ro, skriv sedan en lista, helst oberoende och utan känslor för hur din nuvarande hund är om det är möjligt.
Vad är dina kriterier för att ta beslutet, när anser du att en hund (oavsett individ) borde få gå vidare?
Sedan när listan är klar så jämför du mot din hund, är du fortfarande tveksam så lämna listan till någon nära vän som du litar till 100% på och som du vet är ärlig. Förklara läget och be denna hjälpa dig att hålla koll så behöver man inte vara lika rädd att vara hemmablind. Vi är ju annars ganska bra på att bara belysa när hundarna har bra stunder och liksom tänka att de där övriga stunderna nog inte är så dåliga ändå.

Genom att du startar den här tråden så är jag säker på att du tar beslutet i rätt tid för hunden.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Hej kära buke! Flera år sedan jag skrev sist men nu behöver jag ventilera. Min underbara lilla dansksvenska gårdshundstik på 9 år blev...
Svar
11
· Visningar
3 367
Senast: NotlikeI
·
Hästmänniskan Varning för väldigt långt inlägg. Jag behöver lite råd och tankar angående hur jag ska göra med mina hästar i framtiden. Jag tar snart...
Svar
14
· Visningar
3 881
Senast: __sofia__
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp