Den här hösten har börjat lysande. Jag är förvånad att jag fortfarande inte fått en deppresion.
Först bråk med svärmor som spårade ut lite väl. Jag tappade allt och bara öste ut allt jag velat ösa ut under flera år. Det löste sig tack och lov men jösses vad kroppen och psyket tog HÅRT på det. Jag avskyr att bli arg.
Sen blev vi sjuka och har varit förkylda typ varje dag sen oktober började. Med paus för en vecka. Covid-19 test negativt för maken i alla fall. Dottern har nog inte gått en hel vecka på förskolan sen september.
Dessutom har min sömn totalt kraschat i samband med att jag slutade med mecidin för den. Det går bara inte att somna och jag börjar än en gång tänka negativt runt sömnen och framförallt sängen. Provade med medicin igen och tro på fan att min restless legs går berserk varje natt. Då går det inte att sova ändå utan jag får gå upp och röra mig en sväng för att sedan lägga mig tillbaka, gå upp igen, lägga sig ner. Jag håller på att bli tokig. Igår somnade jag runt 04-04.30. Tack och lov fick jag sova till halv nio ändå så dagen har gått hyfsat bra.
Med dålig sömn kraschar också magen. Så jag försöker äta rätt och snällt för att inte dra på mig magproblem.
Nu tog jag en lergigan tidigt för att den förhoppningsvis ska värka i tid. Jag försöker säga till den där rösten i huvudet som säger att sovrummet är läskigt och ångestframkallande har fel och att det är skönt att sova.
Annars försöker jag vara ute någon timme varje dag, ta med dottern på promenader, leka eller bara sitta ute och ta en kaffe. För att få friskluft och sol.
Först bråk med svärmor som spårade ut lite väl. Jag tappade allt och bara öste ut allt jag velat ösa ut under flera år. Det löste sig tack och lov men jösses vad kroppen och psyket tog HÅRT på det. Jag avskyr att bli arg.
Sen blev vi sjuka och har varit förkylda typ varje dag sen oktober började. Med paus för en vecka. Covid-19 test negativt för maken i alla fall. Dottern har nog inte gått en hel vecka på förskolan sen september.
Dessutom har min sömn totalt kraschat i samband med att jag slutade med mecidin för den. Det går bara inte att somna och jag börjar än en gång tänka negativt runt sömnen och framförallt sängen. Provade med medicin igen och tro på fan att min restless legs går berserk varje natt. Då går det inte att sova ändå utan jag får gå upp och röra mig en sväng för att sedan lägga mig tillbaka, gå upp igen, lägga sig ner. Jag håller på att bli tokig. Igår somnade jag runt 04-04.30. Tack och lov fick jag sova till halv nio ändå så dagen har gått hyfsat bra.
Med dålig sömn kraschar också magen. Så jag försöker äta rätt och snällt för att inte dra på mig magproblem.
Nu tog jag en lergigan tidigt för att den förhoppningsvis ska värka i tid. Jag försöker säga till den där rösten i huvudet som säger att sovrummet är läskigt och ångestframkallande har fel och att det är skönt att sova.
Annars försöker jag vara ute någon timme varje dag, ta med dottern på promenader, leka eller bara sitta ute och ta en kaffe. För att få friskluft och sol.
