Förklimakteriet/klimakteriet - hur mår ni??

[bettysmatte]

Ja, som det står i rubriken. Ni som är/har varit i förklimakteriet eller klimakteriet kan ni inte berätta lite om era symtom, både fysiska och psykiska? Jag är snart 46 år, och tycker inte att jag känner igen mig själv riktigt längre.... Mensen är regelbunden, men mycket mer sparsam och jag får inte alla de "vanliga" symtomen runt omkring längre. Sedan är det en del andra saker som inte "stämmer" heller, och jag börjar undra om det kan ha med hormonerna att göra. Snälla, berätta hur det är/har varit för er !!

Berätta gärna också om ni har testat några naturläkemedel, och om det har hjälpt er.

 

[Petruska]

Snart 50. Känner mig som vanligt. Hud och hår har ändrat sig lite, egentligen till det bättre, men det tror jag beror på att jag äntligen har fattat att jag är laktosintolerant, inte på åldern.

Ser det här som en lovande period i livet. Fortfarande frisk och rörlig, vuxna barn, och ett helt annat utrymme för mitt eget än jag har haft på decennier.

Mensen är lite underlig, men det ser jag inte som ett problem. Jag antar att den upphör inom överskådlig tid. Öht är väl förändringar just när det gäller mensen, i högsta grad något man kan förvänta sig, och inte riktigt något som jag ser någon anledning att försöka "korrigera" med något preparat?

 

[bettysmatte]

Öht är väl förändringar just när det gäller mensen, i högsta grad något man kan förvänta sig, och inte riktigt något som jag ser någon anledning att försöka "korrigera" med något preparat?

Nej, det var inte så jag menade. Jag gav bara det som exempel på att jag antagligen är i någon slags klimakteriestadium. Det är ju det mest konkreta av alla symtom.

Det finns andra - mestadels mentala symtom - som jag skulle vilja lindra däremot. Jag vill gärna jämföra med hur andra kvinnor känner sig/har känt sig. Ibland undrar man ju om man inbillar sig symtom, t.ex.

 

[Petruska]

Det finns andra - mestadels mentala symtom - som jag skulle vilja lindra däremot. Jag vill gärna jämföra med hur andra kvinnor känner sig/har känt sig. Ibland undrar man ju om man inbillar sig symtom, t.ex.

Jag kan egentligen inte svara på om jag har några känslomässiga/mentala symtom, då de senaste två åren har innefattat så mycket sorg och en del andra svårigheter i min familj, att jag faktiskt inte vet hur jag hade mått om situationen varit mer normal.

Nu mår jag dock rätt bra, till sist, så jag tror inte jag har några humörsvängningar av den sort man hör talas om. Och jag har hela tiden känt att jag trots allt kan handskas med problemen, så jag verkar inte ha något konstigt humör.

 

[alazzi]

Jag har haft stora problem. Svettningar och väldigt deprimerad. Jag har provat olika naturmedel men inget har hjälpt mig. Slemhinnorna har blivit sköra. Nu efter 12 år så börjar det långsamt bli lite bättre. Jag är 54 år.

 

[Inte_Ung]

Jag fick allt glesare menstruationer och till slut så upphörde den helt.
Liksom den tillhörande PMSen.
Och jag känner mig så fri.

 

[Apollo]

Jag hatar klimakteriet. Har haft vallningar i flera år nu. Inte långvariga, ca 30 sekunder men det räcker för satt bli genomsvettig.
Sköra slemhinnor också. Ingen mens kvar sen ca ett år tillbaka. Är 55 år.

 

[bettysmatte]

Då kan jag väl säga hur JAG känner mig just nu, så kanske någon kan säga om det låter som det har att göra med förklimakteriet...

*oro/ångest/nedstämdhet/katastroftankar
*trötthet
*klumpighet
*fryser ibland utan anledning
*magproblem som jag inte brukar ha
*brännande känsla i huden på utsidan av låret (hände FLERA gånger under några veckor).

Det finns kanske fler saker, men det är vad jag kommer på just nu. Man kan väl säga att de här mystiska symtomen har kommit mer och mer, och har märkts rejält sedan i höstas.

 

[bitta]

Jag började må rent för jävligt ca en vecka före mens. Livet var inte värt att leva, för att sedan vända uppåt igen så snart mensen kom. Till slut sökte jag och fick Premalex utskrivet och det gjorde stor skillnad för mig.

 

[bettysmatte]

Jag började må rent för jävligt ca en vecka före mens. Livet var inte värt att leva, för att sedan vända uppåt igen så snart mensen kom. Till slut sökte jag och fick Premalex utskrivet och det gjorde stor skillnad för mig.

Så det var alltså något som började senare i livet, att din pms blev värre?

 

[vackerdag]

Jag mådde väldigt dåligt under flera år medan klimakteriet varade. Jag tog alla hjälmedel man kan(hormoner, motion, sömnpiller mm, naturmedel hjälpte inte det minsta) och har lyckats komma ut på andra sidan. Mår numera bättre än någonsin förr i livet. Kroppen fungerar perfekt numera, faktiskt bättre än innan.
Det handlade inte det minsta om själva tillvaron, att jag skulle sakna mitt gamla liv med barnalstring eller annat liknande man försökte pådyvla mig (medsystrar som själva inte hade några uttalade symptom ) utan rätt och slätt var kroppen ur funktion under några år. Svettningar, vallningar, oro, sömnlöshet i stora lass. Kändes som tortyr ibland faktiskt.

 

[bitta]

Så det var alltså något som började senare i livet, att din pms blev värre?

Ja, jag har inte haft någon pms att tala om förut. Det började för kanske fyra år sedan och blev värre eftersom. Nu är jag 50.

 

[MagicaDeHex]

Jag blev inkastad i klimakteriet hux flux då mina äggstockar strålade.
Fruktansvärda svallningar och kallsvettas. Har massa andra symptom både fysiska och psykiska men dom kan delvis bero på min sjukdoms situation.
Har fått plåster på 50 mg men ska öka upp. Väntar på blodprov svar. Ska även få östrogen kräm.

 

[mimus]

Jag är 49, har inte märkt något alls än. Har hormonspiral och har inte haft mens på 15 år. När jag skulle byta spiralen förra året tyckte gyn att jag inte behövde den då jag förmodligen inte var fertil längre, men jag vägrade att chansa och dessutom har en nära vän till mig som är äldre sin hormonspiral kvar då hennes gyn informerat att den kan minska besvär vid klimakteriet. Vet inte om det har hjälpt mig, eller om jag hade fungerat likadant utan.

 

[kolblakkur]

Ja, som det står i rubriken. Ni som är/har varit i förklimakteriet eller klimakteriet kan ni inte berätta lite om era symtom, både fysiska och psykiska? Jag är snart 46 år, och tycker inte att jag känner igen mig själv riktigt längre.... Mensen är regelbunden, men mycket mer sparsam och jag får inte alla de "vanliga" symtomen runt omkring längre. Sedan är det en del andra saker som inte "stämmer" heller, och jag börjar undra om det kan ha med hormonerna att göra. Snälla, berätta hur det är/har varit för er !!

Berätta gärna också om ni har testat några naturläkemedel, och om det har hjälpt er.

Jag har varit i ett medicinskt framkallat klimakterie, vilket innebär att jag gått från att vara en fullt fertil 28-åring till en 28-åring i fullt klimakterie på cirka tre veckor. Så för mig kom alla förändringar direkt, inte gradvis som det gör hos vanliga
Jag hade mycket mardrömmar, sov sämre (vaknade mycket), sov mindre, mycket vallningar, sämre aptit, obeskrivlig trötthet, blev otroligt glömsk, tappade massor med hår, torra slemhinnor (även i ögon, näsa) och hade en ledvärk från helvetet.

Kommer förmodligen att sättas i klimakteriet igen, efter sommaren. Vill ha en sommar utan vallningar, samt att jag måste ge min nuvarande behandling mer tid. Ser inte fram emot klimakteriet, men denna gången ska jag tillsätta östrogen.

 

[bettysmatte]

sov sämre (vaknade mycket), sov mindre, sämre aptit, blev glömsk, torra slemhinnor (även i ögon, näsa)

Det där känner jag igen... Men det värsta för mig är nog hopplösheten/segheten/ledsamheten. Att inte det som jag brukar älska att göra är roligt längre... Den känslan som jag annars har haft som PMS någon vecka innan mens, verkar numera vara mer eller mindre konstant hela månaden. Och det är inte skoj...

Är det någon som provat progesteronkräm? Säljs genom hälsokost i Sverige. Jag är lite rädd för att prova diverse medel på egen hand, men funderar på att gå till doktorn och höra vad de kan ev. göra för mig/rekommendera.

Någon som vet om det lönt att fråga efter att få kollat hormonnivåerna i blodet? På det jag har läst mig till hittills verkar det som om det inte är förrän man är i klimakteriet som det går att kolla, för under förklimakteriet varierar tydligen nivåerna väldigt mycket. Det är väl det som gör att man kan må så konstigt....

 

[kolblakkur]

Har bara hört gott om progesteron @bettysmatte

 

[tgd]

Då kan jag väl säga hur JAG känner mig just nu, så kanske någon kan säga om det låter som det har att göra med förklimakteriet...

*oro/ångest/nedstämdhet/katastroftankar
*trötthet
*klumpighet
*fryser ibland utan anledning
*magproblem som jag inte brukar ha
*brännande känsla i huden på utsidan av låret (hände FLERA gånger under några veckor).

Det finns kanske fler saker, men det är vad jag kommer på just nu. Man kan väl säga att de här mystiska symtomen har kommit mer och mer, och har märkts rejält sedan i höstas.

Symptomen kan också stämma in på magnesiumbrist. Är fyra år yngre än dig och har snarlika symptom och funderingar om förklimakteriet. Prövar nu en omgång med magnesiumtabletter från hälsokosten.

 

[bettysmatte]

Symptomen kan också stämma in på magnesiumbrist. Är fyra år yngre än dig och har snarlika symptom och funderingar om förklimakteriet. Prövar nu en omgång med magnesiumtabletter från hälsokosten.

Intressant. Jag beeställde faktiskt en burk med kombinerat magnesium och kalcium häromdagen ! Hoppas på att må bättre när jag börjar äta dem. Hur många mg magnesium tar du per dag, och hur snabbt kan man se resultat?

 

[tgd]

Är magnesiumcitrat jag tar, fick höra att det tas upp bättre i kroppen. På burken står det det 1-2 tabletter per dag och det är 200mg per tablett. Fick en personlig rekommendation att försöka komma upp till 700mg per dag genom att öka med 100mg per dag. Överskottet skall tydligen komma ut och man kan bli lös i magen, därav upptrappandet. Hon sa jag skulle minska i och sen försöka öka igen om magen blev lös.

På nervösa hästar med magnesiumbrist hjälper det visst rätt fort så vi får väl hoppas detsamma gäller människor? Jag har inte kommit så långt ännu så kan inte uttala mig.