Jag förstår inte, några saker runt de läskvarianter som kallas för energidryck.
Jag började fundera på de här frågorna, när en familjemedlem skulle genomgå en medicinsk undersökning, och skulle leva på flytande föda, och "klara drycker" under flera dagar, och något som rekommenderades var att använda "energidrycker".
Varför heter det "Energidryck"? De innehåller ibland noll energi (noll kalorier eller väldigt få), om de är sockerfria, en del säljs även med argumentet "no calories". De innehåller rejäla mängder koffein, som man ju eventuellt blir piggare av, men för mig är energi = megajoule (kalorier) som man kan förbruka eller använda för att snabbt ersätta lågt blodsocker.
Borde inte dryckerna utan socker kallas för något i stil "piggelinläsk" istället?
Väldigt få energidrycker innehåller någon äkta fruktjuice, och de som innehåller fruktjuice har väldigt litet innehåll av frukt. Det är typiskt dubbelt så mycket apelsinjuice i en vanlig läsk med fruktsmak som Zingo än i någon av de innehållsförteckningar på energidrycker som jag läst.
Min upplevelse (och familjemedlemmens) av smaken på de många energidrycker som vi provsmakade inför och efter den medicinska undersökningen, var att de smakar väldigt "konstgjort", "klibbar i munnen" och är smakmässigt "obalanserade" jämfört med i stort sett vilken läsk som helst (med eller utan socker).
Kort sagt: efter att ha provat igenom stora delar av sortimentet hos två större matvarubutiker, så hittade vi noll sorter som vi tyckte var genuint "goda", utan det smakmässiga omdömet varierade mellan "knappt godtagbar" till "riktigt läbbigt".
Vanlig läsk gillar vi många många sorter av!
Är det inte godare, enklare (och billigare) att äta en frukt för att få vitaminer och mineraler, dricka te eller kaffe (varmt eller som iste/iskaffe) för att få i sig koffein och kanske dricka en vanlig läsk för att få i sig vätska istället?
Varför är det så populärt när det smakar urk?
Bli inte arga på mig nu, men jag förstår verkligen inte?