Förbereda hundar inför bebis?

[MML]

Vi har fyra hundar i familjen. Två lite äldre, små herrar (en papillon och en blandras), och två unga retrieverherrar (en på snart två år, och en valp). Hundarna är en självklar del i vår familj - de får absolut sitta/ligga i soffan, sova i sängarna med oss människor o. s. v. Det tycker vi alla bara är mysigt!

Om allt går bra kommer det att komma en människobebis i familjen framåt hösten. Hönsmammig/hönsmattig som jag är, har jag redan börjat fundera på hur det kommer att gå med hundarna. Behöver vi stänga ut dem ur sovrummet? Säga åt dem att de inte får vara i säng, soffa, andra möbler?

Det känns ju inte roligt att plötsligt komma med en mängd nya regler, och samtidigt introducera en liten skrikande, luktande människa som tar en massa tid och uppmärksamhet av oss andra. Min/vår förhoppning är förstås att hundar och bebis ska samexistera på ett bra sätt, där alla trivs. Samtidigt vet jag faktiskt inte hur man gör med hundar och nyfödd bebis, då jag aldrig haft kombinationen tidigare.

Hur har ni andra gjort? Har ni introducerat nya regler innan bebis kom? Har det gått bra för era hundar att vänja sig vid den nya lilla människan i familjen?

 

[Malibu_Stacy]

Vi har fyra hundar i familjen. Två lite äldre, små herrar (en papillon och en blandras), och två unga retrieverherrar (en på snart två år, och en valp). Hundarna är en självklar del i vår familj - de får absolut sitta/ligga i soffan, sova i sängarna med oss människor o. s. v. Det tycker vi alla bara är mysigt!

Om allt går bra kommer det att komma en människobebis i familjen framåt hösten. Hönsmammig/hönsmattig som jag är, har jag redan börjat fundera på hur det kommer att gå med hundarna. Behöver vi stänga ut dem ur sovrummet? Säga åt dem att de inte får vara i säng, soffa, andra möbler?

Det känns ju inte roligt att plötsligt komma med en mängd nya regler, och samtidigt introducera en liten skrikande, luktande människa som tar en massa tid och uppmärksamhet av oss andra. Min/vår förhoppning är förstås att hundar och bebis ska samexistera på ett bra sätt, där alla trivs. Samtidigt vet jag faktiskt inte hur man gör med hundar och nyfödd bebis, då jag aldrig haft kombinationen tidigare.

Hur har ni andra gjort? Har ni introducerat nya regler innan bebis kom? Har det gått bra för era hundar att vänja sig vid den nya lilla människan i familjen?

Jag hade levt precis som vanligt. Varför skulle man behöva speciella regler? Det är väl jättebra för barnet att träffa hundar tidigt så att risken för allergier minimeras.
Blir en hund för på får man ju ta det där och då. Be den gå att lägga sig eller dela/skärma av.

 

[MML]

Jag hade levt precis som vanligt. Varför skulle man behöva speciella regler? Det är väl jättebra för barnet att träffa hundar tidigt så att risken för allergier minimeras.
Blir en hund för på får man ju ta det där och då. Be den gå att lägga sig eller dela/skärma av.

Ja, självklart kommer bebis och hundar att träffas - de ska ju bo tillsammans

Det är i säng och soffa jag inte vet om det är lämpligt att ha både bebis och hundar, i synnerhet när bebis är liten och i alla fall två av hundarna är (kommer att vara) stora. Jag tänker väl främst på om bebis sover i eller intill sängen (eller om man nattammar och slumrar till), om det är en risk att bebis råkar bli trampad av en hund. Eller att de gosiga hundarna vill ligga och sova på bebis, som de gärna gör på oss vuxna.

Och också om det visar sig att det inte fungerar med 3-4 hundar i säng/soffa tillsammans med vuxna + bebis, så att hundarna inte får vara där (förrän bebis blivit lite större), om det då riskerar bli för mycket på en gång för hundarna, så att det blir jobbigt för dem. I sådant fall kanske det är bättre att vänja in dem i förväg vid att inte vara i soffa/säng, tänker jag.

 

[MML]

Tillägg till mitt svar ovan: Våra två större hundar kommer när bebis (förhoppningsvis) kommer att vara ca 2,5 respektive knappt ett år gamla, d. v. s. fortfarande väldigt unga, och väga ungefär som 9-10 nyfödda, normalstora bebisar vardera. Vår minsta hund väger drygt ett kilo mer än vad dottern gjorde som nyfödd, den näst minsta väger ungefär som 2,5 nyfödd bebis. Mina funderingar gäller inte allergier eller att någon av hundarna skulle vara "dum" mot bebisen, utan just att de är så mycket större och vana att röra sig fritt i huset - inklusive i sängar och soffor (och i bland på oss som sitter/ligger där ) samt - framför allt - om hundarna skulle bli stressade och/eller oroliga om det visar sig efter bebis har kommit att det inte fungerar med 2 vuxna, 3 hundar och en bebis i sängen, och att hundarna då skulle behöva flytta ur sängen.

 

[Holdyourhorses]

Jag hade en äldre taxherre när jag fick mitt första barn. Taxen hade alltid sovit i min säng och fick fortsätta med det. Barnet låg däremot i spjälsäng placerad bredvid min säng från dag ett, så det var inget problem.

Jag hade inte velat blanda hundar och bebisar i samma säng, så i ert fall hade jag antingen försökt ha bebisen i separat säng i anslutning till er säng eller lagt mig själv med bebisen i en separat säng. Beror ju på hur bebisen är och hur mycket utrymme man har.

I soffan är man vaken så det hade jag inte brytt mig om att ändra på.

 

[Tora]

Vi löste det genom att byta ut våra två 90-sängar till två 140-sängar. Som mest sov vi två vuxna, fyra barn och fyra hundar (dalmatiner) i sängarna samtidigt.

Hundarna har varit med oss i sängarna vid alla fyra barnen. Aldrig färre än två hundar samtidigt. De vill gärna ligga tätt mot en och helst under täcket. Aldrig varit bekymrad för att de skulle lägga sig på bebis. Bebisen låg bredvid mig för att enkelt kunna nattamma och så länge jag gjorde det så försökte de aldrig lägga sig där.

Däremot när bebis började kunna krypa/gå så var det vanligt att barnet la sig intill en hund och somnade hos hunden

 

[MML]

Jag hade en äldre taxherre när jag fick mitt första barn. Taxen hade alltid sovit i min säng och fick fortsätta med det. Barnet låg däremot i spjälsäng placerad bredvid min säng från dag ett, så det var inget problem.

Jag hade inte velat blanda hundar och bebisar i samma säng, så i ert fall hade jag antingen försökt ha bebisen i separat säng i anslutning till er säng eller lagt mig själv med bebisen i en separat säng. Beror ju på hur bebisen är och hur mycket utrymme man har.

I soffan är man vaken så det hade jag inte brytt mig om att ändra på.

Ja, det är ju svårt att veta innan hur bebis kommer att vara. Om hen måste ligga intill en för att sova bra, eller om hen sover bättre i egen säng direkt från början, Därför känns det bra att tänka ut lite olika vettiga lösningar på förhand, så att vi inte står där och undrar hur vi ska bete oss för att alla ska sova skönt

Tack för att du delar med dig av hur du gjorde! Tyckte din tax att det var konstigt med en bebis i början, eller gick allt bra direkt?

 

[MML]

Vi löste det genom att byta ut våra två 90-sängar till två 140-sängar. Som mest sov vi två vuxna, fyra barn och fyra hundar (dalmatiner) i sängarna samtidigt.

Hundarna har varit med oss i sängarna vid alla fyra barnen. Aldrig färre än två hundar samtidigt. De vill gärna ligga tätt mot en och helst under täcket. Aldrig varit bekymrad för att de skulle lägga sig på bebis. Bebisen låg bredvid mig för att enkelt kunna nattamma och så länge jag gjorde det så försökte de aldrig lägga sig där.

Däremot när bebis började kunna krypa/gå så var det vanligt att barnet la sig intill en hund och somnade hos hunden

Tack för att du delar med dig av hur ni löste det! Jag har också funderat på om en större säng skulle hjälpa, då det ju blir mer utrymme på så vis. Jag är dock inte säker på att det gör någon skillnad, hundarna vill ju gärna ligga nära eller på en även om det finns "eget space".

 

[Enya]

Tack för att du delar med dig av hur ni löste det! Jag har också funderat på om en större säng skulle hjälpa, då det ju blir mer utrymme på så vis. Jag är dock inte säker på att det gör någon skillnad, hundarna vill ju gärna ligga nära eller på en även om det finns "eget space".

Fast med större sängar kan man maka lite på hundarna och säga att "här uppe ligger bebis och där vid knäna ligger ni och ni där vid fötterna " osv. De kommer förstå, det kommer falla sig helt naturligt för dem att du som mamma vill ha din avkomma uppe hos dig, de är djur precis som du, med samma känslor och instinkter.

Jag har inte haft några problem med barn och hundar blandat i livet någonstans, jag har inte heller förberett eller agerat på något sätt utan betett mig som om allt vore helt naturligt, jag är gravid och plötsligt är jag inte det och det är en skrikig bebis som luktar mig och sig själv, det naturligaste i världen för dem.

 

[Pilot]

När jag kollar på hur det är hos mina vänner så är väl det faktum att det finns ett större behov av att kunna stänga undan hundarna och det är så mycket lättare om de redan kan det än om man ska börja träna på det när bebis finns.

 

[MML]

Fast med större sängar kan man maka lite på hundarna och säga att "här uppe ligger bebis och där vid knäna ligger ni och ni där vid fötterna " osv. De kommer förstå, det kommer falla sig helt naturligt för dem att du som mamma vill ha din avkomma uppe hos dig, de är djur precis som du, med samma känslor och instinkter.

Jag har inte haft några problem med barn och hundar blandat i livet någonstans, jag har inte heller förberett eller agerat på något sätt utan betett mig som om allt vore helt naturligt, jag är gravid och plötsligt är jag inte det och det är en skrikig bebis som luktar mig och sig själv, det naturligaste i världen för dem.

Jag kanske underskattar (framför allt) retrievrarnas instinkter i den frågan. Jag tänker att de är två unga hanhundar utan särskilt stor erfarenhet av några djurungar alls (utöver sig själva då, och den större har ju känt den lilla sedan han var riktigt liten) och att de kanske därför inte kommer att ha full koll på att det är en "människovalp" och att man behöver vara extra varsam kring hen. Även om de är genomsnälla och för det mesta ganska förståndiga, så är de också översvallande kärleksfulla och glada mot allt och alla

 

[MML]

När jag kollar på hur det är hos mina vänner så är väl det faktum att det finns ett större behov av att kunna stänga undan hundarna och det är så mycket lättare om de redan kan det än om man ska börja träna på det när bebis finns.

Tänker du (även) nattetid då, eller mer under kortare stunder dagtid?

Att stängas undan en stund här och där är de vana vid, och har inga problem med (bortsett från valpen som ännu inte alltid tycker att det är okej att inte få vara med - men han tränar på det!) men nattetid har behovet helt enkelt aldrig funnits, så det har vi inte ens testat.

 

[Holdyourhorses]

Ja, det är ju svårt att veta innan hur bebis kommer att vara. Om hen måste ligga intill en för att sova bra, eller om hen sover bättre i egen säng direkt från början, Därför känns det bra att tänka ut lite olika vettiga lösningar på förhand, så att vi inte står där och undrar hur vi ska bete oss för att alla ska sova skönt

Tack för att du delar med dig av hur du gjorde! Tyckte din tax att det var konstigt med en bebis i början, eller gick allt bra direkt?

Nej, han reagerade inte alls. Hans liv påverkade egentligen inte så det blev ingen konkurrens.

 

[McFlurry]

Mina hundar sover inte i sängen och gjorde inte det innan bebis heller. Om jag hade haft hundarna i sängen hade jag ändrat det innan bebis ankomst. Vi hade en spjälsäng kloss intill min säng men det tog ett tag innan bebis var bekväm med att sova där och jag hade inte velat ha hundar och en nyfödd i sängen samtidigt, men det är ju en åsikt bara

Enda förändringen vi gjort som jag kan komma på just nu är att jag fixade en grind mellan hallen och vardagsrummet, för mina hundar skuttar gärna ganska yvigt in i huset om de har varit utomhus (ffa vid blött väder) och då väcktes bebis ibland Vår luftvärmepump sitter nämligen i hallen så det blev kallt i vardagsrummet om man stängde dörren som redan fanns.

 

[Tonto]

Jag kanske underskattar (framför allt) retrievrarnas instinkter i den frågan. Jag tänker att de är två unga hanhundar utan särskilt stor erfarenhet av några djurungar alls (utöver sig själva då, och den större har ju känt den lilla sedan han var riktigt liten) och att de kanske därför inte kommer att ha full koll på att det är en "människovalp" och att man behöver vara extra varsam kring hen. Även om de är genomsnälla och för det mesta ganska förståndiga, så är de också översvallande kärleksfulla och glada mot allt och alla

Jag hade absolut inte litat på att dom kommer ha koll på en bäbis. Mina hundar klampar rakt över barn, så skulle inte förvåna mig om dom klev på en bäbis (dom kliver på varandra också, den yngre satt på den äldres ansikte tidigare idag...) så jag hade nog tränat hundarna på att kunna sova i egna korgar om man säger till och att kunna vara bort-stängda utan att bli ledsna.

 

[MML]

Nej, han reagerade inte alls. Hans liv påverkade egentligen inte så det blev ingen konkurrens.

Vad skönt!

 

[MML]

Jag hade absolut inte litat på att dom kommer ha koll på en bäbis. Mina hundar klampar rakt över barn, så skulle inte förvåna mig om dom klev på en bäbis (dom kliver på varandra också, den yngre satt på den äldres ansikte tidigare idag...) så jag hade nog tränat hundarna på att kunna sova i egna korgar om man säger till och att kunna vara bort-stängda utan att bli ledsna.

Våra (i alla fall de två unga, tillika fysiskt stora) har knappt träffat några mindre barn alls, så jag vet egentligen inte hur bra koll de faktiskt skulle ha.

Det är kanske bäst att lite successivt börja introducera alternativet att inte sova i husses och mattes säng (även om det skär lite i mattehjärtat ) i god tid innan bebis ankomst. Alternativt om det skulle fungera att ha ett babynest i vår säng till bebis, och i förväg lära hundarna att de inte får röra det/kliva på det. Frågan är väl om de skulle komma i håg det om det plötsligt låg en spännande människovalp där i.

 

[Pilot]

Tänker du (även) nattetid då, eller mer under kortare stunder dagtid?

Att stängas undan en stund här och där är de vana vid, och har inga problem med (bortsett från valpen som ännu inte alltid tycker att det är okej att inte få vara med - men han tränar på det!) men nattetid har behovet helt enkelt aldrig funnits, så det har vi inte ens testat.

Det beror så mycket på vilka hundar man har, en kompis hund fungerade bra med bebis som låg stilla men tyckte en krypande bebis var jobbigt, då är det bra om man kan vara bortstängd på dagen, eller om man vill gå in och klä av barnet och fixa så får hundarna hållas instängda i hallen tills man kan torka tassar efter en promenad tex.
Jag hade gjort det även nattetid, men så har jag en bc som inte hade låtit mig stiga upp för att göra något med bebis/barn utan att svansa efter och hålla koll och sånt hade gjort mig tokig, särskilt om jag sömnbrist.

 

[MML]

Det beror så mycket på vilka hundar man har, en kompis hund fungerade bra med bebis som låg stilla men tyckte en krypande bebis var jobbigt, då är det bra om man kan vara bortstängd på dagen, eller om man vill gå in och klä av barnet och fixa så får hundarna hållas instängda i hallen tills man kan torka tassar efter en promenad tex.
Jag hade gjort det även nattetid, men så har jag en bc som inte hade låtit mig stiga upp för att göra något med bebis/barn utan att svansa efter och hålla koll och sånt hade gjort mig tokig, särskilt om jag sömnbrist.

Valpen svansar efter mig om jag lämnar sängen nattetid, men det är jag ju van vid och störs inte av så väldigt Men absolut att vi kan lägga lite mer medvetenhet i att i bland avgränsa hundarna i ett annat rum, så att de (och jag ) får träna på att inte alltid vara med där vi människor är, och i det vi gör.

Vi vill förstås gärna slippa leva uppdelade så mycket det går, och att hela familjen (två- och fyrbenta) kan vara tillsammans för det mesta. Men som du säger finns det förstås tillfällen då det är praktiskt att kunna lämna hundarna på ett ställe, och göra något annat med bebis.

 

[Roheryn]

Jag hade hund när jag fick barn. En betydligt mindre än dina stora @MML - vi hade en cairnterrier. Han var drygt fem år när dottern föddes och fanns med hela hennes tidiga barndom upp till skolåldern, från det att hon föddes tills hon var nio. Han låg iofs inte i vår säng, utan favvo-platsen var UNDER sängen, precis under min huvudkudde Och dottern sov till stora delar i egen säng men i vårt rum redan från början. En lite kul anekdot är att hunden var rätt stressig när vi precis kommit hem från BB - for runt och gnällde så fort vi inte gick runt och bar på dottern (särskilt när vi lade henne i hennes säng och lämnade rummet). Så en natt när vi varit hemma i typ 3-4 dygn var det lite stökigt för dottern att komma till ro, så jag tog henne och lade henne hos mig i stora sängen. Då hör jag hur hunden trampar runt under min säng, lägger sig tillrätta och drar en djup, nöjd suck. Precis som om han tänkte "ääääntligen har de förstått hur man gör med en valp!" Efter det var den där oron och gnällandet som bortblåst och hunden var sig själv igen!

Jag upplevde inget behov av att separera hund och dotter så länge hon var bebis - det var först i 1-2-årsåldern som jag tyckte det behövdes. Inte för att någon av dem egentligen var särskilt besvärlig eller opålitlig, utan för att jag inte har ögon i nacken och inte ville sätta dem i en situation de inte skulle klara av. Så lätt, liksom, att ett litet barn drar lite för hårt i pälsen, råkar snubbla och ramlar över hunden och liknande. Det ville jag bespara dem båda, så det blev separation med hjälp av barngrindar på strategiska ställen. Då kunde hunden "vara med" men bakom grinden när jag t.ex. lagade mat och hade dottern med mig. För vår del var det helt okomplicerat och hunden var helt nöjd med det.