Äntligen kom jag till skott med att köpa en pannlampa. Jag åkte till XXL igår och frågade en i personalen om de hade en lampa som lyste brett, långt och starkt plus hade laddningsbara batterier. De hade de. Killen plockade fram en lampa och den köpte jag.
Idag provade jag att rida med den för första gången. Frieserns ägare trodde inte att det skulle gå att rida med lampan utan att hästen blev helt fnoskig av alla skuggor. Men vi gick ut och lyste med lampan mot mörka gärdet och det lyste bra. Det kunde kanske gå trots allt.
Jag började med att gå fram och tillbaka med henne längs vägen med lampan på full effekt. Hon reagerade inte på lampan men var tokpigg. Jag provade att räcka ut en arm så att det blev en stor skarp skugga på vägen. Hon reagerade inte. På hemvägen piggnade hon till ännu mer, taktade och studsade nästan stillastående, men när vi närmade oss stallet blev hon normal igen.
Sedan var det dags att sitta upp. Jag ändrade lampan till lägsta nivån och klev upp på den höga uppsittningspallen. Där stod jag en stund och vred huvudet åt olika håll. Det blev ingen reaktion nu heller så jag satt upp. Det gick utmärkt. Trots att lampan nu var på lägsta nivån gick det bra att rida med den ute på gärdet. Fröken frieser hade ju vid det laget också taggat ner och var som en helt vanlig normal häst.
Jag kan bara konstatera att den här pannlampan is da shit!
Den var värd pengarna.
Frieserns ägare har för övrigt lånat hem två nya sadlar. Jag red i en av dessa idag, men var ju skiträdd för att repa den så jag red med sadelöverdraget av tyg kvar över sadeln. I morgon ska vi åka till ridhuset tillsammans och provrida sadlarna. Då ser hon ju bättre om de funkar även under ryttare.
Idag provade jag att rida med den för första gången. Frieserns ägare trodde inte att det skulle gå att rida med lampan utan att hästen blev helt fnoskig av alla skuggor. Men vi gick ut och lyste med lampan mot mörka gärdet och det lyste bra. Det kunde kanske gå trots allt.
Jag började med att gå fram och tillbaka med henne längs vägen med lampan på full effekt. Hon reagerade inte på lampan men var tokpigg. Jag provade att räcka ut en arm så att det blev en stor skarp skugga på vägen. Hon reagerade inte. På hemvägen piggnade hon till ännu mer, taktade och studsade nästan stillastående, men när vi närmade oss stallet blev hon normal igen.
Sedan var det dags att sitta upp. Jag ändrade lampan till lägsta nivån och klev upp på den höga uppsittningspallen. Där stod jag en stund och vred huvudet åt olika håll. Det blev ingen reaktion nu heller så jag satt upp. Det gick utmärkt. Trots att lampan nu var på lägsta nivån gick det bra att rida med den ute på gärdet. Fröken frieser hade ju vid det laget också taggat ner och var som en helt vanlig normal häst.
Jag kan bara konstatera att den här pannlampan is da shit!
Den var värd pengarna.Frieserns ägare har för övrigt lånat hem två nya sadlar. Jag red i en av dessa idag, men var ju skiträdd för att repa den så jag red med sadelöverdraget av tyg kvar över sadeln. I morgon ska vi åka till ridhuset tillsammans och provrida sadlarna. Då ser hon ju bättre om de funkar även under ryttare.
