Förändras kroppen så mycket när man blir äldre?

[Orolig]

Jag har beslutat mig för att gå ner i vikt och redan lyckats förlora några kilon Jag försöker hålla mig motiverad och ha en tydlig målbild, och i stället för att titta på hur andra ser ut och jämföra mig så har jag tagit fram bilder på mig själv när jag var 19 år. Då var jag smal och vägde 10 kg mindre än vad jag gör nu. Jag var smal men låg fortfarande inom normalvikt för min längd (BMI). Nu är jag 27 år och har lagt på mig. Jag nämnde för en vän att jag hade som mål att få samma kropp som jag hade när jag tog studenten, men hon tyckte direkt att det var ett orealistiskt mål. Att jag inte kan förvänta mig att se ut nu som jag gjorde då, för att man blir äldre och kroppen förändras. Det fick mig att fundera. Jag är ju lika lång. Jag har samma skostorlek som då. Jag är inte så gammal att jag inte kan träna hårt eller att kroppen har börjat hänga. Varför skulle jag inte kunna se ut som jag gjorde då?

Jag förstår givetvis att det krävs betydligt mer arbete än vad det gjorde då. Äta bra och mycket träning. På den tiden hade man ju en snygg kopp utan att ens anstränga sig. Jag förstår även att jag kommer börja få lite rynkor med tiden, att huden kanske inte kommer vara lika tight efter en viktnedgång osv. så givetvis kan kroppen inte se exakt likadan ut. Men varför skulle jag, i stora drag, inte kunna se ut typ som jag gjorde då? Eller kan jag det och min vän har fel? Eller har jag ett helt orealistiskt mål? Vad tror ni?

 

[tanten]

Jösses!
Som 27-åring har man väl i stort sett samma kropp som när man var 20. Det var ju nyss! Att ha samma mått och kunna ha samma kläder är väl helt realistiskt. Även vid 30 - 40 bör man kunna vara ungefär likadan

Däremot ändras ju kroppen när man blir 50 - 60 - 70. Mina höfter är bredare, hullet lösare, bröstet hängigare. Etc.

Och snygg kropp - det är en definitionssak. Jag har aldrig haft en kropp som motsvara några som helst ideal. Andra har perfekta proportioner från start. Proportionerna ändras ju aldrig. Man har så lång rygg, så breda axlar, så stort huvud etc som man föddes med.

 

[honung]

Jösses!
Som 27-åring har man väl i stort sett samma kropp som när man var 20.

Faktiskt inte. Det sker oerhört mycket i våra kroppar fram till 17-20 årsålder, sen förändras väldigt mycket i åldrandets kurva redan där.

 

[pulkaskurk]

Jag har aldrig haft en kropp som motsvara några som helst ideal. Andra har perfekta proportioner från start.

Skitsnack! Du är ju en jäkla snygg tant!
Ditt självförtroende och självkänsla när det gäller ditt utseende är ju helt åt helvete, du har en så vriden självbild

 

[Orolig]

Jag menar det! Blev lite bitter när min vän tyckte att vi blivit så gamla Förstår ju också att kroppen förändras när man blir 50, 60, 70. Samt att det krävs mer för att hålla vikten ju äldre man blir även från och med nu. Jag tyckte att det räckte med att fylla 24 för att inse att hårt festande och mycket pizza satte sina spår på ett sätt som det inte gjorde när man var 20. Men det är ju som du säger, man har ju samma skelett. Jag tror nog att jag ganska ofta använder min ålder som ursäkt. Att jag gått upp så mycket i vikt. Att jag är tröttare. Att jag kommer med ursäkter för att inte gå ut och göra stan med mina tjejkompisar längre. "Man är ju inte 20 längre"... Nä, men jag är fasen inte 50 heller

 

[Sassy]

Herregud vilket trams. Usain Bolt är lika gammal som dig, ser han ut att ha förfallit så?

Det som händer är att kroppen förändras. Det tidiga förfallet man ser idag handlar om misskötsel, inte åldrande. Visst ligger det något i att man om kvinna kanske inte kan ha samma slanka framtoning som när man var tonåring, men att vara vältränad, stark och rörlig är inte något som försvinner om man tar hand om kroppen.

 

[Lovisaleonora]

... men att vara vältränad, stark och rörlig är inte något som försvinner om man tar hand om kroppen.

Självklart inte, men som vältränad 32-åring såg jag inte alls ut när jag var vältränad 18-åring. Kroppen förändras.

 

[Tora]

Alltså även om man bortser från högre vikt och fyra barn så hänger allting närmare marken nu när jag är 40 än när jag var 20.

Den trotsen av tyngdlagen som kroppen uppvisade då har liksom försvunnit

 

[Sassy]

Självklart inte, men som vältränad 32-åring såg jag inte alls ut när jag var vältränad 18-åring. Kroppen förändras.

På vilket sätt tycker du det? Jag har ingen aning om hur jag skulle se ut om jag tränade på samma sätt som när jag var yngre. Då sysslade jag med klättring och löpning. Numera lägger jag många timmar i veckan på tyngdlyftning, så för min del är en hårdare och mer synligt muskulös kropp skillnaden. Att hud och liknande inte hänger med på samma sätt är ju TS redan medveten om, och det är också väldigt individuellt.

 

[Tassetass]

Troligtvis kan du se ut som du gjorde då, men kanske inte. Vissa växer (om än inte på längden) en bit upp i tjugoårsåldern och du kan ju omöjligt veta om du är en av dem. Överlag tror jag inte det är särskilt bra att ha gamla tonårsbilder som mål, risken är ju att du går miste om något ännu bättre ifall din målbild är för bestämd.

 

[tanten]

Skitsnack! Du är ju en jäkla snygg tant!
Ditt självförtroende och självkänsla när det gäller ditt utseende är ju helt åt helvete, du har en så vriden självbild

Känner vi varann??

 

[starcraft]

Jag har beslutat mig för att gå ner i vikt och redan lyckats förlora några kilon Jag försöker hålla mig motiverad och ha en tydlig målbild, och i stället för att titta på hur andra ser ut och jämföra mig så har jag tagit fram bilder på mig själv när jag var 19 år. Då var jag smal och vägde 10 kg mindre än vad jag gör nu. Jag var smal men låg fortfarande inom normalvikt för min längd (BMI). Nu är jag 27 år och har lagt på mig. Jag nämnde för en vän att jag hade som mål att få samma kropp som jag hade när jag tog studenten, men hon tyckte direkt att det var ett orealistiskt mål. Att jag inte kan förvänta mig att se ut nu som jag gjorde då, för att man blir äldre och kroppen förändras. Det fick mig att fundera. Jag är ju lika lång. Jag har samma skostorlek som då. Jag är inte så gammal att jag inte kan träna hårt eller att kroppen har börjat hänga. Varför skulle jag inte kunna se ut som jag gjorde då?

Jag förstår givetvis att det krävs betydligt mer arbete än vad det gjorde då. Äta bra och mycket träning. På den tiden hade man ju en snygg kopp utan att ens anstränga sig. Jag förstår även att jag kommer börja få lite rynkor med tiden, att huden kanske inte kommer vara lika tight efter en viktnedgång osv. så givetvis kan kroppen inte se exakt likadan ut. Men varför skulle jag, i stora drag, inte kunna se ut typ som jag gjorde då? Eller kan jag det och min vän har fel? Eller har jag ett helt orealistiskt mål? Vad tror ni?

Det är nog individuellt. Jag ser inte ut som jag gjorde för 7-10 år sedan i kroppen. Väger visserligen mer, men min kropp var nog inte helt färdigvuxen när jag var 18-20. Muskelmassan är också annorlunda, höfter lite bredare osv.

 

[Gnist]

Jag skulle inte hur jag än bar mig åt nånsin ever kunna "få tillbaka" den kropp jag hade som 19-åring av den enkla anledningen att jo; kroppen förändras med åldern även om man nog kan ha tämligen samma vikt högt upp i åldern.

Fast i mitt fall skulle det krävas en viktnedgång på (i dagsläget) 17 kilo och ptja.. Om jag skulle gå ner de kilona så skulle jag bli ett magert och benigt beläte, för min kropp har förändrats en hel del sen jag var 19. Dels för att jag då inte var färdigutvecklad i kroppen (bröst - minimala, midja - obefintlig, höfter/rumpa- nära nog obefintliga) och dels för att jag ju burit på och fött 3 barn, men jag är ändå i väldigt bra form i dagsläget tycker jag nog.

 

[Simply me]

Visst ändrar man sig en del redan när man blir äldre, tror ärligt att jag var snyggare i kroppen när jag var 30 och efter två barn än när jag var 20. Lite större bröst (det var en fördel) något bredare höfter osv men det sätter jag mer i samband till att jag fick barn när jag var 25 och 28. Dock lite löst skinn på magen som inte gick att få bort.

Någonstans efter 40 började kroppen ändras igen... inte lika kul längre och jag går lättare upp i vikt osv, men men det är livets gång. Gör det bästa av dagen

 

[Koltrast]

Jag har beslutat mig för att gå ner i vikt och redan lyckats förlora några kilon Jag försöker hålla mig motiverad och ha en tydlig målbild, och i stället för att titta på hur andra ser ut och jämföra mig så har jag tagit fram bilder på mig själv när jag var 19 år. Då var jag smal och vägde 10 kg mindre än vad jag gör nu. Jag var smal men låg fortfarande inom normalvikt för min längd (BMI). Nu är jag 27 år och har lagt på mig. Jag nämnde för en vän att jag hade som mål att få samma kropp som jag hade när jag tog studenten, men hon tyckte direkt att det var ett orealistiskt mål. Att jag inte kan förvänta mig att se ut nu som jag gjorde då, för att man blir äldre och kroppen förändras. Det fick mig att fundera. Jag är ju lika lång. Jag har samma skostorlek som då. Jag är inte så gammal att jag inte kan träna hårt eller att kroppen har börjat hänga. Varför skulle jag inte kunna se ut som jag gjorde då?

Jag förstår givetvis att det krävs betydligt mer arbete än vad det gjorde då. Äta bra och mycket träning. På den tiden hade man ju en snygg kopp utan att ens anstränga sig. Jag förstår även att jag kommer börja få lite rynkor med tiden, att huden kanske inte kommer vara lika tight efter en viktnedgång osv. så givetvis kan kroppen inte se exakt likadan ut. Men varför skulle jag, i stora drag, inte kunna se ut typ som jag gjorde då? Eller kan jag det och min vän har fel? Eller har jag ett helt orealistiskt mål? Vad tror ni?

Det är nog väldigt individuellt hur pass färdig en är i kroppen vid nitton års ålder. Själv fick jag mens sent och hade vid nitton knappt några former alls och växte mer eller mindre fortfarande, så för mig vore det helknasigt att sträva efter att se ut som jag gjorde då. Även när jag i vuxen ålder vägt lika mycket eller mindre än jag gjorde då har mina höfter och axlar varit bredare.

Sen kan jag tycka att det är lite ointressant att snegla bakåt. Varför inte bara göra de livsstilsförändringar som verkar rimliga och möjliga att genomföra och se var du landar?

 

[Philosophia]

Jag lever säkert i förnekelse, men jag är mig hyfsat lik i kroppen. Det går lite upp och ner, men om jag ska betygsätta min kropp så har den aldrig varit så "oförfallen" som den var när jag var 35 år. Som 20-åring vägde jag som jag gör nu (39 år), men jag var rätt otränad även fast jag red flera hästar varje dag.

Annars håller jag helt med @Koltrast. Det är ingen poäng att jämföra. Vad är det som säger att ens 20-åriga fysik är att föredra? Det som är möjligt idag kanske inte var möjligt då och vice versa.

 

[Dorinda]

Sen jag tog studenten har jag växt 3cm på längden och axlar har blivit bredare! Vikten jag hade då skulle INTE vara lämplig nu....

 

[Azalea]

Jag skulle säkert se ganska lika ut i kroppen som då ifall jag gick ner till den vikten. Dock skulle det vara fruktansvärt att hålla sig där, för det skulle för mig krävas strikt kost och massvis med träning för att bibehålla vikten - och det skulle ju i sig göra att min kropp skulle se annorlunda ut ändå. För när jag var 19 behövde jag inte träna för att hålla mig i samma vikt, förbränningen förändras ju (för de flesta) genom åren.

 

[Orolig]

Sen kan jag tycka att det är lite ointressant att snegla bakåt. Varför inte bara göra de livsstilsförändringar som verkar rimliga och möjliga att genomföra och se var du landar?

Jag håller helt med dig. Jag önskar bara att det vore så enkelt. Att man kunde bestämma sig för hur man ska tänka och hålla sig till det. Men genom åren har jag liksom kommit på ursäkter till mig själv. Att jag inte behöver gå ner i vikt. Att jag inte borde vara så fixerad vid mitt utseende. Att det finns viktigare saker i livet. Att jag inte kan gå ner i vikt för att jag har en "kraftig" benstomme. Att jag borde lägga min tid på viktigare saker än träning. Ja, jag skulle kunna skriva en uppsats om alla ursäkter som dykt upp under årens gång och trots tafatta försök att gå ner så stiger fortfarande vikten varje år. Det finns en ganska känt citat som säger: "Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results". Så jag insåg att jag måste ändra mitt tänkande om jag ska komma någon vart. En stark tanke-vurpa som jag fastnat i är att jag faktiskt inte kan gå ner i vikt. Det är ingen idé att försöka för det går ändå inte. Jag är skapad lite mullig. Då hjälper det mig faktiskt att kolla på gamla bilder och säga till mig själv att "Nej, du är inte skapad mullig. Titta här!" och så ser jag hur slank jag var och kan snabbt ta mig bort från den tanken.

Att sträva efter att se ut som jag gjorde då.. det vet jag också är lite dumt. Men det hjälper mig många dagar när motivationen tryter. Förhoppningsvis står jag där om något år, några kilon lättare och känner mig skitsnygg. Jag kommer kanske inte se ut som när jag var 19 men då kommer jag förmodligen skita fullständigt i det och bara vara skitnöjd med att jag gått ner i vikt Bilderna hjälpte mig på vägen. Vissa dagar behöver jag kolla på kändisar som inspirerar mig. Vissa dagar måste jag fantisera om vilka kläder jag ska våga ha när jag är lite lättare Vilka snygga underkläder jag ska köpa Vissa dagar kan jag inte tänka alls utan bara sparkar mig ut i löpspåret ändå. Whatever works... Hur larvigt det än är... I´m using it I slutändan kommer det ändå handla om att vara stark, pigg och må bra med mig själv. Men ibland behöver man extra motivation.

 

[Orolig]

Jag skulle inte hur jag än bar mig åt nånsin ever kunna "få tillbaka" den kropp jag hade som 19-åring av den enkla anledningen att jo; kroppen förändras med åldern även om man nog kan ha tämligen samma vikt högt upp i åldern.

Fast i mitt fall skulle det krävas en viktnedgång på (i dagsläget) 17 kilo och ptja.. Om jag skulle gå ner de kilona så skulle jag bli ett magert och benigt beläte, för min kropp har förändrats en hel del sen jag var 19. Dels för att jag då inte var färdigutvecklad i kroppen (bröst - minimala, midja - obefintlig, höfter/rumpa- nära nog obefintliga) och dels för att jag ju burit på och fött 3 barn, men jag är ändå i väldigt bra form i dagsläget tycker jag nog.

Det är du absolut!

Själv var jag kanska tidigt utvecklad. Fick mens när jag var 12 och hade ganska stora bröst när jag var 14. Fick värsta kurvorna i 14-15 års åldern Men sen smalnade jag till lite igen och var slank 16-22 år. Det var nog allt festande 22-25 år som satte sina spår med alkohol och skräpmat Samt bara själva grejen att man flyttat hemifrån och kunde äta VAD MAN VILLE NÄR man ville! Då blev det lätt take-away, pizza och määäängder av pasta under åren jag studerade och var pank. Sånt som ens mamma bara hade skakat på huvudet åt. Nu, 10 kg senare så förstår jag varför