För oss....som förlorade fölet.

[SussiLull]

Jag tror att det är viktigt att kunna vara öppen och diskutera, över det som hände, och som gjorde att det inte blev någon levande föl i år.
Det är dock en led i den sorge processen, som man går igenom.

Vad hände hos dig...vad var det som gjorde att ni förlorade fölet?


Vårt ena sto fölade i år, 3,5 vecka för tidigt, fölet levde men var inte riktigt färdigt utvecklat, särskilt då lungorna.
Men jag nappade honom varje timme, och vände honom. Både veterinären och jag trodde att vi skulle klara honom, men 13 timmar senare så dog han, det var lungorna som inte orkade, tyvärr.
I vårt fall så såg man att moderkakan, hade släppt ifrån livmodern på ett ställe.
Men stoet mår bra idag, och är färdig sinad.

 

[LMCarlsson]

Sv: För oss....som förlorade fölet.

Jag förlorade mitt föl i ett felläge. Allting gick enligt skolboken fram tills värkarna satte igång. Vi var där när vattnet gick så vi var med hela tiden. Men fölet hade inte sträckt ut sina framben och kilades fast därmed fast med armbågarna mot bäckenbenskanten. Då hon hade väldigt starka värkar så var det väldigt svårt att få fram frambenen. Ca 45 minuter in i fölingen så dog fölet (mulen var ute och helt plötsligt så föl tungan ut och blev blå) men det tog ytterligare 1 timme och 15 minuter innan vi fick ut honom. Dessutom fick stoet komplikationer och fick stå på Ultuna nästan en vecka och efter det så fick hon en släng med jättehög feber. Nu är hon dock pigg och glad och dräktig igen (30 dygn i dag och det är ett litet hjärta som slår där inne!)