Sv: För- och nackdelar med blandras (cockerpoo).
Samtidigt tycker nog jag som uppfödare att alla förekomna sjukdomar inom en ras är ett problem som jag tar hänsyn till i mitt val av avelsdjur.
Vart går gränsen för att det är ett problem och att det "bara" förekommer?
En sjukdom är ett problem när den är vanligt förekommande, ökande eller allvarlig och omöjlig att förutspå. FN och prcd-PRA är strålande exempel på sjukdomar som INTE är ett problem hos cocker, även om de förekommer. Anledningen till det är att bägge sakerna går att DNA-testa för, och vi behöver inte få en enda valp som föds med risken att utveckla någon av dem.
Både pudel och cocker är generellt friska raser, även om man inom åtminstone cocker kan se en oroväckande tendens. Jag anser att det är kopplat till linjeavel och överanvändande av enskilda, och ofta även unga, hanar.
Det är dock sådant som man själv som valpköpare kan kolla upp när det gäller renras. Det går utmärkt att gå in på avelsdata och enkelt få fram en färgkodad stamtavla där man ser hur många gemensamma förfäder hunden har. Sådant kan man inte göra med blandraser.
Jag håller med Myrten om att man bör tänka sig för i vilka sammanhang man skriker varg. Man ska läsa statistiken, och inse att bara för att en rasklubb är öppen och noggrann betyder det inte att det som tas upp är problem. Det betyder bara att det finns, och att man ska hålla det under uppsikt så att det inte utvecklas till ett problem.
ALLA raser har "rasbundna" sjukdomar. Egentligen är de inte rasbundna, så ordet är fel. De är genetiska defekter som är vanligare i vissa avgränsade populationer, ofta raser eller närbesläktade raser. Blandraser är inte fria från dessa defekter utan har dem i lika stor utsträckning som renraser. Så länge föräldradjuren inte har samma defekter kommer de dock inte att visa sig i form av sjukdom.
För mig är rasbundna sjukdomar absolut ett problem och att det finns vissa kriterier som måste uppfyllas inom vissa raser tyder ju på att det är fler inom den rasen än andra raser som har problem med just den biten. Annars hade inte behovet av registrationskrav funnits.
Vad det gäller vilka saker de olika rasklubbarna valt att ha som registreringskrav, så har det i alla tider varit färgat av de personer som haft inflytande vid tiden för införandet. Inom cocker har aldrig HD varit ett problem för rasen. Kravet på känd HD status infördes för att man införde krav på ögonlysning, och man på den tiden ansåg att PRA (vilket var anledningen) endast fanns inom den ena färgvarianten. Det måste ju då införas något som den andra varianten kunde "åka dit på" också... Idag finns kravet på känd HD-status kvar, medan ögonlysningskravet är borta.
För den enskilda hundägaren är varje enskild sjukdom ett problem, det kan t.o.m vara en katastrof. Det behöver dock inte betyda att det är ett problem inom rasen. Om det är mindre än 0.5% av valparna som drabbas är det inget problem för rasen. Men kan man med en enkel metod, t.ex genom ögonlysning eller DNA-test, förebygga även det så är det ju bra. Där har klubbarna en stor funktion att fylla genom att tala om att sjukdomar finns, och hur man kan spåra dem, även om det inte är ett problem inom rasen.
Det stora problemet är inte de sjukdomar vi kan testa för, som registreras och som pratas om. Det stora problemet är när folk tror att det vi ser är det farliga, och därför slår sig för bröstet och säger att MINA avelsdjur nedärver ingen skit. Det gör dom. ALLA levande varelser har defekter i sin arvsmassa. Vissa rasklubbar gör dock ett bättre jobb än andra med att samla in fakta och lägga fram den.
