Sv: För- och nackdelar med blandras (cockerpoo).
Jag känner precis som du angående både cockern och pudeln.
Pudeln är lite vek(ofta) och har ett lite snipigt utseende. Cocker är lite för "på" och jag tycker inte att huvudformen känns riktigt "hälsosam" (amris), och det är väl amris man ska ha om man vill ha så lite jakt som möjligt om jag fattade rätt?
Vi skaffade en cockerpoo där både föräldradjuren gått i renrasavel, så de är kollade enligt konstens alla regler. Tror uppfödaren skulle sluta med avel men ville göra en sista kull, och valde denna mix då den är så himla poppis. Hon har båda föräldradjuren själv.
När jag tidigare kollat på korsningsavel med islandshäst(jag ville ha en sån) har jag sett att ungarna oftast får mest drag från sin mamma.
Vår cockerpoo har en cocker som mamma, och han har fått cockermage, cockerlynne(öppen, positiv, överdrivet glad och på), mycket cockerform på huvudet jämfört med pudeln(lite bulligare panna, lite tjockare "mule", lite mer läppar), cockerns kralliga kropp(fast pappa pudel var rätt krallig också), cockeröron på insidan(ingen hårväxt i öronen) men mer pudelform på öronlappen. Han är intelligent som en pudel, men har liksom inte särskilt mycket "will to please", håller inte lika tight koll på mig som jag tycker de flesta pudlar har på sina ägare. Han har ett starkt psyke och kan vara rejält kaxig och dominant, gissar att det kommer mer från cockerskallen
Pälsen är som på portugisisk vattenhund, lockig snarare än krullig, fäller inte annat än när man kammar/borstar. När han var liten var han inte särskilt vattentät, men det är bättre nu.
Det enda jag saknar i just den här specifika hunden var att jag hade hoppats att han skulle vara lite mer förarvek.
Han har ingen eller mycket lite jakt i sig, vet dock ett par cockerpooer som har(för ägarna) besvärande mkt jakt.
Av de cockerpoos jag har träffat så tycker jag att de som är första generationens cockerpooer(dvs de som har två renrasiga föräldrar) är mest "homogena". Nästa generation verkar ha större risk för att slå igenom och bli "nästan helt pudel" eller "nästan helt cocker". Dock tycker jag att man lätt kan se skillnad på valparna i en kull, de är ju olika lockiga och formade redan då. Dock är det såklart inte säkert att man får exakt det lynne och utseende man hoppats på, angående lynnet så är det ju samma med renraser i viss mån, men det är såklart alltid något man måste beakta när man skaffar djur.
Det finns sk seriösa uppfödare av cockerpoo, som hälsoundersöker och som inte bara tillverkar valpar i parti och minut. Kolla in på cockerpoo-forumet och prata med lite annat folk där som har denna supermysiga blandras
Några andra raser jag skulle kunna tänka mig:
Lagotto: verkar supertrevliga, liiiite lite större än vad jag ville ha, annars hade det varit som klippt och skuret. Pälsen är lite trist krullig, men det är ju bara ett "skönhetsfel"
Portugisisk vattenhund: som Lagotton precis vad jag vill ha egentligen, förutom att den är för stor.
Sheltie: underbar om man hittar en med stabilt lynne, enda felet här är att vi sökte en hund som fäller så lite som möjligt. Sheltien gillar jag dock så mycket att det nog blir en sån som hund nr 2 i framtiden.
Mellanpudel: som med shelitien viktigt att hitta en som är mentalt stabil, de är lite trista i utseende och päls tyvärr.
Jag är för bra och genomtänkt avel, jag kan tycka att det är för mycket knas inom renrasaveln för att man ska höja den till skyarna. Naturligtvis finns det en massa skitgräslig blandis-avel, och det stödjer jag inte alls, men att med eftertanke blanda lämpliga raser för att få fram något annat kan jag iaf inte se något fel i. Inom hästaveln är ju det väldigt vanligt, jag förstår inte varför det skulle vara så fel på hund.
Lycka till med ditt hundköp i alla fall!
Se till att du hittar en uppfödare som du litar på, som har gjort en seriös parning och som du känner att du kan få stöd av i framtiden. Uppfödaren är SÅ mycket viktigare än man först tror!
Se till att uppfödaren hanterar och uppfostrar valparna på ett sätt som du tycker är bra. Jag kan personligen säga att jag hade önskat att vår uppfödare tex rumsrenhet-tränat med tidningar så som min kollegas (cockerpoo)-uppfödare har gjort. Jag tänkte inte på att kolla sånt tyvärr, men det gör en jäkla skillnad när man sedan får hem det lilla knytet
Jag känner precis som du angående både cockern och pudeln.
Pudeln är lite vek(ofta) och har ett lite snipigt utseende. Cocker är lite för "på" och jag tycker inte att huvudformen känns riktigt "hälsosam" (amris), och det är väl amris man ska ha om man vill ha så lite jakt som möjligt om jag fattade rätt?
Vi skaffade en cockerpoo där både föräldradjuren gått i renrasavel, så de är kollade enligt konstens alla regler. Tror uppfödaren skulle sluta med avel men ville göra en sista kull, och valde denna mix då den är så himla poppis. Hon har båda föräldradjuren själv.
När jag tidigare kollat på korsningsavel med islandshäst(jag ville ha en sån) har jag sett att ungarna oftast får mest drag från sin mamma.
Vår cockerpoo har en cocker som mamma, och han har fått cockermage, cockerlynne(öppen, positiv, överdrivet glad och på), mycket cockerform på huvudet jämfört med pudeln(lite bulligare panna, lite tjockare "mule", lite mer läppar), cockerns kralliga kropp(fast pappa pudel var rätt krallig också), cockeröron på insidan(ingen hårväxt i öronen) men mer pudelform på öronlappen. Han är intelligent som en pudel, men har liksom inte särskilt mycket "will to please", håller inte lika tight koll på mig som jag tycker de flesta pudlar har på sina ägare. Han har ett starkt psyke och kan vara rejält kaxig och dominant, gissar att det kommer mer från cockerskallen
Pälsen är som på portugisisk vattenhund, lockig snarare än krullig, fäller inte annat än när man kammar/borstar. När han var liten var han inte särskilt vattentät, men det är bättre nu.
Det enda jag saknar i just den här specifika hunden var att jag hade hoppats att han skulle vara lite mer förarvek.
Han har ingen eller mycket lite jakt i sig, vet dock ett par cockerpooer som har(för ägarna) besvärande mkt jakt.
Av de cockerpoos jag har träffat så tycker jag att de som är första generationens cockerpooer(dvs de som har två renrasiga föräldrar) är mest "homogena". Nästa generation verkar ha större risk för att slå igenom och bli "nästan helt pudel" eller "nästan helt cocker". Dock tycker jag att man lätt kan se skillnad på valparna i en kull, de är ju olika lockiga och formade redan då. Dock är det såklart inte säkert att man får exakt det lynne och utseende man hoppats på, angående lynnet så är det ju samma med renraser i viss mån, men det är såklart alltid något man måste beakta när man skaffar djur.
Det finns sk seriösa uppfödare av cockerpoo, som hälsoundersöker och som inte bara tillverkar valpar i parti och minut. Kolla in på cockerpoo-forumet och prata med lite annat folk där som har denna supermysiga blandras
Några andra raser jag skulle kunna tänka mig:
Lagotto: verkar supertrevliga, liiiite lite större än vad jag ville ha, annars hade det varit som klippt och skuret. Pälsen är lite trist krullig, men det är ju bara ett "skönhetsfel"
Portugisisk vattenhund: som Lagotton precis vad jag vill ha egentligen, förutom att den är för stor.
Sheltie: underbar om man hittar en med stabilt lynne, enda felet här är att vi sökte en hund som fäller så lite som möjligt. Sheltien gillar jag dock så mycket att det nog blir en sån som hund nr 2 i framtiden.
Mellanpudel: som med shelitien viktigt att hitta en som är mentalt stabil, de är lite trista i utseende och päls tyvärr.
Jag är för bra och genomtänkt avel, jag kan tycka att det är för mycket knas inom renrasaveln för att man ska höja den till skyarna. Naturligtvis finns det en massa skitgräslig blandis-avel, och det stödjer jag inte alls, men att med eftertanke blanda lämpliga raser för att få fram något annat kan jag iaf inte se något fel i. Inom hästaveln är ju det väldigt vanligt, jag förstår inte varför det skulle vara så fel på hund.
Lycka till med ditt hundköp i alla fall!
Se till att du hittar en uppfödare som du litar på, som har gjort en seriös parning och som du känner att du kan få stöd av i framtiden. Uppfödaren är SÅ mycket viktigare än man först tror!
Se till att uppfödaren hanterar och uppfostrar valparna på ett sätt som du tycker är bra. Jag kan personligen säga att jag hade önskat att vår uppfödare tex rumsrenhet-tränat med tidningar så som min kollegas (cockerpoo)-uppfödare har gjort. Jag tänkte inte på att kolla sånt tyvärr, men det gör en jäkla skillnad när man sedan får hem det lilla knytet
