H
Hillabilly
Jag har en treåring som jag har haft sedan slutet av augusti. Hon kommer från Holland och var inkörd och inriden när jag fick henne, fast väldigt tunn och utan muskler.
Hon är bestämd och var ganska bufflig i början, vilket jag har lyckats arbeta bort.
Hon har även blivit mycket rundare och fått en hel del muskler, jag har redan fått gå upp två storlekar på framvalvet på hennes sadel.
Jag vill ju helst rida henne i skog och mark för att bygga upp henne på rätt sätt, inte nöta på henne för mycket i paddocken.
Jag har lett runt henne på alla möjliga vägar och nu går hon villigt med mig överallt, vilket inte var fallet i början. Sedan har hon fått gå med annan häst framför sig vilket har gått bra. Problemet är att jag inte har möjlighet att få ridsällskap mer än max en gång i veckan och hon blir väldigt osäker vid uteritt när vi rider själva, ibland vill hon inte gå alls. Jag vill ju att jag ska kunna rida henne varannan dag…
Jag har försökt med att leda henne för att sedan rida hem och det har gått bra tills igår, då satte hon av i full galopp hemåt och bockade och hade sig så att jag verkligen fick kämpa för att sitta kvar. Jag tappade bägge stigbyglarna… Men till slut fick jag stopp på henne efter en och en halv km, antagligen för att hon inte orkade uppför en jättebrant backe. Jag var ganska omtumlad och chockad, men ledde henne ändå tillbaka till stället där hon började skena och satt upp och red hemåt igen, denna gång i skritt.
Vad jag undrar nu är, är det att kräva för mycket av en treåring att det ska gå att rida ut själv? Vad kan man göra istället i så fall? Om inte, hur tränar man detta bäst, och säkrast?
Många frågor, men hoppas någon har synpunkter och tips.
Hon är bestämd och var ganska bufflig i början, vilket jag har lyckats arbeta bort.
Hon har även blivit mycket rundare och fått en hel del muskler, jag har redan fått gå upp två storlekar på framvalvet på hennes sadel.
Jag vill ju helst rida henne i skog och mark för att bygga upp henne på rätt sätt, inte nöta på henne för mycket i paddocken.
Jag har lett runt henne på alla möjliga vägar och nu går hon villigt med mig överallt, vilket inte var fallet i början. Sedan har hon fått gå med annan häst framför sig vilket har gått bra. Problemet är att jag inte har möjlighet att få ridsällskap mer än max en gång i veckan och hon blir väldigt osäker vid uteritt när vi rider själva, ibland vill hon inte gå alls. Jag vill ju att jag ska kunna rida henne varannan dag…
Jag har försökt med att leda henne för att sedan rida hem och det har gått bra tills igår, då satte hon av i full galopp hemåt och bockade och hade sig så att jag verkligen fick kämpa för att sitta kvar. Jag tappade bägge stigbyglarna… Men till slut fick jag stopp på henne efter en och en halv km, antagligen för att hon inte orkade uppför en jättebrant backe. Jag var ganska omtumlad och chockad, men ledde henne ändå tillbaka till stället där hon började skena och satt upp och red hemåt igen, denna gång i skritt.
Vad jag undrar nu är, är det att kräva för mycket av en treåring att det ska gå att rida ut själv? Vad kan man göra istället i så fall? Om inte, hur tränar man detta bäst, och säkrast?
Många frågor, men hoppas någon har synpunkter och tips.