För 5 månader sedan

[Seabaz]

5 månader har redan gått (igår egentligen) sedan jag tog beslutet att ta bort min fina Vit efter lång tids sjukdom som vi aldrig fick svar på vad det var. Men gissningsvis invärtes cancer men obduktion kändes inte aktuellt.

Jag har suttit på hästar sedan dess och varje gång har jag saknat honom eftersom vi kände varandra utan och innan efter 13 år tillsammans.

Men livet går vidare. Jag har kvar min lilla ponny som är inhyst på en ridskola sedan drygt ett år tillbaka och där lär han bli kvar ett tag i alla fall.

Själv sa jag upp mig från jobbet i somras och jobbade min sista dag sista oktober och i morgon sätter jag mig på flyget mot Australien. Jag kände att jag behövde göra något annat så jag åker dit på obestämd tid! Jag har lite vänner där så helt utelämnad är jag inte. Allt känns bra och jag hoppas det finns hästar på andra sidan jordklotet också för suget blir mer och mer varje dag även om det bitvis också är väldigt skönt att INTE ha någon häst.

Fina fina Zinzano, alltid älskad och föralltid saknad




Och lilla mysiga Mascot, vi ses igen!

 

[Shenzi]

Känner med dig, tiden går så fort. Men vilka bra mattar vi varit, som gett våra prinsar det största beviset på kärlek; friheten när de behövde den som mest.

Nu är det snart, om några dagar, 4 månader sen jag fick ta bort min nordsvenska prins. Vi fick också 13 år tillsammans. Men fortfarande kan det göra så ont att tårarna sprutar. Jag har två hästar kvar, men glädjen inför att åka till stallet är inte alls detsamma längre.

Jag träffade i somras en ny kille, den första jag någonsin känt "dig vill jag leva med tills jag blir gammal och grå" inför. Jag kommer inte köpa en ny häst, jag är inte redo. Istället ska jag liksom du göra något nytt. Ska också flytta, men bara till grannkommunen och in hos Thomas. Det medför sig dock att jag behöver sälja alla mina möbler, de får inte plats hos honom. Och det känns så skönt att göra en total utrensning och börja om!

Ibland känner jag också att det är skönt att ha en häst mindre (fast egentligen två, en foderhäst jag haft i 4 år avlivades på samma dag som min nordis). Så nu har jag mina två och mammas häst kvar. Jag får mer tid att att ägna åt T nu när jag "bara" har 3 hästar istället för 5. Samtidigt kan jag skämmas över att känna så. Men livet är långt ifrån slut, en dag kanske vi träffar en varsin ny prins!

Ha en skön tid på andra sidan jordklotet! Lev och njut!

Min änglahäst:

 

[KrullTroll]

Min foderhäst somnade in i lördags. Har haft henne till och från under de senaste tre åren och det känns för jäkligt.
Det som skrämmer mig är att min egen som nu är 4 har ju jag räknat kallt med att ha kvar i 20 år till och om det känns så här efter gammeltanten, hur känns det då den dag Våd försvinner?
Samtidigt så är han min själsfrände i hästlivet så att inte ha honom finns inte på kartan.

Beklagar era förluster och hedrar er som tagit det viktigaste beslut en djurägare måste ta

Gammeltanten i somras...