Ett sista inlägg om vår lilla Nemo.
Idag fick han somna in efter fyra månader av kämpande med hans ben.
Infektionen gav inte med sig trotts rätt sorts antibiotika.
Han var superpigg igår och det kändes som att faran var över. Men idag när jag kom in i stallet så såg jag direkt att han inte mådde bra. Hans annars så pigga och nyfikna blick var inte alls lika pigg. Och han blev inte smärtstillande trotts metacam.
När vet kom ut för att ge antibiotikan så tog vi av bandaget för att se hur operationssåren såg ut. Och dom var inte fina. Fulla med var och såg värre ut än i tisdags.
Så det fanns inte mycket annat att göra ön att låta honom somna in.
Känns fruktansvärt orättvist att en eländig infektion skulle bli hans fall efter allt han gått igenom. Han skulle ju bli bra av operationen.
Och sista veckorna har han verkligen växt till sig och blivit så himla snygg!
Ädel långbent och med riktigt fina gångarter. Och ett supertemprament, social, nyfiken och orädd. Längtade så efter att få rida på honom...
Kan dock inte låta bli att tänka hur det hade gått om han fått rätt sorts antibiotika från början. Men nu är det som det är.
Stoet tig det bra. Nemo fick somna in i stora hagen utanför stallet. Tog ut stoet efteråt och släppte in i hagen. Hon sprang fram och nosade och sedan var det klart. Då drog hon iväg i full galopp, överlycklig över att vara ute i stor hage igen. Hon har inte brytt sig om honom sedan dess.
Nu ska hon få gå ut med min valack på betet och så ska vi begrava Nemo uppe i skogen.
Vet inte vad jag ska göra med stoet. Om jag ska sälja henne eller behålla för att göra ett helsyskon till våren. Men just nu vore det bästa att sälja då all pengar gått till att rädda Nemo. Men hjärtat säger behålla och betäcka om då jag verkligen gillar stoet och ungen blev så bra.
Vi får se. Ska inte göra något förhastat. Stoet är ett selektionssto med 8 på typ och gång och så himla trevlig i allt. Så hon är väl värd att ha i aveln, men jag vet inte om jag orkar vänta två år till på en ny fölunge och flera år därefter innan jag har något att rida på.
Klappa om era fölungar lite extra i kväll och skänk en tanke till tappra lilla Nemo som varit så glad och positiv hela den här tiden trotts allt som varit.
Visa bifogad fil 19156