Sv: Förskoletips från erfarna bukare!
Jag tror att även många av nuvarnade generationens förskolelärare vill vara kunskapsförmedlare, men pga. att man är lite personal på många barn är det svårt att ta den tiden, då man har fullt upp att hålla ordning på barnen då de är så många. Det är otroligt frusterande att känna att man inte kan räcka till så mycket som man vill. Därför kan förskolor bli skrämmande dåliga fast man vill så mycket mer men resurserna för det finns inte, fast man påtalar för rektorer och politiker att det inte går att göra ett bra jobb med de personalresurser som man har. Politiker skiter i vad personalen har att säga, de ska göra besök i verksamheten, men dyker oftast inte upp och talar inte heller om att de inte kommer att behaga dyka upp. Behagar de dyka upp så lyssnar de inte heller på "ung personal" utan ber att få tala med äldre, jag kom då fram till att den politikern vill jag då inte rösta på....
Att reagera som Silverkedjan skrev en tråd om (över stora fördändringar på det yngre barnets förskola ) tycker jag är jättebra, fram för fler föräldrar som verkligen bryr sig om hur barnen har det på förskolan.
Jag tror (hoppas) det ger mer effekt om fler föräldrar faktiskt klagar på att de inte kan få någon bra verksamhet för sina barn. (jag menar inte att dagens är urusel, man gör så gott man kan av de resurser man har, men det kan bli så mycket bättre) Är det fler som klagar får man förhoppningsvis mer gehör.
Sen gäller det att både personal tar och ger, allt är inte personalens jobb att göra, utan som förälder får man även ta sitt ansvar över att man faktiskt satt ett barn till världen och att en del saker mer faller under föräldrarna än över personalen. En del föräldrar ställer orimliga krav, eller tycker att förskolan ska göra saker som ligger utanför deras verksamhet, saker som föräldrarna gärna vill ha men inte orkar fixa själv, då tycker man att någon annan kan göra jobbet.
Sen finns det de föräldrar som mer eller mindre skiter i verksamheten, och enbart ser det som barnpassning, det är oerhört trist när man ordnar föräldramöte och annat och 1/5 av alla föräldrar dyker upp. (om man räknar en förälder/barn) eller när de inte ens vill komma på utvecklingssamtal. Lika mycket som det finns engagerad och oengagerad personal, finns det engagerade och oengagerade föräldrar.
Man får försöka att inte dra alla över en kam och inse att det kan finnas förklaringar till varför man inte kan ta emot lilla Stina ute i tamburen utan hon måste komma in när hon kommer när man redan satt sig för att äta frukost,eller att fröken Anna inte kan ha full koll på vad Stina hittat på hela dagen, då fröken inte kan vara överallt och ha full koll på allt eller att man som personal får försöka förstå att föräldrar av olika anledningar inte har möjlighet att komma på ett föräldramöte.
Själv anser jag att det är viktigare att man lär barnen ett bra socialt samspel än ren kunskap på förskolan. Hur man är en bra kompis och att man respekterar andra trots att de inte är som en själv tycker jag är viktigare än att man lär sig läsa i tidig ålder.
:/ sen tror jag inte som Snurrfian att det ännu kommer att gå mot mindre grupper och mat lagad på förskolan. Just nu går det i kommunen där jag arbetar åt bara större grupper och mindre personal och mat som lagas i större kök och som åker taxi till förskolorna, vilket jag tycker är jättetrist. Just att det var ständiga nerdragningar,stora grupper och lite personal och att man kände att man aldrig kunde räcka till var en del av de orsakerna jag hade till att börja studera inom helt annat verksamhetsområde.
Jag hoppas dock att det går mot mindre barngrupper och mer personal och personal som inte tänker att så här har vi gjort i 20 år, så fortsätter vi göra utan som kan ta till sig yngre kollegors idéer också.
