förnekelse!

Sv: förnekelse!

Beklagar :(

Jag har alltid velat vara med när vi tagit bort mina hästar, dels för att se att allt verkligen går rätt till och dels för att hästarna ska få ha mig som dom känner bäst hos sig... Det är jobbigt, men samtidigt vore det ännu värre att behålla en häst som har ont bara för att man är blödig.
Tyckte också jobbigaste tiden är när man väntar.. beslutet är liksom redan taget.. Vi har tagit bort med hjälp av sanitetsslakt, dom har varit väldigt bra, ingen stress utan jag har själv fått säga till när det är dags och han har stått och klappat hästen och matat med havre innan.

En fin minnessak är att klippa av tagel och skicka iväg till nån som gör fina armband av det. Har ett gammalt avelssto som ska tas bort nu och tänkte göra ett sånt armband av hennes tagel som minne.
 
Sv: förnekelse!

JAg beklagar verkligen :(

På nio månader har jag tagit bort två hästar som jag haft i tio år, varav ena var mitt allt, mitt liv.

Jag fungerar ungefär som TinyWiny. Jag vill ha koll, kontroll, jag vill veta att det gick snabbt och att hästen inte led.
Med båda mina hästar höll jag därför i dem in i det sista. Jag har alltid sagt att jag skulle göra det, även om jag inte visste om jag skulle klara det. Men när det väl var dags så var det inga som helst tveksamheter över att jag skulle vara kvar.
Om jag inte varit med till slutet hade jag funderat över om de verkligen var döda.
Bilden av själva skottet/ramlingen sitter inte fast i tankarna hos mig, men jag valde däremot att inte se när kroppen lyftes/släpades.
 
Sv: förnekelse!

Uch så jobbigt!! Är i precis samma situation då min häst är kraftigt halt och det förmodligen är en senskada på samma ben han tidigare har varit skadad. Han var för svullen för att ultraljuda nu så han har fått smärtlindring och bandage och så kommer veterinären ut nästa vecka och jag tror ju att jag vet vad som väntar och ställer in mig på det värsta,

För mig funkar det att prata om det med vänner och gärna med dem som har häst. Jag vill också hålla mig sysselsatt och försöker tänka på att jag gjort och gör allt för att min häst ska ha det så bra som möjligt in i det sista om det blir så. Den högsta kärleksförklaringen är ändå att låta dem vandra vidare när det är dags. :cry:
 
Sv: förnekelse!

När jag tog bort min älskade häst, hästen med stort H för mig. Mitt allt.

Jag var med när veterinären gav lungande men lämnade över grimskaftet till en god vän när han skulle bultas. Jag kommer alltid alltid att undra om allt gick bra, om inget oplanerat hände. Min vän har intygat och sagt flera gånger att det gick helt perfekt. Samtidigt så tycker jag det är skönt att slippa minnas dunsen när de faller ner och se honom död. Jag vet inte vad som är det bästa att göra faktiskt.

Om du inte är med så kommer hästen inte att bli fundersam eller förstå något, de har ju aldrig varit med om detta förut, eller hur?

Alla skriver att dagarna fram till det skall göras och dagen då det görs är de värsta. Det tycker inte jag, jag tycker tiden efteråt är de värsta, saknaden och sorgen gör så ont. Och gör fortfarande. Det har gått 4 år nu och jag kan fortfarande inte prata om honom utan att tårarna rinner. Hur sjukt är inte det?

Nu har jag ny häst, släkting till min häst som jag fick ta bort, och många liknande drag och jag tycker hemskt mycket om honom oxå :)
 
Sv: förnekelse!

KL svara alla

Tack snälla för ert stöd, värmer enormt :love:
Tagel är redan sparat, blir perfekt minne att ha kvar..

Jag har tänkt att jag ska vara med hela vägen fram, sen får vi se hur de verkligen blir, den dagen den sorgen..:meh:

Denna tiden fram känns sjukt TOM...de bara är blankt i huvudet på mig, varannan dag är jag otröstlig :cry: och resten är de TOMT! Idag är första gången på länge (känns länge) som jag skrattat genuint, skönt att kunna slappna av emellanåt eftersom kroppen går på högvarv just nu :eek: har ett fantastiskt nätverk runt om mig, är bara jag som inte utnyttjar det helt å hållet..

De kommer lösa sig, helt övertygad, och så är de är valen vi måste kunna ta för djurens bästa man får komma ihåg de :heart
 
Sv: förnekelse!

Ett tips är att ta en rejäl och lång bit av svansen då kan du antingen själv göra eller skicka det till någon som gör ett superfint tagel armband åt dig.

Kan vara ett lite roligare och dessutom användbart minne.
Jag har det från båda mina hästar :)
 
Sv: förnekelse!

Usch så tråkigt. Förstår hur du känner, tog själv bort min häst för 1,5 vecka sen. Han var hur fräsch som helst, förutom att hans ögon inte alls var bra och han hade sår på hornhinnan nästan konstant.

Mitt råd till dig är att ha med dig en person du verkligen känner dig trygg med, någon som du vet förstår din sorg som kan stötta dig. För tyvärr så vet vi ju att alla inte anser att det är så allvarligt när det är ett djur det handlar om, men vi som har djur och har en riktig relation till dem vet att de betyder massor. Dagarna fram tills den där djävulska dagen var för mig rent helvetiska, jag tänkte på det hela tiden och velade även om jag visste att det var det enda rätta. Dagen D såg jag till att ha god tid i stallet för att ösa kärlek över min fina pojke och mitt stöd var med mig hela tiden. När det väl var dags stod hon en bit ifrån och när han fått sprutan bröt jag ihop totalt och då fanns hon där. Det var verkligen det värsta jag gjort och jag trodde jag skulle dö själv för jag kunde inte andas för jag var så ledsen. Men som så många sagt innan, vet man att man måste så hittar man styrkan. För mig var det viktigaste att inte bryta ihop inför honom så han kunde vara lugn hela tiden. Sen var det ju bara att gråta på.

Hoppas allt går bra och att du har någon som kan vara ditt stöd. Tänker på dig i allt det hemska!
 
Sv: förnekelse!

Tack men har redan som jag skrev ovan ;)

Jo jag vet, men många tar en sån liten tuss att det är svårt att göra något av om man skulle vilja göra något med det och inte bara ha en liten tuss...
Därför tänkte jag tipsa om att ta en rejäl medan du kan, sen är det ju försent liksom..

Du skrev faktiskt inte att du tagit rejält med tagel ;)
 
Sv: förnekelse!

Jo jag vet, men många tar en sån liten tuss att det är svårt att göra något av om man skulle vilja göra något med det och inte bara ha en liten tuss...
Därför tänkte jag tipsa om att ta en rejäl medan du kan, sen är det ju försent liksom..

Du skrev faktiskt inte att du tagit rejält med tagel ;)

Hahaha nä är ju iofs sant :p
Ber om ursäkt men de var en rejäl bit :D
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp