Sv: Förlossningsskräck
Jag tycker defenitivt inte att man ska behöva låta bli att skaffa barn enbart pga förlossningsskräck. Idag kan du få väldigt mycket hjälp med detta. Iaf enligt mina erfarenheter.
Jag var, liksom TS, extremt rädd för att föda barn. Så till den grad att jag faktiskt var beredd att välja bort barn helt. Och skulle jag ha barn, så var det snitt som gällde. Och isf sövd. Jag vägrade vara vaken under en bukoperation. I mitt fall var snitt det bästa av två onda ting, eftersom jag var lika rädd för både vaginal förlossning och snitt.
Så när jag oplanerat blev gravid (och abort var inget alternativ) var detta något av det första jag sa till BM under första besöket. Hon såg till att jag fick en remiss till Auroramottagningen för samtal. Jag har träffat och pratat med en förlossningsläkare det några gånger under graviditeten (bebis är beräknad att komma om en månad ungefär
) och har fått väldigt mycket hjälp därifrån.
Jag har dessutom sett till att läsa massor om förlossningar så jag inte ramlar rakt in i en situation utan att veta vad som väntar. Och så har jag undvikit allt vad förlossningsberättelser heter för att inte bli mer uppskrämd av alla skräckhistorier som en del gillar att berätta.
Jag skall väl inte säga att min rädsla har försvunnit helt, men jag kan hantera den idag och har bestämt mig för att det blir vaginal förlossning när det väl är dax.
Så förlossningsskräck går att komma över och lära sig hantera.
Till TS: Se till att du får en remiss till en Auroramottagning (vet inte om det heter likadant överallt i Sverige) så du får tala med någon om din rädsla. Jag tror t o m man kan få komma dit redan när man börjar planera barn, på en del ställen i landet.
Jag har svårt å tro att de kan neka dig ett snitt om din rädsla är så stor att en vaginal förlossning är helt otänkbar.
