Foderhäst eller egen?

[Ebban333]

Hej allesammans!
Jag behöver hjälp med att reda ut lite tankar och frågor. Jag är 14 år och har ända sedan jag var typ fyra velat ha häst men pga att det är så dyrt har det förblivit en dröm. Men nu känar min mamma plötsligt 5000kr mer och möjligheten till häst finns. Så nu har en massa tankar som jag tidigare inte vågat tänka poppat upp. Den största frågan är om jag ska skaffa foderhäst eller köpa egen.

Att ha foder häst verkar lite mer lätthanterligt och är kanske bra första gången. Dessutom kan man få en ganska fin häst utan att behöva betala, köper jag egen kommer det bli en lite billigare häst. Samtidigt är jag rädd att jag kommer känna mig lite begränsad och få för lite frihet som fodervärd. Det känns även lite taskigt att köpa häst då jag kommer behöva sälja den när jag är runt 19 och vill resa, bo i stan och käna ihop till min egen hästgård.

Jag har varit medryttare, läst, lyssnat och tagit till mig av allt angående hästskötsel och tror definitivt att jag är redo för en häst, det finns många hästkunniga människor i stallet men ändå är jag orolig att hästägare ska tycka att jag är för ung och oerfaren. Min mamma har haft sommarhästar när hon var liten men jag kommer vara den som tar hand om hästen.

Hur brukar hästägare tänka samt hur brukar en foderhäst överenskommelse se ut?

Tack för att du orkat läsa, har du några tips, erfarenheter, saker jag inte tänkt på? Behöver massor av inputt, bara skriv!

 

[skiesabove]

Jag som vuxen med egen inkomst kände också att det var tryggast med foderhäst först . Efter ett år köpte jag loss han.

 

[Ebban333]

Jag som vuxen med egen inkomst kände också att det var tryggast med foderhäst först . Efter ett år köpte jag loss han.

Ja, kan tänka mig det. Hur löd avtalet du hade? Var du nöjd med det?
Vill gärna veta hur det kan funka.

 

[skiesabove]

Ja, kan tänka mig det. Hur löd avtalet du hade? Var du nöjd med det?
Vill gärna veta hur det kan funka.

Ett år med möjlighet att köpa loss, enbart till ridning ej körning, jag stod för alla kostnader utom försäkringspremien . Finns färdiga kontrakt att skriva ut.

 

[Kiwifrukt]

Jag har haft både och. Första ponnyn hade jag på foder i ett halvår först, lite av en problemhäst så mina föräldrar ville se att det verkligen funkade och att han skulle sluta kasta av mig (kast med liten ryttare var annars han favoritgren när han kom ), sen köpte vi honom. Skrev in i kontraktet att det löpte på ett halvår, och efter det hade vi första tjing på att köpa honom, men kunde givetvis också tacka nej om vi ville.

Ponny nummer två var tänkt som min tävlingsponny efter att jag blev för gammal för att tävla ponny nummer ett, sen skulle hon lämnas tillbaka, men det blev i slutänden livstidsfoder istället. Jag kunde helt enkelt inte göra mig av med henne, hon var helt och hållet som min egen häst. Ägaren stod fortfarande för försäkringen, men vi betalade dem, och den dagen hästen sen gick bort (26 år gammal, elva år efter att hon kom) skrev ägaren en fullmakt som gjorde att det lilla vi fick ut för en så gammal häst gick till oss. Vi kände dock ägaren sen tidigare, och de har aldrig någonsin lagt sig i mitt sätt att sköta/rida/tävla hästen. Det fanns ingen skillnad på hur jag såg på mina ponnyer, trots att jag juridiskt sätt faktiskt bara ägde den ena.

Ponny nummer ett gick bort 2008, och då hade jag precis tagit studenten och hela livet var kaos. Jag skulle inte köpa någon mer häst just då, så vi letade efter en ny foderhäst. Mest som sällskap till den foderponnyn jag redan hade, men även som eventuell ny tävlingskompis, och jag hade också två olika under några år. Ägarna stod för försäkringen helt och hållet, allt annat betalade jag. Men jag var van att ha egen häst/ha en foderhäst som jag fick sköta som min egen, och höll på att bli galen på att ägarna ständigt la sig i allting. Nu bodde vi i samma lilla kommun vilket gjorde att de kunde "hålla koll" på ett helt annat sätt än om jag skaffat en foderhäst där ägaren hade bott långt iväg, det hade kanske fungerat bättre. Jag vill absolut poängtera att jag som hästägare definitivt hade varit likadan, jag hade säkerligen lagt min näsa i blöt precis hela tiden trots att det inte fanns fog för det, så jag är verkligen inte anklagande. Det där med foderhäst med närvarande hästägare var alltså ingenting för mig, och när möjligheten plötsligt öppnade sig att köpa en egen häst igen tvekade jag inte en sekund. Men då hade jag ju haft egen häst i många, många år innan och var van att få göra som jag själv ville. Har man tur och hittar en bra hästägare så fungerar fodervärd lika bra som att ha egen häst. Men det är ju mer som ska klaffa med en foderhäst, en säljare behöver du kanske aldrig mer ha kontakt med, men hästens ägare måste du ha ganska mycket kontakt med, så det är bra om man får en bra känsla för varandra redan från början.

 

[Efwa]

Ett år med möjlighet att köpa loss, enbart till ridning ej körning, jag stod för alla kostnader utom försäkringspremien . Finns färdiga kontrakt att skriva ut.

Samma här fast ett halvår. Även jag betlade allt utom försäkringspremien, även veterinär et.c.
Jag hade också satt i kontraktet jag kunde, om veterinären rekomenderade avlivning, ge order om det vid olycka och jag inte får tag i ägaren.

Jag vet inte om det är tvunget att stå med men det kändes skönt att ha med.

Vi hade egenskrivet.

 

[Masse]

Det man ska tänka på som är den stora skillnaden men foder och köp är att man som fodervärd tar på sig allt ansvar för foderhästen. Även att den ska lämnas tillbaka i samma skick som den var när man hämtade den. Har man då otur och det händer hästen något kan det bli väldigt dyrt för fodervärden, mycket dyrare än vad det hade kostat att köpa en häst. För livförsäkring på en häst betalas bara ut till ägaren och äger man inte hästen kan man alltså inte försäkra sig för att hästen dör som man kan göra med en egen.
Samma sak är att om har foderavtal som man måste säga upp förtid (allt kan ju hända så att man inte kan ha hästen kvar) då har ägaren ofta rätt att kräva fodervärden på ersättning för kostnader som uppkommer under den tid avtalet gäller.

 

[Aionee]

Jag hade foderhästar innan min egna. Första hästen passade inte alls mig, utan jag tog bara första bästa efter månader av letande... Blev helt fel, tråkigt och tyckte hon var för liten. Så hon åkte tillbaka efter några/någon månad). Sen fortsatte vi leta... men det är otroligt svårt att hitta en bra foderhäst med en vettig hästägare. Men så hittade en tjej min annons som hade en ponny på foder som hon letade ny fodervärd till, provred två gånger och älskade verkligen hästen. Dock var ägaren mindre rolig och fick för sig att hon skulle ha hem hästen... hepp.
Fortsatte leta någon månad innan samma tjej hörde av sig att de inte har stallplats för hästne och att jag gärna fick ta honom tillsvidare. Dagen efter skjutsar de dit hästen och jag hade honom i några månader. Försökte köpa loss honom eftersom hans ägare var helt bakom flötet och förra fodervärden befarade att hon skulle skada honom i värsta fall för att få ut livsförsäkringen... Hur som helst, tillslut tröttnade vi på hennes "kommer i helgen!" som kom under flera veckors tid så sa att hon måste hämta hem hästen nu. Och det gjorde hon.

Hade ett uppehåll några månader innan jag började leta häst igen. Foderhäst dock... Men gud vad SVÅRT det är. Antingen var det gamla varmblodstravare, konstiga ägare eller jobbiga hästar. Tillslut gav vi ärligt talat upp, och började kolla på hästar till salu istället. Men även det var jobbigt, dock inte alls på samma nivå som foderhäst, och efter 11 provridningar åkte vi till den 12 hästen och köpte honom. Oinriden 4 åring som inte gjort ett skit, "Nä men det här blir bra det!". Första hästen och allt... och ja det har gått bra. Rider in honom nu och har fått en vän för livet.

Så ja... jag skulle inte rekommendera foderhäst, du behöver STORT tålamod

 

[Efwa]

Tänkte bara förtydliga. Den absolut första häst jag hade köpte vi. Jag var 14 och hästen 4. Med lite nybörjarfel och ung häst så blev den hästen 24 år gammal, fortfarande i vår ägo.

Foderhäst hade jag nu när jag behövde sällskap ett halvår medan jag letade ännu en häst att köpa. Hade fantastisk ägare och de var mycket nöjda med mig också.....sa de iallfall.

 

[TheRedLightning]

Jag säger också foderhäst först, speciellt när du inte har någon egen inkomst utan är lite beroende av dina föräldrar. De jag känner i min omgivning som haft foderhästar har inte varit speciellt begränsade av att det varit just foderhästar.
Jag tror det är en bra väg att gå, att känna på innan man tar beslutet att köpa egen.

I min "karriär" har jag varit medryttare, halvfodervärd och egentligen om jag hade varit smart, så hade jag nog tagit en foderhäst, men jag köpte mig en istället. Det kändes underbart i början att få uppfylla den där drömmen som man så länge har haft, men när jag insåg hur mycket jobb det faktiskt är, det var då jag nästan ångrade mig lite att jag inte hade tagit en foderhäst. Visst jag hade kunnat sälja hästen om jag verkligen hade lessnat, men det är svårare att få sålt än att lämna tillbaka en foderhäst.

Tänker väl lite praktiskt att det är en trygghet att ha en foderhäst, speciellt om det är en sådan man har möjlighet att köpa loss. Så man kan prova, "kommer jag verkligen klara av att ha häst med allt vad det innebär?" och "provrida" hästen i lugn och ro.

Det man bör ha i åtanke om man letar häst och köper är att även om hästen är jättesnäll när man provrider, så kan den bli en annan häst när den byter miljö från sin tryggamiljö. Det kan ta upp till 4 veckor innan dom landar, så var det för min häst och det gäller att ha tålamod under tiden, förvisso tror jag att det kan bli samma för foderhästar att de kan bli lite annorlunda första tiden innan de landat ordentligt och känner sig hemma.

Oavsett vilket du väljer, så får du lycka till med din dröm.

 

[Ebban333]

Att döma av de svaren jag fått hitentills verkar det ganska jobbigt att vara fodervärd även om vissa haft tur. Ett av problemen med att köpa egen häst är att jag som sagt kommer behöva sälja den efter några år. Är det svårt att sälja sin häst? Hur jobbigt är det för hästen?

 

[Ebban333]

Jag säger också foderhäst först, speciellt när du inte har någon egen inkomst utan är lite beroende av dina föräldrar. De jag känner i min omgivning som haft foderhästar har inte varit speciellt begränsade av att det varit just foderhästar.
Jag tror det är en bra väg att gå, att känna på innan man tar beslutet att köpa egen.

I min "karriär" har jag varit medryttare, halvfodervärd och egentligen om jag hade varit smart, så hade jag nog tagit en foderhäst, men jag köpte mig en istället. Det kändes underbart i början att få uppfylla den där drömmen som man så länge har haft, men när jag insåg hur mycket jobb det faktiskt är, det var då jag nästan ångrade mig lite att jag inte hade tagit en foderhäst. Visst jag hade kunnat sälja hästen om jag verkligen hade lessnat, men det är svårare att få sålt än att lämna tillbaka en foderhäst.

Tänker väl lite praktiskt att det är en trygghet att ha en foderhäst, speciellt om det är en sådan man har möjlighet att köpa loss. Så man kan prova, "kommer jag verkligen klara av att ha häst med allt vad det innebär?" och "provrida" hästen i lugn och ro.

Det man bör ha i åtanke om man letar häst och köper är att även om hästen är jättesnäll när man provrider, så kan den bli en annan häst när den byter miljö från sin tryggamiljö. Det kan ta upp till 4 veckor innan dom landar, så var det för min häst och det gäller att ha tålamod under tiden, förvisso tror jag att det kan bli samma för foderhästar att de kan bli lite annorlunda första tiden innan de landat ordentligt och känner sig hemma.

Oavsett vilket du väljer, så får du lycka till med din dröm.

Tack! Jag är verkligen jättesplittrad!

 

[Ebban333]

Jag har haft både och. Första ponnyn hade jag på foder i ett halvår först, lite av en problemhäst så mina föräldrar ville se att det verkligen funkade och att han skulle sluta kasta av mig (kast med liten ryttare var annars han favoritgren när han kom ), sen köpte vi honom. Skrev in i kontraktet att det löpte på ett halvår, och efter det hade vi första tjing på att köpa honom, men kunde givetvis också tacka nej om vi ville.

Ponny nummer två var tänkt som min tävlingsponny efter att jag blev för gammal för att tävla ponny nummer ett, sen skulle hon lämnas tillbaka, men det blev i slutänden livstidsfoder istället. Jag kunde helt enkelt inte göra mig av med henne, hon var helt och hållet som min egen häst. Ägaren stod fortfarande för försäkringen, men vi betalade dem, och den dagen hästen sen gick bort (26 år gammal, elva år efter att hon kom) skrev ägaren en fullmakt som gjorde att det lilla vi fick ut för en så gammal häst gick till oss. Vi kände dock ägaren sen tidigare, och de har aldrig någonsin lagt sig i mitt sätt att sköta/rida/tävla hästen. Det fanns ingen skillnad på hur jag såg på mina ponnyer, trots att jag juridiskt sätt faktiskt bara ägde den ena.

Ponny nummer ett gick bort 2008, och då hade jag precis tagit studenten och hela livet var kaos. Jag skulle inte köpa någon mer häst just då, så vi letade efter en ny foderhäst. Mest som sällskap till den foderponnyn jag redan hade, men även som eventuell ny tävlingskompis, och jag hade också två olika under några år. Ägarna stod för försäkringen helt och hållet, allt annat betalade jag. Men jag var van att ha egen häst/ha en foderhäst som jag fick sköta som min egen, och höll på att bli galen på att ägarna ständigt la sig i allting. Nu bodde vi i samma lilla kommun vilket gjorde att de kunde "hålla koll" på ett helt annat sätt än om jag skaffat en foderhäst där ägaren hade bott långt iväg, det hade kanske fungerat bättre. Jag vill absolut poängtera att jag som hästägare definitivt hade varit likadan, jag hade säkerligen lagt min näsa i blöt precis hela tiden trots att det inte fanns fog för det, så jag är verkligen inte anklagande. Det där med foderhäst med närvarande hästägare var alltså ingenting för mig, och när möjligheten plötsligt öppnade sig att köpa en egen häst igen tvekade jag inte en sekund. Men då hade jag ju haft egen häst i många, många år innan och var van att få göra som jag själv ville. Har man tur och hittar en bra hästägare så fungerar fodervärd lika bra som att ha egen häst. Men det är ju mer som ska klaffa med en foderhäst, en säljare behöver du kanske aldrig mer ha kontakt med, men hästens ägare måste du ha ganska mycket kontakt med, så det är bra om man får en bra känsla för varandra redan från början.

Jag är som du hade tyckt det var jättejobbigt om ägaren lade sig i hela tiden även om det var för mitt och hästens bästa.

 

[TheRedLightning]

Det där med att sälja häst beror helt på hur marknaden ser ut, ibland är det svårt att få hästar sålt och ibland försvinner de fort.
Vad är det som skulle vara jobbigt med att vara fodervärd? *nyfiken*

 

[Ebban333]

Det där med att sälja häst beror helt på hur marknaden ser ut, ibland är det svårt att få hästar sålt och ibland försvinner de fort.
Vad är det som skulle vara jobbigt med att vara fodervärd? *nyfiken*

Det behöver nog inte vara så men känslan av att någon annan lägger sig i och kanske inte litar på mig, att jag behöver anpassa mig efter vad ägaren tycker och inte vad som passar bäst för mig och hästen, att ägaren kan ta hästen tillbaka, mer problem vid eventuella skador och så verkar det svårare att hitta än häst till salu. Rätta mig om jag har fel.

 

[TheRedLightning]

Det behöver nog inte vara så men känslan av att någon annan lägger sig i och kanske inte litar på mig, att jag behöver anpassa mig efter vad ägaren tycker och inte vad som passar bäst för mig och hästen, att ägaren kan ta hästen tillbaka, mer problem vid eventuella skador och så verkar det svårare att hitta än häst till salu. Rätta mig om jag har fel.

Jo, det är sant förstås. Det är bra att vara medveten om riskerna, det är inte riskfritt att äga en häst själv heller förvisso. Har man is i magen kan man både hitta en bra foderhäst och en bra häst att köpa.

Jag själv skaffade inte min häst förrän jag hade ett tillsvidarejobb och var ekonomisk oberoende av andra och sparat x antal månader. Förresten vad säger din mamma själv?
Ska ni köpa måste ni spara ihop lite pengar för att kunna köpa en vettig häst även om man inte tänkt köpa sig en sån dyr. På det sättet är foderhästar biligare, att man inte behöver spara ihop massa pengar för att låna dom, men i gengäld har man ansvaret att lämna tillbaka i samma skick.

 

[Dorinda]

Jag tycker du ska leta efter en äldre foder ponny. Någon som kanske är pensionerad från de lite högre klasserna och skulle bli en utmärkt läromästare till dig under några år

Vill du ut och tävla lite är det toppen med en rutinerad ponny

Sen finns det rätt många som inte klarar av att sälja den älskade ponnyn som fortfarande har kvar att ge när man växer ur den och då lånar ut den istället

 

[Ebban333]

Jo, det är sant förstås. Det är bra att vara medveten om riskerna, det är inte riskfritt att äga en häst själv heller förvisso. Har man is i magen kan man både hitta en bra foderhäst och en bra häst att köpa.

Jag själv skaffade inte min häst förrän jag hade ett tillsvidarejobb och var ekonomisk oberoende av andra och sparat x antal månader. Förresten vad säger din mamma själv?
Ska ni köpa måste ni spara ihop lite pengar för att kunna köpa en vettig häst även om man inte tänkt köpa sig en sån dyr. På det sättet är foderhästar biligare, att man inte behöver spara ihop massa pengar för att låna dom, men i gengäld har man ansvaret att lämna tillbaka i samma skick.

Sant, sant
Mamma betalar de löpande kostnaderna men hästen får jag köpa med största delen egna pengar. Har 15000 på banken och har inte brottom så kan nog hinna käna ihop nästan 10000 innan det är dags. Skulle gärna ha igen pengarna när jag säljer. Har inte så höga krav på hästen. Ska gärna vara äldre och dressyr kunnig kommer mest rida ut. Tävlar jag någonsin blir det i distans.

 

[Ebban333]

Jag tycker du ska leta efter en äldre foder ponny. Någon som kanske är pensionerad från de lite högre klasserna och skulle bli en utmärkt läromästare till dig under några år

Vill du ut och tävla lite är det toppen med en rutinerad ponny

Sen finns det rätt många som inte klarar av att sälja den älskade ponnyn som fortfarande har kvar att ge när man växer ur den och då lånar ut den istället

Jättebra tips men jag är 175 lång....

 

[TheRedLightning]

Sant, sant
Mamma betalar de löpande kostnaderna men hästen får jag köpa men största delen egna pengar. Har 15000 på banken och har inte brottom så kan nog hinna käna ihop nästan 10000 innan det är dags. Skulle gärna ha igen pengarna när jag säljer. Har inte så höga krav på hästen. Ska gärna vara äldre och dressyr kunnig kommer mest rida ut. Tävlar jag någonsin blir det i distans.

Har du inte bråttom, så hade jag valt att spara ihop lite mer. Även om du inte köper häst för den summan som du har sparat ihop, så är det inte fel att ha pengar över för oförutsedda utgifter. Man har med andra ord en liten buffert om något skulle hända med t ex hästen, så man slipper försöker tjäna in dom pengarna senare.