Suck! Ett steg fram och två steg bak, eller om det var tvärtom. På plussidan igår var att jag lyckades få på en grimma över öronen (den som tagit in hade tagit av grimman, förmodligen för att nos- och nacklund var blöta). Och kapsonen fick jag också lägga på över öronen. Har köpt en där man enkelt kan knäppa av och på ett bett så att jag slipper krångla med bett samtidigt som med öronen. Bettet har aldrig varit något problem så det var lätt på plats. På minussidan var att hon krånglade lite med hovarna. Hon har helt plötsligt blivit lite besvärlig med detta igen, backar och vänder runt, söker godis, men hon ger sig efter ett tag. Andra plusset var att hon utan att tveka nyfiket gick fram och nosade på en vattenmatta som låg i ridhuset. Nosade och fnorkade lite och hade inga bekymmer att gå runt och förbi den. Men bakslaget kom efter något varv i skritt då hon plötsligt slet sig loss och sprang i full galopp till utgången. Det jobbiga var att vi inte var ensamma i ridhuset utan det var en häst till med ryttare där. Hon hoppade av och ledde sin häst en stund medans jag gick något varv till med min och tränade lite på stanna och backa (vilket är hennes bästa ”gren”) innan vi gick tillbaka till stallet. Hur sjutton ska jag lyckas röra på denna dam i skritt under hältrehab när inte ens leda i ridhus fungerar?
Igår red hon ut honom och det hade gått bra, de passade på under dagtid när det var ljust - han hade varit ensam häst, men hennes kille hade gått med och det dög som sällskap och moraliskt stöd.
. Första klassen har han varit spänd och inte hoppat genom kroppen, men andra klasen har varit mkt bättre. Så himla kul! Nu är det jullov i många veckor som gäller 
