Anar att smalhinder inte borde bli nåt problem framöver.
Annars har hon varit en liten pestråtta sista tiden. Vägrat att lastas, stod själv med henne i 40 minuter på en mörk parkering efter en hoppträning, hon stod på bakbenen, sprang över mig, försökte dra iväg med mig, gick omkull på rampen, you name it. Vid 22.20 (en vardag, jag skulle jobba på morgonen och det tar 45 minuter att köra hem från den anläggningen) var jag gråtfärdig och redo att lämna hästfan där och åka utan henne. Då tittar hon på mig under lugg, och så går hon rakt in och ställer sig i transporten och bara: Jag är klar, vi kan åka nu.
Fortsatte med att bråka med hovslagaren, hade ingen lust att hålla uppe bakbenen, så då gjorde hon inte det.
Lärde sig hur hon ska ta loss uppbindningarna i stallet, där sitter nån slags säkerhetsbindning som grimskaften löper igenom och hon kom på att om hon ställer sig så långt hon kan åt ena sidan och sedan viker in huvudet och halsen helt åt andra hållet och sen rätar ut halsen med ett ryck så lossnar grimskaftet på ena sidan, schyssta bananer, kan man gå iväg lite grann iaf!
Då slog jag en knut på grimskaften så att det inte fungerade längre och hon blev väldigt kränkt över att jag vågade sätta fast henne! Hon testade då istället att backa så långt bak hon kunde (grimskaften hängde alltså lösa så hon hade inte panik på något sätt) och sen vräkte hon sig framåt och ställde sig på bakbenen och försökte dra loss linorna framåt. Tyvärr för henne så höll dem för det också och hon var skitsur men stod sen lugnt. Testade några gånger till nästa dag, men nu verkar hon ha gett upp (för den här gången). Hon har fått vila i 3 veckor nu och vi har lasttränat, tränat på att lyfta hovar utan att sparkas eller lägga sig ner.
Vi har också löshoppat 2 gånger och det var tydligen roligt för nu behövde hon ingen drivning över hindren.
Nu verkar hon kunna uppföra sig igen, och har börjat undra om inte hon ska får göra nåt snart? Men hon får vila en vecka till.