Flytta ihop, hur?

[Amha]

Har bevakningar på hemnet redan Dock har jag upptäckt att en hel del aldrig kommer ut där. Som den större jag nu sneglar lite på nu, den finns inte alls på hemnet. Kanske den kommer upp där när den väl slutar vara kommande försäljning men det kan ju också hända att någon köper den innan dess.

Kolla om det går att få bevakning på mäklarfirmor med. Möjligt att det var därifrån jag fick en del mail när vi letade tomter.

 

[Red_Chili]

Vi bor på 55 med två mellanstora hundar och ja, det är inte optimalt med två om man ska jobba hemma, vi har skrivborden i sovrummet och vi får plats men det hade helt klart varit mycket bättre med en trea, skulle aldrig köpt en två om jag behövde kunna jobba hemma.

Du råkar inte ha någon ungefärlig planlösning och så på din bostad? Hade varit intressant att se hur andra löser det hela

 

[Rie]

Du råkar inte ha någon ungefärlig planlösning och så på din bostad? Hade varit intressant att se hur andra löser det hela

Du skulle kunna kika lite på den här person
ens videos. Jag tycker att det är superintressant hur han lyckas med smärre ändringar eller bara ommöbleringar för att få det rätt så bra på mycket små ytor.
https://www.youtube.com/@DanielTitchener

 

[cirkus]

Såklart förstår jag att det alltid kommer finnas relationer där man anser att utan skyddsnät, hängslen och livrem går det inte att leva ansvarsfullt. Jag ville bidra med min erfarenhet som ytterligare ett perspektiv i diskussionen.

För oss är det lika självklart att allt mitt är ditt och vise versa som det för någon annan är självklart att varje krona och pinal ska öronmärkas. Skulle aldrig hävda att det ena är mer rätt eller fel utan vill belysa att det finns dem som inte behöver räkna, ha en plan för eventuell separation med mera. VI känner oss betydligt tryggare i vetskapen om att ingen vill ha någon plan b eller gränser mellan ditt och mitt. Så länge vi väljer att leva ihop är vi all in, och naturligtvis har det vuxit fram en samsyn kring såväl pengar som övriga värderingar när vi delat allt i livet under 19 år.

Jag vill inte veta hur vår relation hade sett ut om vi haft massa regler och uppdelningar faktiskt.

Jag hade det så i 27 år. Jag trodde det fanns en samsyn på det som var vi, vårt, mit och ditt. Det fanns det inte när den andra parten i förhållandet valde bort oss.

 

[Bulldoozer]

Såklart förstår jag att det alltid kommer finnas relationer där man anser att utan skyddsnät, hängslen och livrem går det inte att leva ansvarsfullt. Jag ville bidra med min erfarenhet som ytterligare ett perspektiv i diskussionen.

För oss är det lika självklart att allt mitt är ditt och vise versa som det för någon annan är självklart att varje krona och pinal ska öronmärkas. Skulle aldrig hävda att det ena är mer rätt eller fel utan vill belysa att det finns dem som inte behöver räkna, ha en plan för eventuell separation med mera. VI känner oss betydligt tryggare i vetskapen om att ingen vill ha någon plan b eller gränser mellan ditt och mitt. Så länge vi väljer att leva ihop är vi all in, och naturligtvis har det vuxit fram en samsyn kring såväl pengar som övriga värderingar när vi delat allt i livet under 19 år.

Jag vill inte veta hur vår relation hade sett ut om vi haft massa regler och uppdelningar faktiskt.

Vi har heller inte nån plan B eller nåt uppgjort, inga papper eller gåvobrev osv. Däremot så har jag inte satt mig i den sitsen att jag skulle stå på bar backa om nåt händer, jag har ett eget sparande, jag jobbar mer än jag behöver egentligen, bostad kanske skulle vara lite jobbigt att lösa men akut så har jag familj och i och med att jag har körkort så är jag ganska flyttbar.

Jag vet att jag skulle klara mig på egen hand och det innebär att jag inte är i vår relation för att jag inte har andra alternativ att jag inte behöver fundera på om jag skulle klara mig på egen hand för det skulle jag även om det skulle bli betydligt mindre utsvävningar..

 

[Amha]

Såklart förstår jag att det alltid kommer finnas relationer där man anser att utan skyddsnät, hängslen och livrem går det inte att leva ansvarsfullt. Jag ville bidra med min erfarenhet som ytterligare ett perspektiv i diskussionen.

För oss är det lika självklart att allt mitt är ditt och vise versa som det för någon annan är självklart att varje krona och pinal ska öronmärkas. Skulle aldrig hävda att det ena är mer rätt eller fel utan vill belysa att det finns dem som inte behöver räkna, ha en plan för eventuell separation med mera. VI känner oss betydligt tryggare i vetskapen om att ingen vill ha någon plan b eller gränser mellan ditt och mitt. Så länge vi väljer att leva ihop är vi all in, och naturligtvis har det vuxit fram en samsyn kring såväl pengar som övriga värderingar när vi delat allt i livet under 19 år.

Jag vill inte veta hur vår relation hade sett ut om vi haft massa regler och uppdelningar faktiskt.

Just det där med bostad är nog ändå smart att ha en plan med. Stå i bostadskö t.ex. Det kan ju även vara smart att ha som en backup ifall saker skiter sig medan ni lever ihop. Jag ställde mig i bostadskö för ett antal år sedan. Inte för att jag tänkte separera utan ifall att vi av någon anledning behövde sälja bostaden och flytta lite akut sådär men visst är det mina köpoäng så det är jag som kommer kunna använda dem om vi separerar. Bostadsköar är ingenting jag tänker på att jag gör, tänker faktiskt så lite på det att jag behövde kolla om jag kom ihåg att betala för den i år nu när det kom på tal här

 

[lil-sis]

Köa för bostad och ett eget sparande bör alla ha. Det kostar inget eller lite och är en trygghet. Det finns många olika sätt livet kan ändras på.

 

[Squie]

Köa för bostad och ett eget sparande bör alla ha. Det kostar inget eller lite och är en trygghet. Det finns många olika sätt livet kan ändras på.

För mig var det helt avgörande den dagen exet tyckte det var över. Utan mina poäng i bostadskön hade det gått illa!

TS, kan rekommendera starkt det skrivna ordet er två emellan. Vis av erfarenhet. Man kan bli rejält blåst av den man trodde man kunde lita på..

 

[starcraft]

Såklart förstår jag att det alltid kommer finnas relationer där man anser att utan skyddsnät, hängslen och livrem går det inte att leva ansvarsfullt. Jag ville bidra med min erfarenhet som ytterligare ett perspektiv i diskussionen.

För oss är det lika självklart att allt mitt är ditt och vise versa som det för någon annan är självklart att varje krona och pinal ska öronmärkas. Skulle aldrig hävda att det ena är mer rätt eller fel utan vill belysa att det finns dem som inte behöver räkna, ha en plan för eventuell separation med mera. VI känner oss betydligt tryggare i vetskapen om att ingen vill ha någon plan b eller gränser mellan ditt och mitt. Så länge vi väljer att leva ihop är vi all in, och naturligtvis har det vuxit fram en samsyn kring såväl pengar som övriga värderingar när vi delat allt i livet under 19 år.

Jag vill inte veta hur vår relation hade sett ut om vi haft massa regler och uppdelningar faktiskt.

Alltså bara för att jag har ett konto med ”mina pengar” betyder inte att vi inte delar allt till vardags. Soffan är inte sambons, den är vår osv. Vi räknar inte kronor och ören på det sättet, vi bjuder varandra och vi ställer upp för varandra. Vi har inte massa olika regler för vår relation som du framställer det. Det är så tråkigt med såna här kommentarer som framstår att ha det på ett annat sätt än dela allt inte är seriöst, kärlek på riktigt och vad du nu skrev om att det är svårt att dela livet om man inte har allt gemensamt. Men kul för dig att ni lyckades bra! Har man varit med om ett par relationer dels med olika syn om hur pengar spenderas och relationer som slutat i separationer inser man rätt snart att det är bättre att styra upp de tråkiga bitarna i början när allt är bra, fint och kärleksfullt. Har man gjort det från början behöver man inte tänka på det en enda gång sen faktiskt innan en eventuell separation är ett faktum. Det kan vara ett helvete att reda i sen om man inte har gjort det. Jag har också varit med om en otroligt smidig separation så jag vet hur enkelt det kan vara och jag vet hur fruktansvärt det kan vara när en part gör allt för att göra det så svårt som möjligt och då hade vi inte gemensamt ägande på boendet och ändå blev det massa strul. Jag är också uppvuxen med föräldrar med gemensam ekonomi där en part fick be den andra om pengar för varje inköp. Jag vet att det kan funka och det är fantastiskt när det funkar, men att jag står i bostadskö är knappast något som påverkar vårt dagliga liv eller våra planer för framtiden.

 

[Askur2017]

Alltså bara för att jag har ett konto med ”mina pengar” betyder inte att vi inte delar allt till vardags. Soffan är inte sambons, den är vår osv. Vi räknar inte kronor och ören på det sättet, vi bjuder varandra och vi ställer upp för varandra. Vi har inte massa olika regler för vår relation som du framställer det. Det är så tråkigt med såna här kommentarer som framstår att ha det på ett annat sätt än dela allt inte är seriöst, kärlek på riktigt och vad du nu skrev om att det är svårt att dela livet om man inte har allt gemensamt. Men kul för dig att ni lyckades bra! Har man varit med om ett par relationer dels med olika syn om hur pengar spenderas och relationer som slutat i separationer inser man rätt snart att det är bättre att styra upp de tråkiga bitarna i början när allt är bra, fint och kärleksfullt. Har man gjort det från början behöver man inte tänka på det en enda gång sen faktiskt innan en eventuell separation är ett faktum. Det kan vara ett helvete att reda i sen om man inte har gjort det. Jag har också varit med om en otroligt smidig separation så jag vet hur enkelt det kan vara och jag vet hur fruktansvärt det kan vara när en part gör allt för att göra det så svårt som möjligt och då hade vi inte gemensamt ägande på boendet och ändå blev det massa strul. Jag är också uppvuxen med föräldrar med gemensam ekonomi där en part fick be den andra om pengar för varje inköp. Jag vet att det kan funka och det är fantastiskt när det funkar, men att jag står i bostadskö är knappast något som påverkar vårt dagliga liv eller våra planer för framtiden.

Förstår inte det sista om att man i en gemensam ekonomi hamnar i beroendeställning och därmed behöver be om pengar? Det är för mig precis det man slipper i en gemensam ekonomi. Kontona är lika tillgängliga för båda parter så ingen har mer eller mindre tillgångar än den andre.

Jag kan som en spin off på diskussionen sträcka mig så långt som att säga att jag tycker det är ett betydligt större beslut att skaffa barn med en person än att dela ekonomi. Jag skulle således aldrig kunna välja att bringa ett barn till världen tillsammans med en människa jag inte känner mig trygg att dela min ekonomi med. För mig är det så basic bara när man väljer att leva ihop. Man går från var och en för sig till att slå sina påsar ihop liksom. Har aldrig känt att det skulle hindra oss från att öppna ett varsitt konto för respektive lön om vi nu skulle gå isär av någon anledning. Men att hålla fast vid något eget som inte ska delas med den som är min livskamrat och far till mina barn känns helt absurt för mig faktiskt, varför i hela världen skulle jag vilja göra det?

 

[sjoberga]

Förstår inte det sista om att man i en gemensam ekonomi hamnar i beroendeställning och därmed behöver be om pengar? Det är för mig precis det man slipper i en gemensam ekonomi. Kontona är lika tillgängliga för båda parter så ingen har mer eller mindre tillgångar än den andre.

Jag kan som en spin off på diskussionen sträcka mig så långt som att säga att jag tycker det är ett betydligt större beslut att skaffa barn med en person än att dela ekonomi. Jag skulle således aldrig kunna välja att bringa ett barn till världen tillsammans med en människa jag inte känner mig trygg att dela min ekonomi med. För mig är det så basic bara när man väljer att leva ihop. Man går från var och en för sig till att slå sina påsar ihop liksom. Har aldrig känt att det skulle hindra oss från att öppna ett varsitt konto för respektive lön om vi nu skulle gå isär av någon anledning. Men att hålla fast vid något eget som inte ska delas med den som är min livskamrat och far till mina barn känns helt absurt för mig faktiskt, varför i hela världen skulle jag vilja göra det?

Fast väldigt många flyttar ihop långt innan eventuella barn är aktuella. Och en hel del ser aldrig barn som aktuellt, då blir det svårt att förhålla sig till din tanke i inlägget alls.

Jag tänker att många bedrövelser skulle kunna undvikas om man tänker ut i förväg hur båda skulle komma ur en separation på ett hyfsat sätt. Det är ett väldigt bra sätt att visa omtanke om varandra också. Och i det ingår att ett visst ekonomiskt oberoende nog är gynnsamt tänker jag. Oavsett barn .

 

[Amha]

Förstår inte det sista om att man i en gemensam ekonomi hamnar i beroendeställning och därmed behöver be om pengar? Det är för mig precis det man slipper i en gemensam ekonomi. Kontona är lika tillgängliga för båda parter så ingen har mer eller mindre tillgångar än den andre.

Jag kan som en spin off på diskussionen sträcka mig så långt som att säga att jag tycker det är ett betydligt större beslut att skaffa barn med en person än att dela ekonomi. Jag skulle således aldrig kunna välja att bringa ett barn till världen tillsammans med en människa jag inte känner mig trygg att dela min ekonomi med. För mig är det så basic bara när man väljer att leva ihop. Man går från var och en för sig till att slå sina påsar ihop liksom. Har aldrig känt att det skulle hindra oss från att öppna ett varsitt konto för respektive lön om vi nu skulle gå isär av någon anledning. Men att hålla fast vid något eget som inte ska delas med den som är min livskamrat och far till mina barn känns helt absurt för mig faktiskt, varför i hela världen skulle jag vilja göra det?

Det där är ganska intressant. Jag har gemensam ekonomi med min partner. Jag uppskattar det och har det gärna så men det är ju inte utan att man ser vissa hinder. Jag går t.ex inte och köper en ponny till/en ny bil utan att diskutera det med personen jag delar konto med. Det är ju hans pengar också. Precis som att han inte går och köper en ny dator för 20 papp utan att vi pratar om det först. Inte för att vi ber om lov utan för att kolla så det inte är något som "brinner", t.ex något vi måste göra med huset, dyr bilreparation på ingång, att vi haft en massa utgifter så sparkontot behöver fyllas på så det håller "rätt" summa osv.

 

[Askur2017]

Det där är ganska intressant. Jag har gemensam ekonomi med min partner. Jag uppskattar det och har det gärna så men det är ju inte utan att man ser vissa hinder. Jag går t.ex inte och köper en ponny till/en ny bil utan att diskutera det med personen jag delar konto med. Det är ju hans pengar också. Precis som att han inte går och köper en ny dator för 20 papp utan att vi pratar om det först. Inte för att vi ber om lov utan för att kolla så det inte är något som "brinner", t.ex något vi måste göra med huset, dyr bilreparation på ingång, att vi haft en massa utgifter så sparkontot behöver fyllas på så det håller "rätt" summa osv.

Precis! Det blir ju så naturligt i vardagen upplever jag, att man ändå pratar om att bilen börjar bli ganska knackig så det kanske är dags att titta på en ny? Vi kanske ska öppna ett konto och börja spara till resan vi pratat om, hur mycket kan vara lagom att lägga undan? Osv… Det hör ju till att sånt kommer upp när man lever ihop och drömmer ihop tänker jag

 

[Askur2017]

Fast väldigt många flyttar ihop långt innan eventuella barn är aktuella. Och en hel del ser aldrig barn som aktuellt, då blir det svårt att förhålla sig till din tanke i inlägget alls.

Jag tänker att många bedrövelser skulle kunna undvikas om man tänker ut i förväg hur båda skulle komma ur en separation på ett hyfsat sätt. Det är ett väldigt bra sätt att visa omtanke om varandra också. Och i det ingår att ett visst ekonomiskt oberoende nog är gynnsamt tänker jag. Oavsett barn .

Självklart vill inte alla räkna in barn i relationen. Min poäng var mer att det finns flera par som absolut inte kan tänka sig gemensam ekonomi, men gemensamt barn kan man ha. DET är något jag inte förstår…

Sen har jag full respekt för att vi alla resonerar olika och ser inte snett på någon som väljer annorlunda än jag själv. Det finns alltid en anledning/erfarenhet i grunden som styr hur vi göra våra val

 

[Red_Chili]

Självklart vill inte alla räkna in barn i relationen. Min poäng var mer att det finns flera par som absolut inte kan tänka sig gemensam ekonomi, men gemensamt barn kan man ha. DET är något jag inte förstår…

Sen har jag full respekt för att vi alla resonerar olika och ser inte snett på någon som väljer annorlunda än jag själv. Det finns alltid en anledning/erfarenhet i grunden som styr hur vi göra våra val

Här blir det iaf varken barn eller (helt) gemensam ekonomi Däremot kommer vi ju såklart båda lägga pengar på sådant som är gemensamt. Men om han vill köpa en ny dator för sina pengar, då har jag ingen anledning att bry mig om det. Precis som att han inte lägger sig i om jag väljer att lägga mina pengar på hundtävlingar eller en ny kamera.

 

[Amha]

Precis! Det blir ju så naturligt i vardagen upplever jag, att man ändå pratar om att bilen börjar bli ganska knackig så det kanske är dags att titta på en ny? Vi kanske ska öppna ett konto och börja spara till resan vi pratat om, hur mycket kan vara lagom att lägga undan? Osv… Det hör ju till att sånt kommer upp när man lever ihop och drömmer ihop tänker jag

Ja så kan det såklart vara men tids nog lär det ju komma en situation där jag prioriterar ponny och min partner prioriterar dator lika högt i en situation där pengarna bara räcker till den ena. Eller där min partner värdesätter oxfilé och Tesla högre än 10 års stallhyra, eller vad det nu kan vara. För vissa är det värt att slippa diskussionerna om pengar och det enklaste sättet är eget sparande/egna "lekpengar".

 

[starcraft]

Förstår inte det sista om att man i en gemensam ekonomi hamnar i beroendeställning och därmed behöver be om pengar? Det är för mig precis det man slipper i en gemensam ekonomi. Kontona är lika tillgängliga för båda parter så ingen har mer eller mindre tillgångar än den andre.

Jag kan som en spin off på diskussionen sträcka mig så långt som att säga att jag tycker det är ett betydligt större beslut att skaffa barn med en person än att dela ekonomi. Jag skulle således aldrig kunna välja att bringa ett barn till världen tillsammans med en människa jag inte känner mig trygg att dela min ekonomi med. För mig är det så basic bara när man väljer att leva ihop. Man går från var och en för sig till att slå sina påsar ihop liksom. Har aldrig känt att det skulle hindra oss från att öppna ett varsitt konto för respektive lön om vi nu skulle gå isär av någon anledning. Men att hålla fast vid något eget som inte ska delas med den som är min livskamrat och far till mina barn känns helt absurt för mig faktiskt, varför i hela världen skulle jag vilja göra det?

Jag skrev inte att man måste hamna i beroendeställning, men det finns en risk som kan undvikas genom att inte ha gemensam ekonomi. Det är en aspekt att ta hänsyn till att det är lättare att utföra ekonomisk misshandel vid gemensam ekonomi än vid delad.

Det är ju bara att se på alla relationstrådar här på forumet att långt ifrån alla separationer går till så att det bara är att öppna egna konton och så blir det inget tjafs om ekonomiska tillgångar, men så kan det absolut också gå till. Jag har själv varit med om det.

Jag upplever att du tror att det är större skillnad på delad och gemensam ekonomi i vardagslivet än vad det är för mig. Det är mest att vi har olika konton liksom och att jag inte lägger pengar på hans hobbys och han på mina. Vill jag köpa en ponny imorgon kan jag göra det utan att han har något veto egentligen, men troligen skulle vi ändå prata om en sån sak innan. Om någon har mindre pengar pga sjukskrivning, föräldraledighet eller dylikt så tar den som har lön en större kostnad osv så som vi har pratat om det. Jag upplever knappast att vårt upplägg andas mindre kärlek, för mig känns det mer kärleksfullt eftersom jag annars hade känt mig begränsad. Sen kan en stor skillnad mot er vara att när vi blev sambo var vi vuxna, skött våra egen ekonomi i 15 år, jag tror det ger andra perspektiv, andra prioriteringar. Det finns massa fördelar med alla olika sätt att dela upp ekonomin och man får göra det som passar en själv bäst, men hur man delar upp ekonomin har väldigt lite med att göra vilken relation man har, vilka framtidsplaner man har eller hur mycket kärlek man har mellan sig. Jag rekommenderar alla som frågar i såna här trådar att ha ett samboavtal, men själv har jag faktiskt aldrig haft det. Att ni har gemensam ekonomi och rekommenderar andra det säger jag inget om, utan det är värderingen av andras relationer jag tycker är trist.

 

[Askur2017]

Jag skrev inte att man måste hamna i beroendeställning, men det finns en risk som kan undvikas genom att inte ha gemensam ekonomi. Det är en aspekt att ta hänsyn till att det är lättare att utföra ekonomisk misshandel vid gemensam ekonomi än vid delad.

Det är ju bara att se på alla relationstrådar här på forumet att långt ifrån alla separationer går till så att det bara är att öppna egna konton och så blir det inget tjafs om ekonomiska tillgångar, men så kan det absolut också gå till. Jag har själv varit med om det.

Jag upplever att du tror att det är större skillnad på delad och gemensam ekonomi i vardagslivet än vad det är för mig. Det är mest att vi har olika konton liksom och att jag inte lägger pengar på hans hobbys och han på mina. Vill jag köpa en ponny imorgon kan jag göra det utan att han har något veto egentligen, men troligen skulle vi ändå prata om en sån sak innan. Om någon har mindre pengar pga sjukskrivning, föräldraledighet eller dylikt så tar den som har lön en större kostnad osv så som vi har pratat om det. Jag upplever knappast att vårt upplägg andas mindre kärlek, för mig känns det mer kärleksfullt eftersom jag annars hade känt mig begränsad. Sen kan en stor skillnad mot er vara att när vi blev sambo var vi vuxna, skött våra egen ekonomi i 15 år, jag tror det ger andra perspektiv, andra prioriteringar. Det finns massa fördelar med alla olika sätt att dela upp ekonomin och man får göra det som passar en själv bäst, men hur man delar upp ekonomin har väldigt lite med att göra vilken relation man har, vilka framtidsplaner man har eller hur mycket kärlek man har mellan sig. Jag rekommenderar alla som frågar i såna här trådar att ha ett samboavtal, men själv har jag faktiskt aldrig haft det. Att ni har gemensam ekonomi och rekommenderar andra det säger jag inget om, utan det är värderingen av andras relationer jag tycker är trist.

Kan verkligen tänka mig att det spelar stor roll om man redan vant sig vid separat ekonomi och levt så i flera år. Ingen av oss har levt själv utan den andra och vi har nog utvecklat en form av symbios som bottnar sig i det. Det vore jättemärkligt att börja göra uppdelningar för oss efter 19 år. Men allra mest hade det känts onödigt och omständigt, kan inte hitta någon fördel överhuvudtaget faktiskt.

Kan bara instämma i att det är trist att andra dömer ens relation baserat på hur man väljer att dela upp sin ekonomi. Jag är definitivt inte naiv som person bara för att jag tycker att en gemensam ekonomi utan villkor och förbehåll är det absolut mest praktiska för oss. Hade vi inte fixat det samarbetet hade vi inte heller levt ihop och aldrig skaffat gemensamma barn för den delen.

Mitt exempel utgår just från mig själv. Att andra väljer annorlunda har jag som sagt inga som helst problem med naturligtvis

 

[Acto]

Det är också en fin som ligger som "kommande" försäljning. Visserligen inte uteplats då, men jättefin balkong, bra läge och bra planlösning. Där borde de ju vara intresserade av snabb försäljning... Vet inte riktigt varför bostäder dyker upp som "kommande"?

Du kan absolut höra av dig till mäklare direkt och höra om dom har något som ni är intresserade av. De flesta mäklare har att man kan skriva upp sig hos dem med en eller flera bevakningar och då ange vad man är intresserad av (storlek, antal rum, område, balkong/uteplats osv.). Jag hade bevakning hos samtliga mäklare i det området jag var intresserade av när jag senast kollade och köpte lgh.

Gällande kommande - om ni är intresserade av en lgh som ligger som kommande så rekommenderar jag att ni hör av er direkt till mäklaren. Fråga hur läget ser ut för den lgh, är säljarna redo att sälja eller är det x månader bort. Min nuvarande lgh låg som kommande när jag köpte den. Jag frågade faktiskt mäklaren mer än en gång om status om den och sen hörde hon av sig och frågade om jag ville gå på privat förhandsvisning.

Rent allmänt rekommenderar jag att gå på många visningar då ju fler visningar man går på desto bättre blir man på att avgöra vad som är viktigt för en själv och vad man kan göra avkall på. För senaste "lägenhetsvändan" började jag gå på visning i januari 2021 och gick då på ett par visningar i månaden fram till september då jag skrev på för nuvarande lgh (dock uppehåll med visningar under sommarveckorna. Jag sålde dock min egen i slutet av juli.)

 

[Acto]

Har bevakningar på hemnet redan Dock har jag upptäckt att en hel del aldrig kommer ut där. Som den större jag nu sneglar lite på nu, den finns inte alls på hemnet. Kanske den kommer upp där när den väl slutar vara kommande försäljning men det kan ju också hända att någon köper den innan dess.

Kommande lägenheter ligger sällan på hemnet, delvis pga av kostnaden hemnet tar och delvis då (tror jag) man inte vill som säljare/mäklare ha en annons som ligger länge på hemnet. Detta gäller Stockholm i vart fall.