Flexibla leder - problem eller ej?

[Takire]

Om man är potentiellt överrörlig i sina höftleder, i alla fall betydligt mer flexibel än genomsnittet, kan det verkligen leda till några problem när det fortfarande inte gjort det efter 32 års ålder? Jag har suttit på alla mina konstiga vis ungefär sedan jag lärde mig sitta och har inte upplevt några problem med det utan bara fördelar.

Idag blev jag lite varnad om att jag kommer få problem, och den som varnade talade av egen bitter erfarenhet, men hon är bara arton och har alltså haft problem redan som tonåring.

Funderar på om det verkligen är värt att börja sitta och stå obekvämt, men jag tvivlar
.

 

[Cherarriduracell]

Jag tänker att det alltid är bra att eftersträva symmetri och stabilitet. Du får gärna vara rörlig men kan kroppen stabilisera också?

 

[_Taggis_]

Ja man kan få problem senare i livet pga överrörlighet, kroppen slits ju också med tiden och omkringliggande strukturer kanske inte längre kompenserar för de överrörliga lederna... Om det är stora avvikelser skulle jag ta hjälp av fysioterapeut, just i syfte att stärka omkringliggande området för att stabilisera upp den led som är överrörlig. 32 är ju ingen ålder, kroppen ska ju hålla och helst vara smärtfri hela livet

 

[Sonic76]

Tränar man och stärker upp runt omkring lan det funka bra.
Min son är sån o ch måste träna för att inte ha ont

 

[Takire]

. 32 är ju ingen ålder, kroppen ska ju hålla och helst vara smärtfri hela livet

Ja, det är ju som därför jag tog med mig funderingen!

 

[TinyWiny]

Om man är potentiellt överrörlig i sina höftleder, i alla fall betydligt mer flexibel än genomsnittet, kan det verkligen leda till några problem när det fortfarande inte gjort det efter 32 års ålder? Jag har suttit på alla mina konstiga vis ungefär sedan jag lärde mig sitta och har inte upplevt några problem med det utan bara fördelar.

Idag blev jag lite varnad om att jag kommer få problem, och den som varnade talade av egen bitter erfarenhet, men hon är bara arton och har alltså haft problem redan som tonåring.

Funderar på om det verkligen är värt att börja sitta och stå obekvämt, men jag tvivlar
.

Ja tyvärr kan det det. Jag var närmare 35 när jag började få problem. Det började med att jag fick svårt att gå på ojämnt underlag, tänk gräshage med lite tovor sådär men snart kunde jag inte ens gå på en vanlig gräsmatta och sen, tja, sen hamnade jag i rullstol och mina höfter (tillsammans med flera andra leder) gick ur till höger och vänster. Vidrigt var det. Jag klarade mig nog så länge just för att jag var välmusklad. Ju sämre jag blev desto mindre kunde jag röra mig och då försvann såklart musklerna som stabiliserade lederna. Nu är det fem (sex?) år sedan jag kunde börja gå igen och det har tagit enormt mycket kraft och energi och kostat enorma pengar att komma dit jag är idag. Kläderna måste vara rätt, rätt typ av kompression och på rätt ställen, skorna måste vara helt rätt och det är olika vilka skor som krävs för olika tillfällen. Jag kan t ex inte ha samma skor om jag står i stallet som jag måste ha när jag är ute och går. Nu kan jag på rätt underlag gå 8 km. Jag är så otroligt glad för det och så stolt över mig själv. Jag kan inte gå ens 1 km i fel kläder, skor och underlag men är allt rätt så fungerar det och idag åker inte lederna ur så ofta längre.

 

[Kjerulfia]

Jag har överrörliga fotleder och har alltid haft lätt för att vricka fötterna. Nu vid 45 har jag fått problem med ligamentet vid hälen och behöver stärka upp musklerna i foten för att det ska hålla sig bra, och jag får inte vricka fötterna eller trampa snett....

Bra skor är ett måste för mig.

 

[Takire]

Ja tyvärr kan det det. Jag var närmare 35 när jag började få problem. Det började med att jag fick svårt att gå på ojämnt underlag, tänk gräshage med lite tovor sådär men snart kunde jag inte ens gå på en vanlig gräsmatta och sen, tja, sen hamnade jag i rullstol och mina höfter (tillsammans med flera andra leder) gick ur till höger och vänster. Vidrigt var det. Jag klarade mig nog så länge just för att jag var välmusklad. Ju sämre jag blev desto mindre kunde jag röra mig och då försvann såklart musklerna som stabiliserade lederna. Nu är det fem (sex?) år sedan jag kunde börja gå igen och det har tagit enormt mycket kraft och energi och kostat enorma pengar att komma dit jag är idag. Kläderna måste vara rätt, rätt typ av kompression och på rätt ställen, skorna måste vara helt rätt och det är olika vilka skor som krävs för olika tillfällen. Jag kan t ex inte ha samma skor om jag står i stallet som jag måste ha när jag är ute och går. Nu kan jag på rätt underlag gå 8 km. Jag är så otroligt glad för det och så stolt över mig själv. Jag kan inte gå ens 1 km i fel kläder, skor och underlag men är allt rätt så fungerar det och idag åker inte lederna ur så ofta längre.

Hu, vilken skräckhistoria! Det måste ha varit förfärligt. Något sådant här vill jag verkligen inte uppleva. Var du rädd?

Är du överrörlig i många (alla?) leder?

 

[Takire]

Jag har överrörliga fotleder och har alltid haft lätt för att vricka fötterna. Nu vid 45 har jag fått problem med ligamentet vid hälen och behöver stärka upp musklerna i foten för att det ska hålla sig bra, och jag får inte vricka fötterna eller trampa snett....

Bra skor är ett måste för mig.

Hur märkte du av att du fått problem? Smärta?

Jag själv får inbillningssmärta av den här tråden
, och tycker att alla leder är vobbliga.

 

[Takire]

Hittar hur man mäter (över)rörlighet på några leder, men inte höftlederna
. Jaja, jag får fundera på om jag borde fortsätta fundera på det här eller inte. Vet bara att jag vill undvika smärta och andra problem!

 

[tuaphua]

Om man är potentiellt överrörlig i sina höftleder, i alla fall betydligt mer flexibel än genomsnittet, kan det verkligen leda till några problem när det fortfarande inte gjort det efter 32 års ålder? Jag har suttit på alla mina konstiga vis ungefär sedan jag lärde mig sitta och har inte upplevt några problem med det utan bara fördelar.

Idag blev jag lite varnad om att jag kommer få problem, och den som varnade talade av egen bitter erfarenhet, men hon är bara arton och har alltså haft problem redan som tonåring.

Funderar på om det verkligen är värt att börja sitta och stå obekvämt, men jag tvivlar
.

Njae, det är inte så att alla överrörliga får problem.
Att du tex lugnt och stilla sitter i skräddarställning tex kommer inte ge dig problem.
Däremot har ju överrörliga leder inte samma ”sunda” stopp som normalt. Och då kan man få besvär om man hamnar förbi det läget i leden som är max ytterläge för att vara sunt. Man köper större risk för traumaskador tex.
Därav är det bra om man kan träna sig stark nog att låta muskulaturen stabilisera det som skelettet tyvärr inte gör.

Jag är extremt överrörlig. Sambo som jobbat som kiropraktor 30 år har aldrig känt ngt värre.
Men nej, jag har inga större smärtor eller besvär som inte härrör från traumaskador. Ofta blir ju faktiskt överrörliga bättre med åren IOM att man får en minskad rörlighet.
Som tonåring hade jag tex knäproblem pga överrörligheten. Det är mkt, mkt bättre nu. Inget jag känner av alls. Och så är det rätt vanligt att det blir för de som haft besvär under tonåren.

 

[Takire]

Njae, det är inte så att alla överrörliga får problem.
Att du tex lugnt och stilla sitter i skräddarställning tex kommer inte ge dig problem.
Däremot har ju överrörliga leder inte samma ”sunda” stopp som normalt. Och då kan man få besvär om man hamnar förbi det läget i leden som är max ytterläge för att vara sunt. Man köper större risk för traumaskador tex.
Därav är det bra om man kan träna sig stark nog att låta muskulaturen stabilisera det som skelettet tyvärr inte gör.

Jag är extremt överrörlig. Sambo som jobbat som kiropraktor 30 år har aldrig känt ngt värre.
Men nej, jag har inga större smärtor eller besvär som inte härrör från traumaskador. Ofta blir ju faktiskt överrörliga bättre med åren IOM att man får en minskad rörlighet.
Som tonåring hade jag tex knäproblem pga överrörligheten. Det är mkt, mkt bättre nu. Inget jag känner av alls. Och så är det rätt vanligt att det blir för de som haft besvär under tonåren.

Detta låter ju bra i alla fall!
Jag är dessutom verkligen inte extremt överrörlig rent generellt.

Hoppas att hon jag pratade med också får att det blir bättre!

 

[Kjerulfia]

Hur märkte du av att du fått problem? Smärta?

Jag själv får inbillningssmärta av den här tråden
, och tycker att alla leder är vobbliga.

Jag är överrörlig i båda fotlederna men har bara problem med höger fot och har aldrig märkt ngt egentligen förrän för drygt 1½ år sedan då senan på yttersidan av foten började protestera, det är sedan det som har överförts till ligamentet på inner sida. Ligamentet gör idag lite ont (ömmar) när jag ansträngt foten mycket utan rätt stöd, tex bra stabila skor och det är känsligare när det är kallt (går därför ofta med raggsockor inne numera). Med bra och varma skor funkar det riktigt bra.

Var hos sjukgymnast första gången förra våren och fick en del rehab-övningar och foten var helt bra i vintras. Men efter en avtrillning i april där jag sträckte hela bakre lårmuskelpaketet ändå upp i rumpan inklusive muskelfästen, måste jag ha felbelastat under den period jag inte kunde gå normalt, så i början av maj började jag känna av foten igen.

Jag har fått en del nya rehab-övningar för foten när jag var hos sjukgymnasten senast (gick ju inte dit förrän i slutet av september igen...) som jag gör mitt bästa för att komma ihåg att göra. Det gäller ju att bygga upp musklerna runt de överrörliga lederna.

Kortare promenader funkar idag utan att det börjar kännas, det gjorde det inte i juli. Hoppträning är mer ansträngande för foten än dressyrträning... man får välja när man vill anstränga foten tänker jag. Jag brukar gå ner till stallet (tar 7 minuter), men ska jag tömköra/rida båda pållarna (har två) och/eller släpper ut/tar in hästar (det är totalt 10 st) tar jag bilen ner för att inte belasta foten för mycket. Men det är mer och mer sällan som jag tar bilen ner och det känns ju bra på många sätt. Är det en dag då foten fått mycket belastning så väljer jag de lättare rehab-övningarna. Tänker att då har ju foten fått jobba ändå.

Prognos på foten är att om jag är duktig och gör mina övningar så kan den vara bra i februari 2022.... segt som sjutton...

 

[TinyWiny]

Hu, vilken skräckhistoria! Det måste ha varit förfärligt. Något sådant här vill jag verkligen inte uppleva. Var du rädd?

Är du överrörlig i många (alla?) leder?

Rädd var jag väl kanske inte men det var ju fruktansvärt och en enorm sorg när kroppsfunktion efter kroppsfunktion försvann. Ett rent helvete verkligen.
Ja jag är överrörig i alla leder, jag har EDS, hypermobilitets typen.

 

[TinyWiny]

Njae, det är inte så att alla överrörliga får problem.
Att du tex lugnt och stilla sitter i skräddarställning tex kommer inte ge dig problem.
Däremot har ju överrörliga leder inte samma ”sunda” stopp som normalt. Och då kan man få besvär om man hamnar förbi det läget i leden som är max ytterläge för att vara sunt. Man köper större risk för traumaskador tex.
Därav är det bra om man kan träna sig stark nog att låta muskulaturen stabilisera det som skelettet tyvärr inte gör.

Jag är extremt överrörlig. Sambo som jobbat som kiropraktor 30 år har aldrig känt ngt värre.
Men nej, jag har inga större smärtor eller besvär som inte härrör från traumaskador. Ofta blir ju faktiskt överrörliga bättre med åren IOM att man får en minskad rörlighet.
Som tonåring hade jag tex knäproblem pga överrörligheten. Det är mkt, mkt bättre nu. Inget jag känner av alls. Och så är det rätt vanligt att det blir för de som haft besvär under tonåren.

Fast du kan inte säga att x eller y inte kommer ge problem. Det är inte heller någon generell sanning att man blir bättre ju äldre man blir för att kroppen blir stelare, det kan precis lika gärna bli helt tvärtom för att lederna ändå luxerar och då kroppen är stelare så blir det svårare och mer skador när leden ska tillbaka. Det som gäller är att aldrig hamna i ytterlägen vilket de flesta inte ens vet var det är (inte ens fysioterapeuter har koll på det alla gånger) och att muskla kroppen så att ligamenten får avlastning. Hormonella omställningar gör vanligtvis problemen värre. Puberteten, graviditet och klimakteriet är riktiga faror för någon med överrörlighet. För många blir problemen riktigt tydliga då. Jag hamnade i klimakteriet som trettiofemåring och det var då jag verkligen fick problem. Jag är 49 nu och jag kan verkligen inte säga att jag är bättre nu utan för mig handlar det om att aldrig hamna i det läget igen att jag inte kan röra på mig varje dag på ett sunt sätt. Får jag t ex. en influensa och inte kan gå mina 8 km varje dag eller om jag har fel typ av skor på mig så hamnar jag på tusen minus och det tar månader att komma tillbaka.

 

[Takire]

det var ju fruktansvärt och en enorm sorg när kroppsfunktion efter kroppsfunktion försvann.

Det låter för mig skrämmande, därav frågan

 

[TinyWiny]

Det låter för mig skrämmande, därav frågan

Jag visste ju inte då att det skulle bli så illa. Nu däremot är jag fullkomligt vettskrämd för att det ska bli så igen. Hela mitt liv går ut på att inte hamna där igen.