Just ordet "fĂŒhrer" gissar jag att de var rĂ€tt ensamma om, eftersom det ju Ă€r tyska. Men du kanske menar fenomenet att ha en stark ledare och avskaffa demokratin? I sĂ„ fall bĂ„de var och Ă€r det en bĂ€rande del av de auktoritĂ€ra partierna, hur lĂ„ngt man sedan har velat - och lyckats genomföra - att inskrĂ€nka de demokratiska rĂ€ttigheterna varierar. Men ATT de ska inskrĂ€nkas, och att man anvĂ€nder den egna befolkningen för att upprĂ€tthĂ„lla ordningen genom att t ex inrĂ€ttar olika former av angiveriplikt, skulle jag sĂ€ga Ă€r centralt. Men jag Ă€r inte nĂ„gon statsvetarexpert, det finns garanterat andra hĂ€r som kan informera bĂ€ttre om vilket parti genom historien som har föresprĂ„kat och lyckats genomföra vad. Hitler var ju inte ensam, han hade ett helt parti bakom sig, och om jag minns rĂ€tt sĂ„ fick NSDAP flera ministerposter redan i första koalitionen (dvs dĂ„ de fortfarande valdes demokratiskt, och kom till makten genom samarbete med andra partier).
Viktigt tycker jag Àr att komma ihÄg att det auktoritÀra styret och nationalismen kan genomföras bÄde "höger"- och "vÀnster"-motiverat. DÀrför tycker jag att det Àr olyckligt nÀr vÀnsterpolitik framhÄlls som det sjÀlvklara motstÄndet mot den utveckling vi ser nu, det ligger inget automagiskt i att den inriktningen hÄller sig borta frÄn nationalism, och ett starkt centralstyre kan lÀtt bli auktoritÀrt. LikvÀl som att konservatism kan vara utan de nationella och auktoritÀra inslagen. Jag tror inte att sÄ mÄnga tycker att nationalsocialism Àr mer önskvÀrt Àn nationalkonservatism.
Jag hÄller med om att man inte ska anvÀnda Hitler och nazismen svepande som argument, men det de flesta nog menar med det Àr inte nÄgot svepande, överdramatiskt, utan just det vi diskuterar just nu - att det förra gÄngen inte gick till sÄ att det kom en arg, ond gubbe och tog makten och de stackars egentligen rÀttrÄdiga tyskarna fick bara hÄlla tyst och foga sig för att inte sjÀlva hamna i gaskamrarna. Utan att det egentligen sÄ var det sÄ att det under mycket lÄng tid hade byggts upp ett samhÀllsklimat i hela Europa som gjorde att tyskarna sedan röstade i demokratiska val pÄ det parti vars partiledare hette Hitler, och Àven om man förstÄs inte visste hur illa det skulle bli, sÄ var nazisternas politik i högsta grad kÀnd. BÄde i Tyskland och utomlands. De hade tidigare försökt göra en statskupp osv. Och det röstade ca en tredjedel av tyskarna pÄ, och de kom till makten genom att andra - ocksÄ demokratiska partier - tyckte att det var rimligt att samarbeta med dem.
SÄ de hÀr referenserna till Tyskland för 100 Är sedan Àr inte sÄ mycket en frÄga om "hur undviker vi att en arg, ond gubbe tar makten och avskaffar demokratin igen", som en frÄga om hur vi vÀnder en trend bland FOLKET att acceptera saker som inte accepterades för nÄgra Är sedan (som att kalla vissa grupper för rÄttor, att driva politik genom medvetna pÄhittade drev, angiverilagar, osv). Vi vet inte vart detta kommer sluta, men vi vet var det slutat tidigare (eller snarare inte slutat). DET Àr vad som oroar, inte en enstaka partiledare.
Sedan Àr det förstÄs en demokratifilosofisk frÄga, om ett parti som nazisternas Àr okej, sÄ lÀnge de vÀljs till makten genom demokratiska val? DÀr kommer ofta referensen igen, vilket nog Àr för att det Àr en historik som Àr sÄ allmÀnt kÀnd i Europa (men det finns förstÄs andra exempel man kan ta frÄn historien). MÄnga idag menar att man ska bejaka Sverigedemokraternas politik eftersom de faktiskt representerar en stor del av folket. Och dÄ blir den naturliga frÄgan att stÀlla - med vetskapen om vad som hÀnde i Tyskland vid demokratiska val, kan man alltid hÀnvisa till att lÄta historien ha sin gÄng utan att försöka stoppa den, med hÀnvisning till att det Àr mÄnga som vill lÄta det gÄ i den riktningen? Om inte, nÀr var grÀnspunkten dÄ fler tyskar borde protesterat starkare? NÀr Àr vÄr grÀnspunkt, dÄ vi inte lÀngre bara ska hÀnvisa till att acceptera olika politiska Äsikter, utan faktiskt engagera oss i att vÀnda utvecklingen?
Slutligen tycker jag att det Àr jÀttebra att du inte bestÀmmer dig för nÄgot parti bara för att nÄgon pÄ nÀtet pÄstÄr nÄgonting. Jag har försökt förklara lite djupare vad Ätminstone jag menar med referensen till historien, det som kan upplevas som ett svepande "Hitler-hot" har egentligen mycket mer kontext (och dÄ var det jag tog upp nu bara en brÄkdel av det man skulle kunna skriva om) men den hinner man ju sÀllan gÄ igenom nÀr man diskuterar pÄ ett forum.
KÀrnfrÄgan skulle jag sÀga kort och gott Àr - om man tycker sig se historien riskera att upprepa sig, bör man dÄ försöka göra nÄgot för att förhindra det? Eller bör man tyst respektera att andra vill ha det sÄhÀr, och friskriva sig med att det var inte jag som röstade...