Fjording som tar över

[Elica]

Hej! Jag fick hem min fjording för ca 2 månader sedan. Hon är 20 år gammal. Hon har redan ifrån början varit "bråkig" . Svår att leda in/ut. Ibland verkar det som att hon är stressad . Har provat ta in henne först/sist/mitterst men hon är likadan oavsett. När hon ska longeras sparkar hon mot mig. Har prövat lös longera då tar hon sats och springer mot mig men viker undan i sista sekunden. Om jag driver henne framåt för att få henne i trav eller galopp så lägger hon öronen bakåt vänder bak delen mot mig och sparkar . Så idag kom hovslagaren. Första hoven han tar upp så får hon panik stegrar sig klarar att slita sig loss, jag får tag i grimskaftet i farten och blir klämd. Men jag har en duktig hovslagare så hon blev allt skodd till sist . Men jag börjar bli riktigt rädd för hennes beteende. Hon är sur och lägger på öronen så fort man kommer bort till hennes hage. Jag har aldrig förr mött en häst så verkar så arg. Är jag kollade på henne hos förra ägaren så var hon lugn och verkade jätte snäll. Jag köpte henne för att få en trygg häst som jag kunde bygga upp mitt självförtroende på häst ryggen igen men det blir bara värre . Jag är fullt medveten om att det antagligen är jag som gör något fel och inte hästen! Har någon varit med om något liknande ? Och tog ni er ur denna onda cirkel och hur?

 

[akleja]

Du kan hitta en massa trådar om problem med hästar som folk haft ett par månader. Mina har inte varit värre sen jag köpt dem än vad de varit tidigare, lite oroligare första veckorna. Däremot har det funnits mycket att utveckla hos dem så jag har tagit hjälp med en massa saker utöver att jag rider för instruktör. Så att ta hjälp är mitt bästa tips.

Nåt annat jag tror är bra med en såpass gammal häst är att ge henne ett så likt liv som möjligt det hon haft till att börja med. Om hon t.ex. inte longerats men ridits är det bättre att rida tills hon landat. Motion är jätteviktigt, men också hagkompisar, foder, utevistelse etc. Du kanske kan få hjälp av förra ägaren med att hitta bra rutiner för henne?

En del saker måste bara funka, typ att leda till och från hagen, och sånt kan du säkert hitta nån som kan hjälpa till med. Du behöver ingen supertränare, bara nån allmänt hästkunnig typ

 

[annan1]

Mycket av det du skriver påminner om min fjordvalack, som dock var betydligt yngre än din. Lättstressad, mycket flyktbeteende, gick nästan inte att longera (oftast stack han bara), kunde vara knepig att sko. Han var dock aldrig någonsin hotfull, bara väldigt explosiv vilket ju i sig kan vara farligt.

Han hade flyttat runt en del så både jag och de flesta tränare jag tog hjälp av trodde att han var ouppfostrad och rädd. Men det visade sig att han hade en strålbensskada - veterinären beskrev det som att det förmodligen kändes som en kniv rakt upp i hoven när han belastade där. Han finns tyvärr inte kvar idag.

Det är ju långt ifrån säkert att din häst har ont - men jag rekommenderar verkligen, verkligen att du tar hästen till veterinären. Det kan vara något lättbehandlat och då får du säkert din trygga häst när det är klart. Själv gick jag i över ett år och försökte med olika hanteringsmetoder innan det blev så akut att jag förstod att det inte satt i huvudet på honom utan i kroppen.

 

[Kirie]

Fjordingar, speciellt äldre sådana, är toksmarta! Hon har tagit tillfället i akt att ta över och börja bestämma. Även om jag givetvis inte kan säga att hästen inte har ont tycker jag mer att det låter som om hon håller på att ta över. Hitta någon som är van vid liknande situationer som kan hjälpa dig känna dig trygg i hanteringen av hästen.

 

[annan1]

Det kan absolut vara så, men generellt tror jag att vissa raser (exempelvis fjordhästar) ibland avfärdas som tuffa, envisa eller jobbiga när de egentligen bara visar att de har ont eller känner obehag. Om man utesluter smärta är det lättare att lösa problemet - om hästens beteende sitter i att den har ont kommer ingen uppfostran i världen rå på problemen.

 

[Kirie]

Det kan absolut vara så, men generellt tror jag att vissa raser (exempelvis fjordhästar) ibland avfärdas som tuffa, envisa eller jobbiga när de egentligen bara visar att de har ont eller känner obehag. Om man utesluter smärta är det lättare att lösa problemet - om hästens beteende sitter i att den har ont kommer ingen uppfostran i världen rå på problemen.

Jag håller med dig men iom att beteendet har uppkommit med flytten skulle jag först och främst sätta det i samband med den och inte med en underliggande skada.

 

[Elica]

Tack för svar jag kommer försöka få hjälp av någon som är mer hemma på detta än mig så jag inte gör ont värre . Och självklart ska jag kontakta veterinär om det inte hjälper . Men tror att det blev i samband med flytten så tror mer på att hon fått övertaget .

 

[annan1]

Bra! Och jag vill inte tjata - men vänta inte med veterinär som sista åtgärd. Jag önskar att jag inte hade gjort det.

 

[shampiz]

Det är väldigt vanligt att en ny häst vill testa sin nya ägare. Och sånt kan pågå väldigt länge. Jag hade en häst som höll på i nästan ett år att testa mig innan han gav upp och insåg att jag var ledaren. Sen tror jag också att ston iallmänhet är svårare än en valack skulle vara

 

[Lovisaleonora]

Min första tanke är att hästen har ont. Är det så att hästen varit vilande/mindre aktiv hos gamla ägaren?

I så fall är det logiskt att den får mer ont och blir sur och arg när den byter ägare och nu får jobba mer. Då gör det mer ont och människan förknippas med smärta och obehag. Den reaktionen som hästen visade när hovslagaren kom är ju klassisk smärtreaktion. Hur skulle hästen reagera om den fick panikont av att lyfta hoven? Jo, precis så som den gjorde i det här fallet.