Sv: Fjordavel 2008 version II
Absolut inget svammel!!
Det är ju inte så lätt med en så pass liten ras som dessutom i princip bara betäcker naturligt. Varje hingst får inte så många ston, och stoägare har istället många hingstar att välja på. Långt ifrån alla stoägare har eg den kunskap som krävs för att ta fram ett föl, som sedan skall växa upp och bli vad det nu må vara. Hur många har en uttalad plan med sin betäckning? Hur många har en plan B om det inte blir den superindivid som de tänkt sig? Har de folk att vända sig till som kan hjälpa dem? Då tänker jag inte bara rent hanteringsmässigt utan även foder under dräktighet/digvning/uppväxt. För många blir det kanske en FÖR stor utmaning, och de väljer att avstå istället. Detta trots att de kanske har ett utomordenligt sto för avel, både stammässigt, utseende, hållbarhet osv....
Sen kommer vi till detta med att visa avkommor. Om vi tar hingstungar som exempel. Det är de "bästa" som sparas till Vetlanda, matchas och förbereds på alla upptänkliga sätt. Detta ger en ganska snäv bedömning av hingstungar e den och den hingsten och ger lite missvisande reslutat. Det är lika viktigt att visa de "sämre" individerna. Låt säga att en hingst har 10 avkommor, hingstar pratar vi nu. 2 av dem är kanonfina och väl värda att visa. De sätts i träning, förbereds efter konstens alla regler, får en uträknad foderstat osv osv. De får goda vitsord båda två. Sen har vi då 8 avkommor till, men de tas aldrig fram till visning, hade de gjort det så hade de fått katastrofala resultat.
Låt sen säga att vi har en annan hingst. 10 avkommor där oxå. alla tas till visning, förbredes och får rätt förutsättningar. Alla blir de ganska "normalt" bedömda, ingen jättestjärna men heller ingen katastrof.
Vilken hingst är bäst för aveln?
I min mening är det lika viktigt att visa "dåliga" avkommor, de är lika mkt ett kvitto och resultat av aveln. SPEC när man har så få avkommor att bedömma.
Därmed inte sagt att alla ska till tex vetlanda, jag menar bara att det är viktigt att så många avkommor som möjligt visas på sommarpremieringar och dylikt.
Vad gäller att låna/leasa hingstar så är det naturligtvis inte helt enkelt. På pappret vore det ju enkelt att konstatera att som ex Uppsala behöver en hingst som låt säga Lysluggen. Bra, då får han stå där. Malmö behöver Ismo kry, norrköping Dalar osv... Baserat på hur stomaterial runt omkring ser ut.
I verkligheten är det inte lika enkelt, men faktum kvarstår att det kostar att ha hingst och att ha bara ett par ston om året kan ju aldrig vara lönsamt. Och vad har den hingsten för liv? Ensam i en hage 365 dgr om året för att betäcka ett eller ett par ston? Nu säger jag inte att alla hingstar mår dåligt av det, men de är trots allt flockdjur som är gjorda för att gå tillsammans.
Jag tror att det vore en idé att se över hur hingstar placeras, utefter intresse och möjliga fruar till hingsten. För det är ju så att många stoägare är bekväma av sig och tar hellre hingsten som står nästgårds än åker flera flera mil för en som kanske eg vore mer intressant stammässigt eller vad det nu må vara. Jag tror att stoägare kanske behöver hjälp med att förstå hur viktigt det är med planerad avel och att se lite längre än till att få ett gulligt föl efter favoritstoet..
Jag jobbar mkt med utrotningshotade svenska lantraser, getter, får, ankor, höns och kaniner. De är så pass hotade att det finns under 200 individer i vissa av fallen. Där är det ju av största vikt att aveln planeras noga och att ingen bock eller bagge kastreras utan en kontroll av intresse/avelsmässiga fördelar. Detta ligger inte enbart på genbankerna själva, utan engagerade genbanksansvariga kollar möjligheter till höger och vänster och väger in för och nackdelar ur många synvinklar. Därtill kommer problem som olika MV status på besättningar vilket sätter käppar i hjulen och försvårar allas arbete.
Vad gäller geografi så är det många genbanker som ligger i skåne, vilket innebär stoooora avstånd.Man lägger inte ner flera tusen på transport av en get till en bock... Då kom de med den fiffiga idén att ha en lantras-transport som går tvärs över Sverige, där man skickar handjur av flertalet olika raser på turné
Man kan dessutom passa på att skicka med djur från ett ställe till ett annat vid exempelvis en försäljning.
Svammel, men det jag vill komma till är att det är ideella som sitter och tittar på lämpliga avelsdjur och undersöker noga förutsättning för ev betäckningar. Naturligtvis är det mkt enklare med dessa, då det handlar om ren ÖVERLEVNAD och inte alls i samma omfattning eller målsättnigar som med hästar.
Men måste säga att jag är imponerad över deras intresse och driv och kunskap, Man kan alltid vända sig till någon och få hjälp. Kan inte personen i fråga hjälpa till blir man alltid skickad vidare och många faller in och intresserar sig och försöker hjälpa till på bästa sätt.
Usch, vet inte alls vad detta har med saken att göra egentligen?
Men jag hoppas att våra tankar och funderingar kan leda fram till konkreta förslag och förbättringar
Kanske ngn form av certifiering av hingsthållare, så den som lånar/leasar ut sin hingst vet vad verderbörande kan och stoägare vet att det finns kunksap i att sköta ston, brunster, betäckningar osv. Kunde kanske vara ngt för nya hingstägare att gå en kortare utbildning och få lära av en erfaren hingsthållare på dennes gård`?
Ojoj, nu får det räcka med uppsats....