Ainon
Trådstartare
Nu är vi tillbaka från våran fjällvandring. Vi startade i Nikkaluokta och var ute i 5 dagar och mellan 5-8h vandring per dag.
Kan helt klart säga att Uno trippa på piggast av oss tre
Många flinande fick vi dock av andra vandrare speciellt de med stora hundar som aldrig trodde han skulle orka, tji fick de när han var piggare än deras hundar i slutet av dagen och hans tassar höll medans de större tyngre hundarna fick tassproblem...
I början av turen, mot Kebne.
Första dagen var det rent ut sagt kokhett, gassande sol och väldigt höga gradtal. Doppade Uno i bäckarna lite då och då så att han inte blev för varm. Helt klart klarade han dock vädret betydligt bättre än de stora hundarna såsom schäfrar och retrivrar vilka såg ut som om de skulle stupa medans Uno friskt struttade på. Stora öron, kort päls och lätt kropp underlättar
Tälta gjorde vi, notera den lilla saken på den gröna jackan.
Ibland regnade det lite lätt, men vi hade himla tur med vädret.
Uno gick i sele och flexikoppel som jag fäst vid ryggsäckens magband, himla smidigt (då det råder strikt koppeltvång).
Över spångarna gick bra att gå, behövde bara bära honom över hängbroarna (då hålen i gallrena var lika stora som hans tassar) och över de stora vaden.
forts nästa inlägg
Kan helt klart säga att Uno trippa på piggast av oss tre
Många flinande fick vi dock av andra vandrare speciellt de med stora hundar som aldrig trodde han skulle orka, tji fick de när han var piggare än deras hundar i slutet av dagen och hans tassar höll medans de större tyngre hundarna fick tassproblem...
I början av turen, mot Kebne.
Första dagen var det rent ut sagt kokhett, gassande sol och väldigt höga gradtal. Doppade Uno i bäckarna lite då och då så att han inte blev för varm. Helt klart klarade han dock vädret betydligt bättre än de stora hundarna såsom schäfrar och retrivrar vilka såg ut som om de skulle stupa medans Uno friskt struttade på. Stora öron, kort päls och lätt kropp underlättar
Tälta gjorde vi, notera den lilla saken på den gröna jackan.
Ibland regnade det lite lätt, men vi hade himla tur med vädret.
Uno gick i sele och flexikoppel som jag fäst vid ryggsäckens magband, himla smidigt (då det råder strikt koppeltvång).
Över spångarna gick bra att gå, behövde bara bära honom över hängbroarna (då hålen i gallrena var lika stora som hans tassar) och över de stora vaden.
forts nästa inlägg
Senast ändrad: