Finns de fler föräldrar till npf barn här?

[Nomatterwhat]

Hejsan!

Finns de fler föräldrar här till barn som misstänkts ha en npf diagnos?( adhd,add,autism mm) som känner att de vill ha någon att prata med om allt man upplever? Alla tankar och känslor. Att leva med ett barn med dessa svårigheter. Kampen om att få hjälp.

Kan vara att man kämpar för att få komma till bup, man står i väntan på utredning,man har precis fått svar efter utredningen eller levt med diagnosen ett tag. Alla är välkomna

Tänker att detta skall vara en tråd där man kan få skriva av sig,ställa frågor och få hjälp och stöd som annars är så svårt och hitta och där man ofta känner sig ensam som npf förälder för andra föräldrar och vuxna som är runt omkring förstår oftast inte vad man går igenom. Hoppas fler vill prata.

 

[Ja88]

Har två pojkar 10 och 9 med ADHD och autism. Lillasyster är också på gång in hos BUP...

 

[Eurydome]

Hejsan!

Finns de fler föräldrar här till barn som misstänkts ha en npf diagnos?( adhd,add,autism mm) som känner att de vill ha någon att prata med om allt man upplever? Alla tankar och känslor. Att leva med ett barn med dessa svårigheter. Kampen om att få hjälp.

Kan vara att man kämpar för att få komma till bup, man står i väntan på utredning,man har precis fått svar efter utredningen eller levt med diagnosen ett tag. Alla är välkomna

Tänker att detta skall vara en tråd där man kan få skriva av sig,ställa frågor och få hjälp och stöd som annars är så svårt och hitta och där man ofta känner sig ensam som npf förälder för andra föräldrar och vuxna som är runt omkring förstår oftast inte vad man går igenom. Hoppas fler vill prata.

Jag har en tioåring med svår adhd. Har inte så mycket behov själv av att ventilera men undrar du något eller vill ventilera något särskilt så finns jag här.

 

[Bapelsin]

Jag har en 17-åring med aspergers och på gränsen till ADD men inte tillräckligt för en diagnos. Nu är hen snart vuxen och nu kretsar det mesta kring hur hen ska klara sig i vuxenlivet framöver.

 

[Magnum]

Vi är under utredning efter att ha skickat en egenremiss. Vi hamnade hos barn- och föräldrapsykiatrin och får ,om vi vill, nu remiss vidare till bup för en mer omfattande utredning.
Barnet är i förskoleålder.

Har precis haft en skitmorgon, det finns de som har det värre det tvivlar jag inte på, men det tär på en. Den här intensiva bristande impulskontrollen som inte går att tygla eller tala med.

 

[animalasia]

Jag har en dotter som fick sin diagnos add och Aspberger för två år sedan, då hon fyllde 20 år. Hela hennes skolgång har varit jättejobbig och bup har inte hållit måttet. Vändningen kom när hon blev för gammal och blev remitterad till vuxenpsykiatrin-sån skillnad, så bra .

Nu går hon på regelbundna rehabsamtal, skall läsa färdigt sin gymnasiekompetens och är i tid till olika saker ( trots att det tar mycket kraft) för första gången i sitt liv.

 

[Nomatterwhat]

vad skönt att de finns flera. Jag har en son på 5,5 år som står i kö för en autism spektrum utredning. Vi har ju misstänkt en adhd i flera år men han har en del inom autism också så därför gör man en bred utredning.

För våran del är vi väldigt ensam. Har varken familj eller vänner som förstår oss. Vissa förstår ibland men för det mesta inte utan de skall inte förklaringar mm. Vi har även haft mycket mothugg ifrån förskolan att de varit vi som haft problem mm. Så fick byta förskola och även föräldrarstöd med psykologer mm har varit kaos.

Alltid fått hör att han är för liten, hen är mellannamn och han är pojk eller de ena och andra. Så mycket kämpande fick remiss som skickades tillbaka fast allt stod som de ville ha och den fick skickas om igen. Så nu står vid äntligen på bups kölista efter 3 år!!

Och nu är sonen just nu i en jobbig tid. Jag blir ledsen och stressad och orolig när jag ser allting. Hur hanterar man denna väntan på utredning? Och känslor kring detta?

 

[Eurydome]

vad skönt att de finns flera. Jag har en son på 5,5 år som står i kö för en autism spektrum utredning. Vi har ju misstänkt en adhd i flera år men han har en del inom autism också så därför gör man en bred utredning.

För våran del är vi väldigt ensam. Har varken familj eller vänner som förstår oss. Vissa förstår ibland men för det mesta inte utan de skall inte förklaringar mm. Vi har även haft mycket mothugg ifrån förskolan att de varit vi som haft problem mm. Så fick byta förskola och även föräldrarstöd med psykologer mm har varit kaos.

Alltid fått hör att han är för liten, hen är mellannamn och han är pojk eller de ena och andra. Så mycket kämpande fick remiss som skickades tillbaka fast allt stod som de ville ha och den fick skickas om igen. Så nu står vid äntligen på bups kölista efter 3 år!!

Och nu är sonen just nu i en jobbig tid. Jag blir ledsen och stressad och orolig när jag ser allting. Hur hanterar man denna väntan på utredning? Och känslor kring detta?

Det låter jättetungt. Jag blir lika förvånad och ledsen varje gång jag läser om att man inte får komma för utredning. Min son fick sin adhd-diagnos när han var fyra och ett halvt helt utan tjat eller påtryckningar och jag tror inte jag stått ut länge till. Så mycket oro och så många frågor.... Det jag hade gjort i ditt ställe är att läsa på om autism och adhd. Om du går in på adhd-center och autismcenters hemsidor (delar av Stockholms läns landsting ) så tror jag du hittar bra material. Ge till förskolan och till släktingar och vänner . Säg att ni känner igen er son i beskrivningarna och att ni tror att det skulle underlätta för alla om ni kunde börja bemta honom enligt vad som står i materialet.

 

[animalasia]

vad skönt att de finns flera. Jag har en son på 5,5 år som står i kö för en autism spektrum utredning. Vi har ju misstänkt en adhd i flera år men han har en del inom autism också så därför gör man en bred utredning.

För våran del är vi väldigt ensam. Har varken familj eller vänner som förstår oss. Vissa förstår ibland men för det mesta inte utan de skall inte förklaringar mm. Vi har även haft mycket mothugg ifrån förskolan att de varit vi som haft problem mm. Så fick byta förskola och även föräldrarstöd med psykologer mm har varit kaos.

Alltid fått hör att han är för liten, hen är mellannamn och han är pojk eller de ena och andra. Så mycket kämpande fick remiss som skickades tillbaka fast allt stod som de ville ha och den fick skickas om igen. Så nu står vid äntligen på bups kölista efter 3 år!!

Och nu är sonen just nu i en jobbig tid. Jag blir ledsen och stressad och orolig när jag ser allting. Hur hanterar man denna väntan på utredning? Och känslor kring detta?

Jag tänker också som @Nomatterwhat, utbilda dig och er familj. Och med omgivningen, tänk babysteps. Ofta är det de små anpassningarna som gör stor skillnad, som tex om barnet får lite längre tid på sig i tamburen, stöd vid övergångar mellan aktiviteter på förskolan osv. Dagsschema med bildstöd kan också hjälpa vissa barn att få struktur i kaoset som de många gånger upplever i att vara i grupp.

 

[Eurydome]

Jag tänker också som @Nomatterwhat, utbilda dig och er familj. Och med omgivningen, tänk babysteps. Ofta är det de små anpassningarna som gör stor skillnad, som tex om barnet får lite längre tid på sig i tamburen, stöd vid övergångar mellan aktiviteter på förskolan osv. Dagsschema med bildstöd kan också hjälpa vissa barn att få struktur i kaoset som de många gånger upplever i att vara i grupp.

Ja. Och att sänka kraven. Inte tänka utefter vad man tycker att han borde klara av utan vad han faktiskt klarar av. Det besparar både en själv och barnet väldigt mycket frustration.

 

[Nomatterwhat]

Vi har ju byt förskola och där de fantastiska. Lyssnat på oss oh våran logoped vi hade tidigare och de verkligen ser våran son. Helt underbart. Än förra där jag hela tiden fick höra de ena och andra som mamma. Alltid gå ledsen ifrån. Ha en son som var ledsen vid lämning och hämtning men där personalen bara stod och titta på eller log om han hade känslomässigt utbrott där jag fick bär/släppa med mig honom. Fruktansvärt. Där de även skällde på honom pga när han kissade på sig eller hade keps inne för att skärma av intryck eller när han hade och pilla på tröjan för att bli lugn. Typ tics men fick han inte.

Sen fick vi bildstöd som vi använder dagligen och som är så bra. Märks att sonen verkligen mår bra av de och behöver det. Sen börjat använda TAKK också och förskolan använder de och bildstöd och försöker pausa så han skall orka mm. Så funkar så bra.

Just nu känslostormarna och att han är så upp i varv och svår och få kontakt med nu som är jobbigt Hur slut han blir vid en aktivitet. Sen hantera känslorna kring detta och väntan.

Står ju även i väntan på utredning för min man också då de finns en misstanke om add eller aspberger även om de inte heter så längre så mycket just nu