Sv: Fick mig en stjärnsmäll - i huvudet
Hennes placering i stallet behöver ju inte vara ett problem. Men såklart kan man ju ägna det en tanke.
Vi kommer att växla plats på dessa, om inte annat för att jag skall kunna gå in till min utan att behöva få tänder i huvudet.
Det som dock slår mig är vilken otroligt felaktig och dålig inställning du har, enligt mig. Jag vill påpeka att det jag skriver nu är MIN tolkning och jag vill inte att du tar illa upp eller att ngn tror att detta är en sanning. Jag utgår endast från det du skrivit i denna tråd och har inte mer sanning i min tolkning än ngn annan.
Jag tar inte det minsta illa upp alls. Speciellt inte med tanke på att du har fel i vissa lägen och helt rätt i andra. Hästen är inte bara sådan här mot mig. Hon är det mot alla. Ena stunden super snäll, så länge hon får uppmärksamhet, och en bitande sparkande furie om hon inte får det. Hon har rest sig över en person, en mycket stabil och hästvan kompis som inte hetsar upp sig, enbart för att hon inte fick trampa runt som hon ville utan skulle stå där hon stod. Då skulle hon klippa kompis med frambenen.
Detta missförstånd, som jag tror att du råkat ut för, är inte alls ovanligt. Man tolkar den aggressiva, trotsiga hästen som en dominant individ trots att detta är absoluta motsatsen.
Jag tror inte alls den här hästen är osäker och rädd. Står jag och gullar med henne så är hon hur snäll som helst. Borsta, kela gosa, vilket jag gärna gör. Men, får hon inte uppmärksamhet när HON kräver det så smäller det. Även hennes matte som hanterat henne mest under uppväxten, har dessa problem och anser att hästen har blivit bättre sedan jag hanterat henne.
En häst som beter sig aggressivt är en osäker individ. och en dominant individ är en häst som är trygg i sig själv.
Jag håller med. Aggressiva hästar är rädda hästar. Oftast. Aggressiva hästar kan också vara hästar som gullats med för mycket under uppväxten och blivit vana att stå i människans centrum. Föl är söta. Jag har varit nära att göra det misstaget själv. När man inte gullar med dom på samma sätt när de är vuxna kan det utlösa aggression då de är vana att stå i centrum och för att få stå kvar i centrum drar de till med aggressivt beteende. Även negativ uppmärksamhet är uppmärksamhet. (Därför man aldrig ska skrika åt vävare, krubbisar för beteendet förstärks).
En häst som ständigt stör och ifrågasätter i en flock stöts till slut bort, oftast tillfälligt, för att inte flocken ska bli sårbar pga denna individ.
Jag har aldrig sagt att hon stör eller ifrågasätter i flocken. Hon har bara inte fattat att "flytta på dig" betyder just det vilket gör att hon får snabbt lomma iväg med svansen mellan benen när hon får en ordentlig tillsägelse.
Du vill påstå att hon har svårt att fungera i flocken pga att hon inte gått i flock med andra föl, men det sker även i naturen att föl lever i en flock utan jämnåriga så det behöver absolut inte ha "förstört" hennes psyke på ngt sätt. Däremot kan hon ju ha påverkats av det, det är svårt att veta.
Jag skulle vilja göra ett hormonprov på henne.
Hon vurpade runt frontbommen i transporten i november. Hon kan vara öm från det . Men, normalt när hon har ont blir hon mild och snäll som den snällaste ponny.
Jag tror hon har påverkats av att inte växa upp med annan jämngammal kompis. Hon var helt ensam fölunge med sin mamma samt två mycket äldre hästar (en 20 en 17 och mamma 6).
Dvs en individ som använder aggressivitet och inte litar på någon annans omdömme. Dvs en sån dom du beskriver dig själv som. Det är absolut inte konstigt att hon beter sig illa mot dig helt oprovocerat. En sådan kamp som ni startat kan bara leda till två saker, att ert slagsmål eskalerar tills någon av er kommer till skada eller att en av er lyckas kuva den andra med våld.
Hmmm.... jag vet inte var jag skrivit att jag beter mig aggressivt mot henne. Jag har fostrat min 9 åriga vallack själv och han är klassad som en mycket vänlig själ. Han är idag flockledaren i hagen och den som tagit på sig rollen att fostra unghästen och gör ett fantastiskt jobb med henne. Som jag sagt upprepade gånger - hon har blivit bättre! Han är heller inte den första unghäst jag fostrat.
Ledarskap vinner du endast genom förtroende. Ditt beteende som du beskriver det, är ett ranglågt beteende i en hästflock. Du agerar alltså som en ranglåg individ för att hävda din rang. Väldigt ologiskt.
Ok. Hur menar du att jag beter mig ranglågt?
När jag (eller annan person) går förbi hennes box utan att stanna och ge henne den uppmärksamhet hon kräver?
När jag säger ifrån när hon hugger mig?
När jag ber henne flytta huvudet när jag skall in till boxgrannen?
När jag ber henne flytta huvudet när jag skall in till henne?
När jag är lugn och konsekvent, inte provocerar, ger henne kel beröm och uppmärksamhet när hon uppför sig?
När jag ignorerar dåligt beteende och berömmer bra beteende?
När jag enbart reagerar på rena attacker vilket, tro mig, hästarna i hagen också skulle gjort?
Det är så jag uppfattar att jag hanterar henne. Sedan är jag den som orkar stå emot när hon testar. Jag viker bara inte undan när hon tränger mig utan jag tränger tillbaka (jag har vassa armbågar). Men, som jag sagt tidigare. Jag färväntar mig inte att hon skall missköta sig. Jag färväntar mig att hon skall uppföra sig, precis som de andra hästarna.
Dessutom förstärker du den negativa bilden av människan för hästen. När en människa kommer ska det vara positivt och roligt. Om ni ständigt skapar en kamp där du tränger hästen in i boxväggen (vilket fö är extremt farligt för dig) så skapar du ju bara ännu mer osäkerhet åt denna redan mycket osäkra häst.
Här tror jag du är ute och cyklar. Jag tränger inte ständigt upp henne i väggen. Jag är den som ger henne mat varje kväll i krubban. Jag är den som får ha ögon i nacken att hon inte hugger. Hon har gått från "nu jävlar ska jag slita jackan i bitar på dig" till att surt backa undan och tala om för mig, med hela kroppen, att jag inte är snabbnog att få ner maten i krubban. Det är likadant om jag fyller på hennes hö och hon ändå har hö kvar. Hon får alltid en klapp och gos av mig när hon står med mulen i krubban, öronen spetsade och glad uppsyn. Men inte innan hon ser snäll ut. Jag tänker inte berömma ett aggressivt beteende.
Och ja, jag vet att det är farligt att tränga upp en häst i väggen i en box. Därför ser jag till att hålla mig nära dörren och använda kroppsspråk och röst.
Sen får man inte glömma att hon är en unghäst och unghästar provar saker och ting.
Jag håller med om att unghästar testar. De har samma faser som människobarn och prövar och trotsar och kollar var gränserna går. Denna har inte fått direkt gränser innan jag kom hem (hanterad av 1 80+ sam en kroniskt sjuk och jag skyller inte på någon och säger inte att någon av dem gjort fel). Plötsligt blir hon hanterad av någon som INTE accepterar att hon tränger upp en längs staket, trän, ladugårdar när hon blir ledd. Det första jag fick höra var "akta dig för bakbenen för hon slår" men i all hantering jag har förväntar jag mig att hon INTE kommer att göra något just för att inte ha en provocerande attityd och trigga fram trots. Står hon och vevar med bakbenet och försöker slå sig loss så hänger jag bara kvar tills hon ger sig. Uppsynen på hästen är alltid lika förvånad. "Va? Du släppte inte! Det gör ju alla andra." Skillnaden är att jag orkar hålla emot.
Hon springer inte längre över mig i grinden vid insläpp så fort jag öppnar grinden utan står snällt och väntar tills jag säger att nu kan vi gå. Vänder och stannar snällt när jag skall stänga. Mycket i hanteringen HAR blivit bättre (hur många ggr kan jag upprepa det?) men igår var ett bakslag. Jag sitter fortfarande med huvudvärk och överväger att åka in till VC. Höger ögat känns som det inte hänger med. Svullnad har gått ner och inget blåmärke. Men ont har jag.
Jag beter mig aldrig nånsin aggressivt i närheten av hästar. Ffa för deras skull men också för min egen säkerhet. Man får inte glömma att detta är stora djur vi håller på med. Som i slutändan alltid kommer att vara mycket starkare än oss o en fysisk kamp. Trots att de absolut inte är aggressiva varelser av naturen.
Jag håller fullständigt med dig.
Och lägger till:
Mamma, mormor och mormors mor till den här hästen var samtliga mentalt stabila och starka individer. Morfar lämnar starka skallar. Fadern lämnar starka skallar. Mamman skickade systern till sjukhus två ggr innan hon ens reds in. Det har gjort min syster osäker. Hon har lättare för att ge sig och låta hästen vinna än att hålla konsekvensen. Och jag klandrar henne inte för det. Jag hade också blivit osäker om jag fått en spark i huvudet och en spark på benet så olyckligt att jag hamnat på operationsbordet och fått gå med dränslang. Och med den osäkerheten i botten är det lätt för en unghäst att få övertaget.
Syrran är en mycket kompetent hästmänniska men hon är också kroniskt sjuk och fysiskt mycket svagare än oss "normala". Mitt uppdrag är att hjälpa henne få en säker häst att hantera. Och, som jag sagt många ggr nu, hästen har blivit bättre.
Jobba likadant med det andra. Men ge henne inte tillfälle att gå i clinch med dej.
