parfymflaska
Trådstartare
Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv, vad jag vill jobba med. I ett spontant infall sökte jag civilekonomprogrammet på Handelshögskolan - och otroligt nog blev jag antagen! Euforin visste inga gränser när jag fick beskedet! Nu har jag gått snart 3 terminer och jag älskar skolan, har många och fantastiska vänner i min klass, tycker att mycket av det vi får oss till livs på föreläsningarna är intressant.
MEN. Jag kämpar i ständig uppförsbacke med mina tentor. Jag har så svårt att hitta motivationen och intresset att plugga till vissa kurser, och när jag tvingar mig till att plugga på det ändå så fattar jag bara inte. Jag har bara klarat knappt 60% av tentorna från första året och varje "U" bara knäcker mig. Jag blir verkligen förkrossad och jag har så svårt för att rycka upp mig och komma igen.
Jag funderar på om jag kanske helt enkelt inte är tillräckligt smart för det här. Hur ska jag kunna jobba med detta om jag får kämpa så mycket med en fånig tenta? Men byta utbildning? Det tar också emot. Även om den är relativt nyväckt är detta ändå en dröm som besannats, att få gå den här utbildningen. Det är så mycket som står på spel här, jag måste ju ta studielån som ska betalas tillbaka, och vad händer om jag faktiskt inte klarar att slutföra utbildningen? Om arbetsgivare ser att jag haft så svajiga studieresultat att ingen vill anställa mig? En av anledningarna till jag att satte mig i skolbänken var att det var så svårt att få jobb.
Nej, detta är jättesvårt verkligen. Alla beslut är så avgörande, alla tankar så stora att jag får svindel av att nudda vid dom.
Är det normalt att känna såhär? Att ha såhär kassa studieresultat? Jag vill inte riktigt diskutera dessa tankar med någon i min närhet, jag vill inte att de ska veta hur illa det är ställt med min studiesituation. Därför vänder jag mig hit. För att få ta del av opartiska åsikter, tankar, erfarenheter.
Tack för er tid!
MEN. Jag kämpar i ständig uppförsbacke med mina tentor. Jag har så svårt att hitta motivationen och intresset att plugga till vissa kurser, och när jag tvingar mig till att plugga på det ändå så fattar jag bara inte. Jag har bara klarat knappt 60% av tentorna från första året och varje "U" bara knäcker mig. Jag blir verkligen förkrossad och jag har så svårt för att rycka upp mig och komma igen.
Jag funderar på om jag kanske helt enkelt inte är tillräckligt smart för det här. Hur ska jag kunna jobba med detta om jag får kämpa så mycket med en fånig tenta? Men byta utbildning? Det tar också emot. Även om den är relativt nyväckt är detta ändå en dröm som besannats, att få gå den här utbildningen. Det är så mycket som står på spel här, jag måste ju ta studielån som ska betalas tillbaka, och vad händer om jag faktiskt inte klarar att slutföra utbildningen? Om arbetsgivare ser att jag haft så svajiga studieresultat att ingen vill anställa mig? En av anledningarna till jag att satte mig i skolbänken var att det var så svårt att få jobb.
Nej, detta är jättesvårt verkligen. Alla beslut är så avgörande, alla tankar så stora att jag får svindel av att nudda vid dom.
Är det normalt att känna såhär? Att ha såhär kassa studieresultat? Jag vill inte riktigt diskutera dessa tankar med någon i min närhet, jag vill inte att de ska veta hur illa det är ställt med min studiesituation. Därför vänder jag mig hit. För att få ta del av opartiska åsikter, tankar, erfarenheter.
Tack för er tid!