FÅRtråden

[skogaliten]

Jag hittar inte om jag frågat detta tidigare, men jag har ju varit i valet och kvalet om att börja om med en ny besättning som har mv och f status. Hur är det med sanering och karens där emellan?

Har hittat en med större besättning som säljer leicester och gotlandsfår, vilket är raser ju vill byta till.
Köper jag årslamm så har jag träningsdjur åt valp nu i vinter.

Fråga Gård & Djurhälsan, de är de enda som kan ge vederhäftiga svar på en sådan fråga.

 

[Pilot]

Fråga Gård & Djurhälsan, de är de enda som kan ge vederhäftiga svar på en sådan fråga.

Är ej medlem, går det ändå att höra med dem?

 

[skogaliten]

Är ej medlem, går det ändå att höra med dem?

Ja, det skulle jag prova med.

Det är ju G&D som administrerar både klövstatus och MV status.

Jag har haft mycket, verkligen mycket, nytta av min anslutning till Gård & Djurhälsan.
Jag har fått mycket god hjälp i att bena ut diverse problem under åren.

 

[Ainon]

Jag hittar inte om jag frågat detta tidigare, men jag har ju varit i valet och kvalet om att börja om med en ny besättning som har mv och f status. Hur är det med sanering och karens där emellan?

Har hittat en med större besättning som säljer leicester och gotlandsfår, vilket är raser ju vill byta till.
Köper jag årslamm så har jag träningsdjur åt valp nu i vinter.

 

[Pilot]

Visa bifogad fil 97486

Tack! Jag var inne där igårkväll och lyckades inte hitta detta!

 

[ameo]

Fortsättning på mina tidigare funderingar om Haemonchus.
Först.
Vår lösning på problemet blev inledningsvis att låta alla fåren vara kvar inne tills vi kunde vänja av lammen. De smittade tackorna fick gå ut i den hage där de tidigare gått, där alltså smittan redan fanns. Tacklammen och bagglammen fick gå ut i varsin osmittad hage. Jag ska ta nya träckprov på dem typ nu och se om resultatet av detta blivit som vi önskat...

Så till tankar och funderingar.
Jag diskuterade ju en del med veterinären i våras och en av tankarna han hade var att det förmodligen är ganska många som har haemonchus i sina besättningar utan att ha någon aning om det, eftersom de inte gör några träckprov.
Och om jag spinner vidare på den tanken, så funderar jag på hur plågsamt det är för fåren att ha dessa parasiter? Är det möjligt att hålla det tillräckligt mycket i schack för att det ska vara etiskt försvarbart att behålla djuren?

När den värsta "paniken" över att ha haemonchus i min lilla fårflock har lagt sig och jag har hunnit fundera litegrann, så har jag insett att det vore praktiskt möjligt att ha två fårflockar, där den ena går i smittade hagar och den andra i haemonchus-fria hagar. Jag tror, som sagt, inte att det är möjligt att bli av med smittan hos de tackor som redan är smittade. Men, om de ändå kan må bra så känns det lite onödigt att slakta dem bara för att de bär på smitta...

Nåja, jag fortsätter fundera. Behöver inte fatta några beslut än...

 

[Santoxen]

Fortsättning på mina tidigare funderingar om Haemonchus.
Först.
Vår lösning på problemet blev inledningsvis att låta alla fåren vara kvar inne tills vi kunde vänja av lammen. De smittade tackorna fick gå ut i den hage där de tidigare gått, där alltså smittan redan fanns. Tacklammen och bagglammen fick gå ut i varsin osmittad hage. Jag ska ta nya träckprov på dem typ nu och se om resultatet av detta blivit som vi önskat...

Så till tankar och funderingar.
Jag diskuterade ju en del med veterinären i våras och en av tankarna han hade var att det förmodligen är ganska många som har haemonchus i sina besättningar utan att ha någon aning om det, eftersom de inte gör några träckprov.
Och om jag spinner vidare på den tanken, så funderar jag på hur plågsamt det är för fåren att ha dessa parasiter? Är det möjligt att hålla det tillräckligt mycket i schack för att det ska vara etiskt försvarbart att behålla djuren?

När den värsta "paniken" över att ha haemonchus i min lilla fårflock har lagt sig och jag har hunnit fundera litegrann, så har jag insett att det vore praktiskt möjligt att ha två fårflockar, där den ena går i smittade hagar och den andra i haemonchus-fria hagar. Jag tror, som sagt, inte att det är möjligt att bli av med smittan hos de tackor som redan är smittade. Men, om de ändå kan må bra så känns det lite onödigt att slakta dem bara för att de bär på smitta...

Nåja, jag fortsätter fundera. Behöver inte fatta några beslut än...

Visa bifogad fil 98373

Jag skulle tipsa om att läsa på utländska sidor, där de levt med haemonchus länge och har strategier för att samexistera med parasiten. Snabb sammanfattning : behandla endast djur med symtom för att minska resistensen och inte slå ut de parasiter som är känsliga för avmaskningsmedlen, eftersom då finns det bara resistenta parasiter som förökar sig = problem. Det går istort sett inte att bli helt fri från parasiten så det är bättre att ha de som går att behandla emot och låta de djur som klarar av att leva med parasiten göra det.

Tipsar om den här Youtube-föreläsningen från Sheep Central Alberta där de tar upp de senaste rönen om parasitbekämpning:

.

 

[Migo]

Jag skulle tipsa om att läsa på utländska sidor, där de levt med haemonchus länge och har strategier för att samexistera med parasiten. Snabb sammanfattning : behandla endast djur med symtom för att minska resistensen och inte slå ut de parasiter som är känsliga för avmaskningsmedlen, eftersom då finns det bara resistenta parasiter som förökar sig = problem. Det går istort sett inte att bli helt fri från parasiten så det är bättre att ha de som går att behandla emot och låta de djur som klarar av att leva med parasiten göra det.

Tipsar om den här Youtube-föreläsningen från Sheep Central Alberta där de tar upp de senaste rönen om parasitbekämpning:

.

Jätteviktig poäng är ju att avla på djur som "tål" parasiterna man har på sina beten. Dvs djur som är symptomfria, växer bra, torra magar osv. Avmaska djuren med symptom men försök rekrytera från de som inte behöver maskas!

 

[Migo]

Nu har 38 av djuren flyttat till nya hem. Fint ändå att 34 av dem kommer till en kille som köpte 15 för tre år sedan, och är jättenöjd med dem- linjerna kommer fortsätta användas och de får det bra Båda fina avelsbaggarna och de två allra bästa bagglammen har flyttat för att jobba vidare på andra besättningar.

Alla slaktlamm är slaktade, skinnen ligger i säckar och åker till Tranås imorgon bitti.

Kvar på mitt nya bete går 14 tackor och 21 tacklamm. Ett riktigt fint bagglamm blir kvar för att betäcka de 14 tanterna i December, sen får han sädesledarna avklippta och gå kvar hos damerna i brist på sällskap. En väldigt fin flock, men ack så tomt det är att gå från 120 till 35

 

[ameo]

För några veckor sedan åkte bagglammen till ett litet gårdsslakteri i närheten och jag har för första gången sålt lammlådor - vilket jag tyckte var lite svårt, eftersom jag inte riktigt hade koll på vikter och priser och hur man marknadsför och sånt. Men det löste sig. Till nästa gång ska jag vara bättre förberedd.
Med lammen åkte även en äldre tacka till slakt, en som gått i den haemonchussmittade hagen.
Inga parasiter hittades i någon av individerna. Att lammen var parasitfria var väl ingen överraskning, eftersom de bara varit inomhus och i en smitfri hage (där inga får gått på 10+ år). Men tackan var väl mer förvånande. Men möjligen har magmaskarna gått i dvala (eller vad de nu gör?) i slutet av september - eller?

Planen för fortsättningen är i alla fall att ha två fårflockar. Vi har inte betäckt några tackor i år. Lammen kändes för små och tackorna behövde återhämta sig. Så vi siktar på tidig betäckning nästa år istället.

 

[EZMK]

Hoppar in här då jag är lite sugen på att inskaffa några får till gården när inackorderingarna flyttar sina tre hästar till sitt nybygge bredvid samtidigt som vi flyttar in på riktigt. Jag är inte jättesugen på fler hästar än de två som blir kvar (varav den ena är min egen) och hade gärna haft djur som kan käka sly i skogsdelen samt växelbeta för att hålla markerna friska.

Jag vill gärna bevara någon allmogeras men är lite lost även om jag läst en del på Föreningen Svenska Allmogefår. Är tabacktorpsfår svåra att hålla som nybörjare? Eller finns det en anledning till varför jag knappt hittar någon som har dem

 

[skogaliten]

Hoppar in här då jag är lite sugen på att inskaffa några får till gården när inackorderingarna flyttar sina tre hästar till sitt nybygge bredvid samtidigt som vi flyttar in på riktigt. Jag är inte jättesugen på fler hästar än de två som blir kvar (varav den ena är min egen) och hade gärna haft djur som kan käka sly i skogsdelen samt växelbeta för att hålla markerna friska.

Jag vill gärna bevara någon allmogeras men är lite lost även om jag läst en del på Föreningen Svenska Allmogefår. Är tabacktorpsfår svåra att hålla som nybörjare? Eller finns det en anledning till varför jag knappt hittar någon som har dem

Kul att du vill vara med och bevara en utrotningshotad Fårras!

Just Tabackstorpsfår är extremt småväxta! De är ungefär hälften så stora som t.ex. Värmlandsfår eller Helsingefår, som i sin tur är lite mindre än Finullsfår eller Gotlandsfår.

Att det finns så få besättningar, kan nog delvis ha att göra med att det är så små. De få gånger jag träffat på någon som har rasen, så verkar det också som att de, på gott och på ont, är vaksamma och att de inte blir tama så lätt.

Det är antagligen inte så att den allmänna skötseln skiljer sig år från vilken fårras som helst, men just att det finns så få av dem, innebär att det är lite bökigare att få tag på en avelsbagge, och att man är extremt noga med att inga djur ska gå till spillo.

Ett så pass småvuxet får blir lite pilligt att hjälpa vid fellägen vid lamning, och det blir väldigt små lammskinn och slaktkroppar. Det blir alltså svårt att få ekonomi runt rasen, alltså få köpare som vill ha en pytteliten lammstek och ett pyttelitet skinn.

Överlag gäller att de allra minsta Allmogeraserna är mindre populära än de som är mer "medelstora".

Efter 20 år med Allmogefår, så vet jag att man aldrig ska räkna med att kunna sälja livdjur (vissa år jättelätt, andra år omöjligt), utan man ska gör det enklare för sig om man förutsätter att det inte går att sälja livdjur. Alltså även om det finns väldigt få djur i rasen. (När jag började med min ras, så fanns det ungefär 100 tackor, idag finns det 2000...)

Det finns några fler utrotningshotade, svenska lantraser än Allmogefåren.

Den ena rasen är Ryafåret (väldigt hotad), och den andra Finullsfåret (något mindre hotad)

Innan man väljer ras, så rekommenderar jag att man går en kurs i fårskötsel, och noga funderar på vad man vill långsiktigt med sina får.

Här är ett förslag på en digital kurs som ges gratis, och som verkar vara mycket matnyttig!

Gård och djurhälsan kursen heter "Lammföretagaren", men man ska nog inte fästa sig för mycket på ordet "företagaren" här. Det är en grundkurs, med allt vad det innebär. Några vill driva företag för att föda upp köttrasfår, andra vill vårda betesmarker....
https://forms.office.com/pages/resp...Rs_9UIUJUMzRLT0tERUcxNUVZTDk2UTYzSzFWS1MyRS4u

 

[EZMK]

Kul att du vill vara med och bevara en utrotningshotad Fårras!

Just Tabackstorpsfår är extremt småväxta! De är ungefär hälften så stora som t.ex. Värmlandsfår eller Helsingefår, som i sin tur är lite mindre än Finullsfår eller Gotlandsfår.

Att det finns så få besättningar, kan nog delvis ha att göra med att det är så små. De få gånger jag träffat på någon som har rasen, så verkar det också som att de, på gott och på ont, är vaksamma och att de inte blir tama så lätt.

Det är antagligen inte så att den allmänna skötseln skiljer sig år från vilken fårras som helst, men just att det finns så få av dem, innebär att det är lite bökigare att få tag på en avelsbagge, och att man är extremt noga med att inga djur ska gå till spillo.

Ett så pass småvuxet får blir lite pilligt att hjälpa vid fellägen vid lamning, och det blir väldigt små lammskinn och slaktkroppar. Det blir alltså svårt att få ekonomi runt rasen, alltså få köpare som vill ha en pytteliten lammstek och ett pyttelitet skinn.

Överlag gäller att de allra minsta Allmogeraserna är mindre populära än de som är mer "medelstora".

Efter 20 år med Allmogefår, så vet jag att man aldrig ska räkna med att kunna sälja livdjur (vissa år jättelätt, andra år omöjligt), utan man ska gör det enklare för sig om man förutsätter att det inte går att sälja livdjur. Alltså även om det finns väldigt få djur i rasen. (När jag började med min ras, så fanns det ungefär 100 tackor, idag finns det 2000...)

Det finns några fler utrotningshotade, svenska lantraser än Allmogefåren.

Den ena rasen är Ryafåret (väldigt hotad), och den andra Finullsfåret (något mindre hotad)

Innan man väljer ras, så rekommenderar jag att man går en kurs i fårskötsel, och noga funderar på vad man vill långsiktigt med sina får.

Här är ett förslag på en digital kurs som ges gratis, och som verkar vara mycket matnyttig!

Gård och djurhälsan kursen heter "Lammföretagaren", men man ska nog inte fästa sig för mycket på ordet "företagaren" här. Det är en grundkurs, med allt vad det innebär. Några vill driva företag för att föda upp köttrasfår, andra vill vårda betesmarker....
https://forms.office.com/pages/resp...Rs_9UIUJUMzRLT0tERUcxNUVZTDk2UTYzSzFWS1MyRS4u

Supernyttig och bra information, tusen tack!

Gällande fåren var det detta jag var lite orolig för med deras storlek bl.a. Jag äter inte kött själv men jag hade gärna velat ta vara på det som går i en rimlig mängd till sambon vid slakt. Min erfarenhet av får är från en bekants gotlandsfår som var supersociala så jag hade nog också saknat det om de var mer skygga.

 

[Pilot]

Nu har mina lamm + två tackor åkt. Ska ta återtag på ett lamm. Det är första gången det känns "lättare" att skicka iväg djur till slakt. Det ska bli spännande med slakrapporteringen, första året jag valt bagge själv, jag har ändrat om lite kring bete/kraftfoder osv.

Nu blir det en sista klippning innan vintern, jag ska kolla klövar och gå igenom tackorna ordentligt så att jag har koll inför kommande lamning. Jag har kollat igenom dem en gång innan efter att de gått i sin för att ha koll på juver osv.

Jag vet inte om jag har skrivit det, men på sensommaren så byttes på panelen ut på fårhuset och jag fick även upp vindnät på tre sidor, vilket jag hoppas förbättrar ljus och luft därinne.
Som vädret ser ut med över tio grader på dagarna och över fem på nätterna lär de stallas in i december, samma som förra året.
Jag ska möblera om till ett sätt jag tror underlättar utfodringen, det funkade rätt bra förra året men vill testa ett annat sätt ändå. Jag fick en jäkla massa baggar förra året så har inte så många tackor som jag trodde jag skulle ha, så de kommer ha gott om plats i huset. I vinter ska jag dessutom få till grindarna så att de kommer ha en rasthage att röra sig i.

Helst hade jag velat utfodra ute, men orkar/hinner inte bygga ett nytt utfodringssystem. Jag skulle vilja ha ett större foderbord där jag kan sätta en hel bal under tak, men även är så pass stort så att jag själv måste dra fram hö.

 

[ameo]

Nu är jag tidigt ute, men... Det där med val av bagge... Hur resonerar Ni?
Mina äldre tackor är Dorperkorsningar med minst 75% dorper och lite finull bakom det. Årslammen har en gotlandsbagge som pappa, vald för att få lite lättare modell på de framtida fåren - de tunga dorpertanterna är lite stora för en ledvärkig kropp att hantera när de inte vill samarbeta vid t.ex klippning eller klövvård. Samtidigt som det kanske är bra med just dorperblod om man vill slakta och få vettigt betalt. Och det kan ge kul teckning på skinnen...
Min plan är väl att alla tackorna ska få träffa samma bagge, efter varandra eftersom de går i separata flockar.
Men, vilken ras bör jag titta på? Kanske försöka hitta en dorperkorsning?
Kan man lägga en stor köttrasbagge på tackor som är av mindre modell, som mina tacklamm är?
Bör man hålla sig till de raser de har i sig nu eller kan man fortsätta korsa in andra raser? Hur ska man resonera?

 

[skogaliten]

Nu är jag tidigt ute, men... Det där med val av bagge... Hur resonerar Ni?
Mina äldre tackor är Dorperkorsningar med minst 75% dorper och lite finull bakom det. Årslammen har en gotlandsbagge som pappa, vald för att få lite lättare modell på de framtida fåren - de tunga dorpertanterna är lite stora för en ledvärkig kropp att hantera när de inte vill samarbeta vid t.ex klippning eller klövvård. Samtidigt som det kanske är bra med just dorperblod om man vill slakta och få vettigt betalt. Och det kan ge kul teckning på skinnen...
Min plan är väl att alla tackorna ska få träffa samma bagge, efter varandra eftersom de går i separata flockar.
Men, vilken ras bör jag titta på? Kanske försöka hitta en dorperkorsning?
Kan man lägga en stor köttrasbagge på tackor som är av mindre modell, som mina tacklamm är?
Bör man hålla sig till de raser de har i sig nu eller kan man fortsätta korsa in andra raser? Hur ska man resonera?

Visa bifogad fil 106591

Om man korsar hejvilt, så är resultatet väldigt oförutsägbart.

Det finns vissa "standardkorsningar" från renrasigt, som slaktlammsproducenter brukar använda sig av. Då utnyttjar man heterosiseffekten maximalt. Vanligast är då att produktionstackorna är en första generationskorsning mellan renrasig Finull och Dorset (Kallas för "Findor"), och så använder man en renrasig Texel eller Suffolk (ibland Dorper) som fadersbagge.

Vill du ha nätta hanterbara vuxna djur (tackor som väger 60-70 kg), och nöjer dig med sådär 16-22 kg i slaktvikt med klassningen R eller R minus, så kan du ha vilken lantras i renras som helst, utom de minsta av Allmogeraserna. Alla köttraser är har tackor som är betydligt tyngre än 60-70 kg.

Bra vikt på slaktlammen får man genom att fodra tackorna rätt, sköta om parasithanteringen, och ge lammen bra bete mot slutet. Dessutom behöver man väga lammen regelbundet för att veta hur det går, och justera bete eller utfodring i tid, och naturligtvis gruppera lammen och avvänja i god tid.

Hur tackan ska skötas, och vilka beten som fungerar beror på ras/rasgrupp.

Om jag förenklar (renraser):

Lantraserna (Allmogeraser, Gotlndsfår, Finull, Ryafår, Gutefår) kan födas upp på naturbeten, med en viss "toppning" av slaktlammen på vallåterväxt, vilket ger slaktmogna lamm på mellan 5-7 månader. För mycket fett är sällsynt. Tackorna äter mycket gärna sly, och har en högre tolerans mot klenare foderstater under vinterutfodringen och dräktighet.

Köttraserna (Texel, Suffolk, Dorset, Dorper, Oxford Down, Leicester m.fl) kräver kultiverade beten med bra näringsinnehåll för att ge goda resultat alls, endast sintackor fungerar bra på naturbete, tackorna är krävande vad avser vinterfodring och näring under dräktigheten, slaktlammen kräver stor omsorg i utfodringen för att växa enligt den genetiska potentialen och bli slaktmogna på 4-6 månader. Det är lätt hänt att lammen blir "överfeta" snarare än köttiga om de hinner bli 6-7 månader.

Vad vill du egentligen?

Ha en trevlig hobbybesättning? Bygga upp en lönsam besättning för slaktlammsproduktion? Vill du ha lättskötta får? Vill du ha vackra skinn och ull för avsalu? Hur många får är målet? Vilken/vilka sorts(-ers) betesmark har du tillgång till? Odlar du eget grovfoder eller kan styra den näringsmässiga kvalitén på grovfoder du måste köpa? Har du tillgång till egenodlat kraftfoder?

Börja inte med baggen om du vill få fram bra lamm. Börja med att få tackorna mer enhetliga, för att få förutsägbarhet.

Om du nu tycker att Dorper är för stora och tunga, byt till någon ras lantrasfår istället. Att blanda in fler raser i det du redan har, ger föga nytta. Det blir bara än mer oförutsägbart.

Behåll de tackorna du har, tills de gjort sitt, komplettera med renrasiga djur från någon duktig uppfödare. Alla raser utom Gute- och Gotlandsfår brunstar året om, så även med lantrasfår kan du själv välja lamningstid.

Avla renrasigt i några år på den lantras, du valt, så att du har en grupp djur med hög kvalitet. Då kan du prova att använda bagge av annan ras, för att få heterosis-effekten.

Jag har provat att använda Blå Texel som bagge (Helsingefår i genbank), eftersom jag ville se om jag fick fram snabbväxande lamm med fina fällar på min mark. Svaret på om det gick bra var "Nja". Lammen växte fortare än de renrasiga lammen, fällarna/ullen blev väldigt Texel-artade, och mödrarna ger nog inte riktigt tillräckligt med mjölk för att utnyttja potentialen. Att korsa Finullstackor med Texelbagge går oftast bra: Finull är den svenska lantras som ger mest mjölk nämligen...

 

[ameo]

Ha en trevlig hobbybesättning? Bygga upp en lönsam besättning för slaktlammsproduktion? Vill du ha lättskötta får? Vill du ha vackra skinn och ull för avsalu? Hur många får är målet? Vilken/vilka sorts(-ers) betesmark har du tillgång till? Odlar du eget grovfoder eller kan styra den näringsmässiga kvalitén på grovfoder du måste köpa? Har du tillgång till egenodlat kraftfoder?

Tack för ditt utförliga svar! Jag svarar på frågorna i citatet.
Jag har lite "vanskött" åkermark (ca 6 ha) som behöver betas och lite sly i kanterna av marken som jag vill "ha hjälp med" plus ett naturreservat på 2 ha (fotot i detta inlägg) att beta och jag köper in grovfoder från en granne. Det jag vill ha är en hobbyflock, ca 10-12 tackor plus de lamm de får, där huvudsysslan är att beta våra marker. Jag har alldeles för mycket mark att beta och numera bara 4 shetlandsponnyer kvar på hästfronten. Jag tänker slakta några lamm och någon äldre om året (för att ha en lagom flock över vintern) och sälja köttlådor plus ser gärna att det blir fina skinn efter dem.
Ingen stordrift som sagt.
Jag förstår din tanke med att byta ras, men jag kommer inte köpa in några nya får utan de jag har nu får vara en bas för framtiden, att göra det bästa möjliga av. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska komma vidare på bästa sätt? Korsa tillbaka med dorper? Använda en dorperkorsning för att de inte ska bli så tunga?

Korsningen med gotlandsbagge gjordes efter diskussion med personen som tackorna ursprungligen kommer från. (att jag sen hittade baggen i grannbyn blev en trevlig bonus)

 

[skogaliten]

Tack för ditt utförliga svar! Jag svarar på frågorna i citatet.
Jag har lite "vanskött" åkermark (ca 6 ha) som behöver betas och lite sly i kanterna av marken som jag vill "ha hjälp med" plus ett naturreservat på 2 ha (fotot i detta inlägg) att beta och jag köper in grovfoder från en granne. Det jag vill ha är en hobbyflock, ca 10-12 tackor plus de lamm de får, där huvudsysslan är att beta våra marker. Jag har alldeles för mycket mark att beta och numera bara 4 shetlandsponnyer kvar på hästfronten. Jag tänker slakta några lamm och någon äldre om året (för att ha en lagom flock över vintern) och sälja köttlådor plus ser gärna att det blir fina skinn efter dem.
Ingen stordrift som sagt.
Jag förstår din tanke med att byta ras, men jag kommer inte köpa in några nya får utan de jag har nu får vara en bas för framtiden, att göra det bästa möjliga av. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska komma vidare på bästa sätt? Korsa tillbaka med dorper? Använda en dorperkorsning för att de inte ska bli så tunga?

Korsningen med gotlandsbagge gjordes efter diskussion med personen som tackorna ursprungligen kommer från. (att jag sen hittade baggen i grannbyn blev en trevlig bonus)

Skippa Dorper, om du vill ha den där lättskötta hobbyflocken med lite lättare tackor.

Folk tar betalt för någon korsning med Dorper i, det är (har varit) hypat. Korsningsfår är korsningsfår.

Korrekt använd Dorper i en köttrasuppfödning är naturligtvis bra, men i Hobbyflocken på naturbetesmarkkanske det är viktigare med viljan att föredra sly och att det är friska lättskötta djur.

Får äter alltså asp, sälg, rönn och björk och ädellöv utom bok, ibland tall, föga gran, men aldrig al - al får man hugga bort.

Ditt grovfoder, har du/får du analys på det?
Målet för vinterfoder till dräktiga tackor är 110-120 smb (jag vill ha 155), 10-11 mj, och max 450 NDF om jag förenklar.

Spätt näringsrikt foder alltså.

Det är foder som skulle gör Shettisar till vandrande spärrballonger med fång på nolltid.

Lättfödda hästar och dräktiga tackor kan alltså inte dela foder rakt av.

Jag ger mina Nordsvenskar i avel och växande unghästar det tackorna lämnar på foderbordet som "för grovt", som en del av kraftfodret. Det handlar om kanske 1 kg/häst per dygn.

Dessutom behövs det lämpligt kraftfoder i lagom givor (beroende på analysen av grovfodret) under åtminstone högdräktighet och de första sex veckorna av digivningen, om lamm och tackor är på stall. När de kommit ut på det näringsrika vårbetet, så ersätter betet även kraftfodret.

Det är fodret till den dräktiga tackan och lammen som avgör hur bra lammen kommer igång att växa och fortsätter växa och hur bra slaktlammen blir. Om man ligger i underkant på utfodringen, så får man mindre lamm, och tackor som ger sämre med mjölk och därmed sämre tillväxt hos lammen.
Det är också mycket viktigt att får får tillräckligt med rätt sorts mineraler. Får är extremt känsliga för Selenbrist.

Utfodringsprinciperna är identiska oavsett ras, men ju större tackan är desto mer äter hon såklart.

Lantraserna är mer "programmerade" på slyätande och örtätande än vad köttraserna inklusive Dorper är. Lantraserna väljer ofta "saftigt sly" före örter för att avsluta med gräs..

På lite utmagrad åkermark, och naturbetesmark, så passar helt enkelt lantraser bättre, eftersom de är konstruerade för att söka efter olika sorters ätliga växter (de äter dessutom sådant som man skulle kunna tro är oätligt som liljekonvalj).

Köttraserna är avlade för äta gräs och baljväxter på kultiverade betesmarker, de äter visserligen sly, men föredrar inte sly som lantraserna.

Fina skinn får man genom att fundera på lock, glans och eventuellt om djuren blir skäckiga. Dessutom blir ullen "bättre" på får som är rätt utfodrade, både näringsmässigt och avseende mineraler.

Det finns några olika sorters ull att hålla reda på (obs, jag förenklar):
Glansig Gotlandsull - mycket krusig per cm
Mjuk finfibrig Finull - mycket krusig men föga glans
Gobeläng ull - mindre krusig, något grövre
Ryaull - ännu mindre krusig (långkurvig snarare), något grövre
Köttrasull från t.ex. Texel, som ger kortare fibrer - utmärkt till ullblandningar för garn och stoppning

I princip all ull kan spinnas eller tovas, men de som tovar mycket brukar föredra Gobeläng eller Ryaull, medan de som vill ha mjukt garn att sticka av, gärna vill ha finullsgarn, eller en blandning finull samt någon andel gotland/gobeläng/ryaull. Ren gotlandsull blir "lite stum" som garn. Ryaull och delvis Gobelängullen blir lite grov som garn (passar bättre till raggsockor) och kan upplevas lite stickig.

Bäst lockar och bäst glans finns hos Gotlandsfåren. På Gotlandsfår har man avlat bort benägenheten att bli skäckig eller prickig hos, och eftersträvat jämnt färgade gråa skinn i olika nyanser med slutna lockar, även om det ibland förekommer mörkare partier längs ryggen eller benen ibland, men det är inte önskvärt hos de renrasiga. Sveriges talrikaste fårras.

Vill man ha fin, mjuk ull med små lockar men sämre glans än hos Gotlandsfår, så kan man använda rasen Finull, som alltså gett namn till ulltypen "Finull". De finns Svarta, vita eller bruna enfärgade. De har en benägenhet att ge många lamm, vilket är både positivt och negativt, fyrlingar och femlingar är jobbigt för fåraherden, men benägenhetn utnyttjas vid korsning med köttraser som brukar ge få lamm (1-2).

Min ras (Helsingefår) ger mycket skäckar med både stora och små mönster (ibland tre-fyrfärgade ljust grått, brunt, svart och vitt), och även en del nougatbruna eller beiga fällar, men de är mindre lockiga och mindre glansiga än än Gotlandsfår och finull. Ryaull är vanligast, men de kan också ha gobeläng eller finull, och har oftast grövre ull än Finullsfår, och som hos alla allmogefår förekommer inslag av märghår och dödhår.

Det finns fler raser som ger olika färger, där skäckar förekommer med varierande teckning är vanligt. Ovan bara några exempel.


Välj någon några egenskaper som du attraheras av, och sök en ras som ger egenskaperna.

Använd bra baggar ur den rasen konsekvent i ett antal generationer 3-5 åtminstone, i fjärde-femte generationen så kommer du då nästan ha renrasiga får i den ras vars egenskaper du var intresserad av.

Om du blandar hit och dit bland raserna, i tron att du ska få fram får som har t.ex. färgerna från en ras, modersegenskaperna från en annan ras, lättföddheten från en tredje ras, ulltypen från en fjärde ras o.s.v., så fungerar det inte riktigt så. Hur generna kombineras och vilken effekt korsningar i flera led verkligen ger, är oerhört komplicerat.
Då satsar du på att avla fram en ny fårras, vilket tar enormt lång tid och ett enormt engagemang.

Avla istället dina får mot renrasigt enligt ovan.

Jag började själv min bana inom fåruppfödning för drygt 20 år sedan med en liten grupp korsningsfår (tre stycken) av köttrastyp, köpta från en bekant.

När jag sedan efter några år, började förstå mer om egenskaper, och vilka får som passar på just min gård, så insåg jag att det var enklare med renrasigt, eftersom egenskaper följer rasen.
Jag valde att köpa fem renrasiga tackor i en ras jag verkligen ville hålla på med, jag behöll de blandrastackor jag redan hade och betäckte även dem med renrasiga baggar ur den valda rasen, och slaktade alla blandraslamm. Det tog åtta år innan blandrasfåren "tog slut" på gården.

 

[Pilot]

Jag var på en föreläsning med en veterinär från G&D hälsan där hon summerade våren träckprov från Vidilab, så på knappt 9000 träckprov varav närmre 80% kommer från Sydsverige hade 48% påvisad Haemonchus.
Jag tänkte på dig @ameo när jag hörde det.

Det finns Haemonchus här i trots allt rätt stor utsträckning, då får man rikta in sig på strategier för det.

 

[Pilot]

Årets höleverans var skit, rent ut sagt, bonden hade inte fått ihop en andra skörd som han brukar på grund av torkan, men var snäll och såg till att vi skulle få av första skörden. Tyvärr alldeles för grovt för får.
De som har fått ihop en andra skörd har framförallt tagit hösilage på det, jag med mina få djur kommer få slänga massor om jag köper en storbal.
Jag har fått tag på småbalar hösilage som fåren såklart älskade, så det blir exakt fodergiva framtill lamning och så får de peta i sig från halmbalarna jag ställt in om de är mer hungriga. Kommer även "spä ut" med höet till en början för att bli av med den öppnade balen.
Vi har pratat lite löst om att ta eget på en del av marken, jag funderar på att göra slag i saken nästa år (måste i sådana fall ta kontakt med grannen som kan göra det åt oss). Tidig skörd och balar på max 100 kg styck för att bli av med dem inom en rimlig tid.
Eftersom mina klövisar är här för att stanna så kommer jag troligen avvakta med att köpa in djur tills att jag har fått upp MV statusen, blir dyrare ju fler djur man har att anslutna.