Lumos_Nox
Trådstartare
Efter lång tid har jag insett att jag måste och vill ha hjälp med min "matproblematik".
Några trådar har på Buke har verkligen fått mig att inse mitt beteende inte är normalt.
Har alltid haft en problematisk inställning till mat (överätande/hetsätning/ångestätning) och efter två år med personliga problem har vikten helt skenat och jag känner att jag tappat det helt och hatar allt som har med mig och min kropp att göra.
Jag har gång efter gång misslyckats med rutiner och bättre kost och istället för att "bara ta tag i det" som andra så lätt säger, äter jag bara mer och mer i smyg utan kontroll och hatar mig själv ännu mer.
Försöker skrämma mig själv med att jag äter mig till döds men tänker att det ändå inte spelar någon roll.
Jag räknade kalorier ett tag och rasade i vikt pga att jag blev triggad av att få siffrorna så låga som möjligt. Under tre-fyra månader minskade kalorierna snabbt tills jag åt 800-600 om dagen, helst ännu mindre för att vara nöjd. Känner än idag att jag ser tillbaka till den tiden med förvrängd stolthet.
Självklart kraschade det och min lösning var att äta ihjäl mig istället för jag kommer aldrig lyckas ha en frisk kropp ändå.
Finns inget mellanting. Det är antingen svält eller ohanterbart frosseri.
Därav min misstanke om att jag kanske har tendenser till en ätstörning? Eller det kanske bara är "önsketänkande" och jag är lat och med dålig självkontroll som söker en diagnos istället för att lösa det själv.
Hyser inte stort förtroende för min VC i byn men har googlat runt och hittat en annan att byta till.
Där kan jag få kontakt med en dietist, är det rätt väg att gå? Får man ens hjälp av en dietist? Efterforskningar på nätet verkar säga blankt nej. Vet du tallriksmodellen, kalorier in och ut och vardagsmotion så får du inte ut något av det.
Jag kan ju allt om det, problemet är ju att jag är för dålig och vek för att följa.
Vart söker jag mig annars? Är det psykolog, PT eller bara ta mig i kragen?
Några trådar har på Buke har verkligen fått mig att inse mitt beteende inte är normalt.
Har alltid haft en problematisk inställning till mat (överätande/hetsätning/ångestätning) och efter två år med personliga problem har vikten helt skenat och jag känner att jag tappat det helt och hatar allt som har med mig och min kropp att göra.
Jag har gång efter gång misslyckats med rutiner och bättre kost och istället för att "bara ta tag i det" som andra så lätt säger, äter jag bara mer och mer i smyg utan kontroll och hatar mig själv ännu mer.
Försöker skrämma mig själv med att jag äter mig till döds men tänker att det ändå inte spelar någon roll.
Jag räknade kalorier ett tag och rasade i vikt pga att jag blev triggad av att få siffrorna så låga som möjligt. Under tre-fyra månader minskade kalorierna snabbt tills jag åt 800-600 om dagen, helst ännu mindre för att vara nöjd. Känner än idag att jag ser tillbaka till den tiden med förvrängd stolthet.
Självklart kraschade det och min lösning var att äta ihjäl mig istället för jag kommer aldrig lyckas ha en frisk kropp ändå.
Finns inget mellanting. Det är antingen svält eller ohanterbart frosseri.
Därav min misstanke om att jag kanske har tendenser till en ätstörning? Eller det kanske bara är "önsketänkande" och jag är lat och med dålig självkontroll som söker en diagnos istället för att lösa det själv.
Hyser inte stort förtroende för min VC i byn men har googlat runt och hittat en annan att byta till.
Där kan jag få kontakt med en dietist, är det rätt väg att gå? Får man ens hjälp av en dietist? Efterforskningar på nätet verkar säga blankt nej. Vet du tallriksmodellen, kalorier in och ut och vardagsmotion så får du inte ut något av det.
Jag kan ju allt om det, problemet är ju att jag är för dålig och vek för att följa.
Vart söker jag mig annars? Är det psykolog, PT eller bara ta mig i kragen?
