Fan, fan fan fan fan

Sv: Fan, fan fan fan fan

Stackars dig! det är hemskt att förlora sina djur... stor kram till dig!
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Fan, fan fan fan fan

Usch vad hemskt! Min huskatt togs bort i mars förra året. Hon gick ut på natten när jag kom hem från jobbet, kom in några timmar senare och var som vanligt. Vaknade av att hon spydde på morgonen, inget konstigt. 2 ggr till spydde hon, efter det blev hon apatisk. Så när det gäller njurarna kan det gå väldigt fort.

Men hon har det bra nu iaf, din lilla kisse.

OBS!! Sorglig!!
http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html
 
Sv: Fan, fan fan fan fan

Nej! :( :cry:
Stackars lilla fina kisse.
Men hon fick iaf ett bra liv och är säkert tacksam för det och väntar på dig där i djurhimlen.
 
Sv: Fan, fan fan fan fan

det kan visst det, funderar om hon varit annorlunda sista veckorna men jag tycker inte hon har det. Fast mamma påpekade att hon drack väldigt mycket vatten när hon passade henen i våras jämfört med deras katt så hon kanske haft det länge.

idag känns det ltie bättre iaf men jag kan fortfarande inte förstå att jag aldrig mer få pussa på henen å klia henen på magen :(
 
Sv: Fan, fan fan fan fan

På Fia märktes det på att hon tappade i vikt. Hon blev inte mager, men gick ner. Jag avmaskade och det stannade upp. Kom tillbaka några månader senare och jag avmaskade igen och det stannade. Men då hade jag också noterat att hon drack mycket, så det var njurarna eller diabetes. Och tyvärr var det njurarna.

Saknaden är hemsk, flera månader efter att jag tagit bort henne så ropade jag på henne när jag kom hem från jobbet. Vaknade en natt och gick ut för att hämta in henne... Men efter ett tag accepterar man. Men det är tungt. Mycket tungt.

Jag har ju 2 kvar att ta hand om, annars vette 17 hur jag hade klarat det.
Men min veterinär sade till mig att är det njurarna så lider dom inte. Dom har inte ont, och när det utvecklas till urinförgiftning så blir dom "bara" förvirrade och borta. Men det ska inte göra ont.
 
Sv: Fan, fan fan fan fan

Tråkigt!! Nu har hon ju iaf det bra och du gjorde vad du kunde!
*kramar om*
 
Sv: Fan, fan fan fan fan

Då rä det nog något som kommit succesivt. Ebba har alltid varit smal, när jag fick henne var hon nästan död, en i stallet hitatde henne tryckande utanför sin tvättstuge helt utmärglad, uttorkad, smutsig och vinglig. Dagen efter kom hon hem till mig och gjorde inte annat än sov i två veckor.

Efter det har hon alltid varit ltien och smal och aldrig gått att få upp i vikt. På sommaren har hon varit lite tjockare men vintern alltid skranglig. Nu var hon också inne i en period då hon var väldigt smal och kanske har hon haft dåliga njurar hela tiden... Har inte hört att katter kan få det men när du beskriver din katt så låter det som på Ebba.

Jag har inte riktigt förstått att hon är borta, det vill inte gå in i min hjärna :( Det känns så overkligt. Jag har iaf min belgiska jättekanin inne i arbetsrummet som ger lite sällskap, det är långt ifrån en ebba men hon låter iaf lite och är mjuk att klappa på och söt när hon flippar ur och studsar hit och dit med sin något klumpiga kropp.
 
Sv: Fan, fan fan fan fan

Tyvärr ökar njursvikt enormt på katter, man tror att det kan ha med torrfodret att göra. Men även råttgift och sånt kan ju göra att njurarna kraschar.
 
Sv: Fan, fan fan fan fan

MissFideli skrev:
Tyvärr ökar njursvikt enormt på katter, man tror att det kan ha med torrfodret att göra. Men även råttgift och sånt kan ju göra att njurarna kraschar.

Jo man har väl inte köpt det dyraste fodret alla gånger :crazy:

Råttgift är det itne sa vetrinären för då får dom blödningar. Är om hon slickat i sig glykol eller något men jag tror itne vi har några farlgia grejer som ligger så hon kommer åt.

Känns mer troligt att hon har haft det en längre tid.

Skaffa jag någon ny katt så får det nog bli det där dyra vetrinärfodret ändå, köpte det ibland till ebba men när jag läste innehållsföreteckningen tyckte jag det skiljde så minimalt lite att det kändes som det inte borde spela så hemskt stor roll, kanske var dumt tänkt :crazy:
 
Sv: Fan, fan fan fan fan

Fast det gäller torrfoder generellt. Katterna dricker för lite mot vad dom bör göra när dom äter torrfoder.
Så jag tror det kvittar vilket foder dom får i dessa fall.
 
Sv: Fan, fan fan fan fan

Ja det är vad jag också har hört. Tyckte det var jättekonstigt när veterinären rekommenderade torrfoder till min katt. Har alltid hört att man inte ska ge det.
Ursäkta att jag spåra ur lite..
 
Sv: Fan, fan fan fan fan

Usch, vad hemskt. Beklagar verkligen; det är det värsta som skulle kunna hända mig (att något hände mina djur, eller människofamilj förstås).

Filmlänken var oerhört sorglig, men samtidigt väldigt fin. Sparade till och med den på datorn...

/snurpe
 
Sv: Fan, fan fan fan fan

hade jag ingen aning om. Blev rekommenderad torrfoder av vetrinären när jag hade fått henne och han sa att burkmat bara var godis för katten eftersom det var så mycket vatten i.:confused:
 
Sv: Fan, fan fan fan fan

snurpe skrev:
Usch, vad hemskt. Beklagar verkligen; det är det värsta som skulle kunna hända mig (att något hände mina djur, eller människofamilj förstås).

Filmlänken var oerhört sorglig, men samtidigt väldigt fin. Sparade till och med den på datorn...

/snurpe

Tack...
Man kan inte förestälal sig det förrän det händer :( Detta är min första och enda katt, visst har det varit sorgligt när marsvin, kaniner, hamstrar, möss och gud vet allt har dött men det går itne att jämföra med detta.:(
 
Sv: Fan, fan fan fan fan

Men det finns inga bevis för att det är så, man ser bara en ökning av njurproblem som följer ökat användande av torrfoder.

Man tror att det kan vara så, men vet inte.
 
Sv: Fan, fan fan fan fan

Okej. Vi fick i alla fall lära oss det på skolan, att man inte skulle ge torrfoder. Men det kanske är bäst att låta bli. Bara utifall att det är så.
 
Sv: Fan, fan fan fan fan

Någon gång lär det ju bli ngn ny misse i huset å då kan man ju vänja dom från början vid burkmat å sånt. Hur är det med matrester? När jag var liten var jag mycket ute på landet hos min gammelmormor och där ute gav alla sina katter matrester som potatis sås och kött men ebba skulel aldrig ätit det, det enda hon kunde äta var räkor, kokt fisk och tonfisk (finsmakare minsann), men har man små katter kan man ju vänja de från början vid ltie mer varierad kost.

Ebba åt bara vissa märken av burkmat men gav man för ofta ville hon inte ha.
 
Sv: Fan, fan fan fan fan

Jag tänkte i så fall följa sols råd och ge egenlagad mat. Potatis och annat är ju bara bukfylla, så det är ju inget man behöver ge.
 

Liknande trådar

Katthälsa För några dagar sen började hon bli tröttare och åt och drack sämre. Matte sin vana trogen har varit ett vandrande nervvrak. Efter ett...
Svar
8
· Visningar
1 002
Senast: Tassetass
·
Katthälsa Har varit på djursjukhuset med andra katten idag och mest sannolikt har hon herpes i ena ögat :cry: Vad fan gör jag nu?? Hon är allt...
Svar
17
· Visningar
10 156
Senast: Omorfia
·
Hästvård Det här blir långt, men jag måste ju ge all bakgrundsinfo. Hästen är 4 år, fullblod i full tävlingskondition, aldrig varit sjuk...
Svar
16
· Visningar
1 691
Senast: BitterAss
·
Övr. Hund Just nu känns det som om jag bara har lust och ge upp och inte kämpa något mer. Börja i måndags med att jag åkte hem till pappa för...
Svar
2
· Visningar
1 000
Senast: eviliny
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp