Allt fungerar väl tills det en dag inte fungerar och ett år är inte lång tid att upptäcka vilka problem som kan uppstå. Om hästen får en skada med osäker prognos och ena familjen vill avliva men andra vill försöka behandla, då kanske det plötsligt inte är så lätt att kommunicera om det? Eller om ena barnet tröttnar på hästar men den andra inte gör det?
Jag kanske är pessimist, men jag skulle aldrig i livet köpa häst tillsammans med någon som inte är en direkt familjemedlem.
(Å andra sidan äger jag alla hästar i familjen med. Mina familjemedlemmar får ha åsikter, men i slutänden är det jag som bestämmer över mina hästar. Det ser jag som trygghet.)
