Ja, jag har beauceroner - 4 stycken för tillfället. Har haft rasen i snart 19 år.
Det där med att de skulle ha mycket skärpa - det är nog mest något som hänger kvar från när rasen var ganska ny i Sverige. Det kom in en del importer med mindre bra mentalitet och en rädd/osäker hund kan ju, om den sätts i situationer den inte kan hantera, lätt ta till aggression. Men det är inte alls så jag upplever rasen idag.
I mina ögon är det underbara hundar - glada, positiva, är med på det mesta, jätteroliga att träna med, inte extrema att leva med i vardagen. De är förvisso också stora, lite "brötiga", har inte så mycket till övers för "personal space" utan vill gärna vara där du är, även på toa
Fäller rejält när de fäller, dock inte hela året utan typ vår och höst. Trots sin storlek är de gärna "knähundar". Generellt vettiga i kontakt med andra hundar, inga direkta bråkstakar. Tydligt språk. Snabba i tanke och handling, vilket förstås kan bli lite jobbigt för en inte så erfaren ägare, men annars är det mest en tillgång tycker jag själv. Fysiskt ganska oömma, men mentalt ganska mjuka/veka, åtminstone förarveka. Funkar absolut bäst med moderna träningssätt, dvs. belöningsbaserat. Har man en god relation med sin beauceron så har man en hund som gör allt man ber om, mer eller mindre. Ibland kanske på ett lite oväntat sätt, ofta på ett sätt som får en att skratta. Skadar inte med lite humor hos en beauceronägare, dock tycker jag att de är duktiga på att faktiskt skärpa till sig när det väl gäller. Lite lagom clowneri är roligt, tycker i alla fall jag.
Sen ska jag inte sticka under stol med att det finns en del mindre bra saker i rasen - en del social rädsla/osäkerhet, även om jag tycker det blivit oerhört mycket bättre under de här 19 åren jag har haft rasen. Finns också en del individer med andra rädslor, tex ljud. Som alltid när man letar hund så är det viktigt att vara noga med föräldrars/släktingars hälsa och mentalitet.
Det är en praktisk ras när det gäller utställning, ingen direkt uppdelning i uställning och arbete, även om det finns linjer som har lite mer av det ena eller det andra. Behöver inte så mycket fix innan heller, man kan i princip ta dem från skogen till utställningsringen.
Min hane Indigo kommer från en fransk uppfödare som är bland de största när det gäller utställning men de är också mycket noga med hälsa och mentalitet. Indi är utan tvekan den bästa arbetshund jag någonsin haft och då har jag haft en hög med beauceroner samt schäfer, rottis, golden och hh. Otroligt trevlig hund med så gott som alla mentala bitar på plats, dessutom snygg. Min once in a lifetime-hund.
Sen köpte jag en tik från Belgien, där Indigos halvsyskon är föräldrar och tyvärr har hon en del social osäkerhet - och jag som valde den kullen för att jag hoppades få en som liknade Indigo i mentalitet... Men hon har en fantastisk arbetsvilja, är väldigt glad och positiv och tar aldrig till skärpa i sin osäkerhet, utan är bara försiktig och beredd att hoppa undan, typ. Så hon blir nog rätt bra ändå när hon får växa till sig. Just ja, de mognar ganska långsamt, oftast känns de inte "vuxna" förrän nånstans mellan 3 och 4 års ålder. Å andra sidan håller de sig "ungdomliga" långt upp i åldern.
Inga direkta rasbunda sjukdomar som vi har bekämpningsprogram mot. HD/ED ungefär som övriga bruksraser. Beauceroner blir ofta gamla - mina två tidigare blev 13 och 13,5 och nu har jag två bröder som ska fylla 13 i sommar.
Beauceronklubbens hemsida har ganska mycket info om resultat (både inom hälsa, tävling och mentalitet) samt ett stort rasregister där man kan hitta mycket info. Jag är i full färd med att försöka hinna ifatt med uppdateringarna av det, så det är mer info på gång in.
Vi har aktiva ekipage inom väldigt många hundsporter och det är verkligen en allround-hund.
