Sv: få hästen att arbeta i rätt form
Form kräver bjudning, så strunta i den så länge.
Bjudning kräver att hästen inte är fysiskt hindrad att röra sig (av t ex utrustning eller ryttare), att den mår fysiskt bra (rätt foder, hov- och tandvård, frisk, inte ont någonstans...) och att den mår psykiskt bra (trivs med miljön, ryttaren, hästkompisarna, känner sig trygg, att träningen känns rolig och intressant). När hästen bjuder framåt, svarar på "start och broms" med lätta hjälper, då ska handen mjukt erbjuda en kontakt som uppmanar hästen att slappna av i käken. Där har vi början till en form. Ledande tygeltag är överkurs.
Att uppnå den grunden är kanske inte så lätt som det låter. Först bör man kolla hovarna, tänderna och foderstaten (rikligt med protein behövs till en växande och muskelbyggande unghäst).
Ha en equiterapeut gå igenom kroppen på hästen för att behandla ev snedheter och låsningar. De kan ge ett allmänt utlåtande om snedheter, svagheter, tipsa om vad man kan jobba med, hur man kan massera / stretcha osv. Särskilt viktigt är det med en unghäst som bygger sina "grundmuskler" att den inte har låsningar någonstans som gör att den bygger helsnett från början. En bra ET kan ofta säga något om sadelns läge och passform också, ta annars ut en sadelutprovare för ett utlåtande.
Unghästar bör regelbundet ses över i munnen av tandkunnig veterinär. Hakar kan göra ont, vargtänder kan behöva plockas ut. Tandfel gör det svårt för hästen att bli bekväm med bettet. Nosgrimman kan också ligga an så att den trycker kinden mot vassa tandhakar och göra ont, använd helst remontgrimma, och bara löst spänd så att inte tränset i sig orsakar obehag.
Sedan ridningen då. Att bära ryttare på ryggen kräver en viss balans och styrka. I väntan på det går det långsamt och försiktigt. Låt det göra det: rid på lång tygel. Sitt så lätt du kan i sadeln för att avlasta ryggen. Trava gärna på i lugnt tempo om det fungerar, rid i fälsits. Träna halt och igångsättning om det bara är skritten som fungerar. Beröm mycket. Träna korta pass (20-30 minuter) och inte mer än varannan dag i början (för att musklerna ska hinna växa till sig). Ge dessutom flera små viloperioder, ett par dagar till en vecka, för att låta hästen smälta vad den ärt sig och låta kroppen återhämta sig. Många gånger släpper sådan seghet som du beskriver efter en kort vila.
Kom ihåg att vara mycket lätt på hjälperna - unghästen förstår inte vad de betyder av sig själv. Det blir upp till ryttaren att pedagogiskt förklara. Använd rösten, och en lätt hjälp som du behåller tills hästen svarar rätt, då släpper du direkt. Lär bara in en sak åt gången, när något funkar så avsluta passet och beröm. Då minns hästen lättare till nästa gång.
En annan sak är att det är viktigt att sitta rätt. Unghästen är känslig och tränar sig i att balansera upp både sig själv och ryttaren, så när det känns vingligt är det ofta för att man själv inte sitter rakt och balanserat och därmed stör hästens balans. Fundera på hur du sitter och ta gärna hjälp av sitskunnig tränare så ni hamnar rätt.
Se till att göra ridturerna trevliga genom att inte ställa högre krav än att hästen är med hela tiden. Rid ut så mycket det går, bara något enstaka varv på ridbanan (som ändå är tung och slitsam för lederna på en otränad häst) för att visa ridvägarna och vänja hästen vid den miljön. Rid gärna i sällskap men rid inte hela tiden bakom draghästen, det kan bli en ovana. Uppmana och uppmuntra din häst att åtminstone våga gå snett framför ibland, om det inte går att gå först.
Träna annat än ridning. Ut och gå avsuttet med hästen för att lära känna den och få den att lita på dig. Klättra i branta backar avsuttet (för jobbigt att göra uppsuttet i början).
Tömkör gärna, om du kan. Men tar hästen ännu inte stöd i bettet är det svårt att göra det bra och få någon bjudning ur det - risk för fuskformer och överkrökt nacke. Hellre då korta longeringspass (typ 10 minuter 2 ggr / vecka), möjligen med lös inspänning för att uppmuntra hästen att ta stöd på bettet - men spänn då inte in nosen bakom lodplan som så många gör! Då får du en framtung häst med nackkrök och fortfarande utan bjudning. Du behöver framåtsökningen!
Löslongera gärna när du vill ha lite tempo eller träna galopp, t ex i samband med löshoppning - då kan hästen balansera sig bäst och ni får träna på er kommunikation. Löshoppa mest låga gymnastikhinder -det bygger jättebra muskler och tränar hästens avståndsbedömning och får upp självförtroendet på den om det inte upplevs svårt. Det kan hjälpa upp både bjudning och hoppglädje. Såsmåningom kan du då ta draghjälp av småhinder eller bommar för att få den bjudning du behöver.
Man kan träna sidvärtesförflyttning från marken, halter och halvhalter, igångsättningar, tempoväxlingar och övergångar, kliva över cavalettiserier osv - allmän lydnad och styrketräning som ni kommer att ha nytta av från ryggen sedan när hästen orkar och förstår vad du vill. Du kan göra det i grimma, men även träns för att träna hästen (och dig själv) i att hålla en mjuk kontakt.
Lycka till med hästen!