Extra inlägg för arbetsrelaterat september...

Och mitt livs historia, fortsätter.... för att ingen ska ta illa åt sig och börja diskutera om hur elak, dum och otrevlig jag är, så stänger jag av kommentarerna till detta inlägg. Eftersom det INTE ÄR illa menat, oavsett hur det ser ut. Den enda det är illa menat åt, är mig själv som försöker leva ett liv med egenvärde, tjäna in till en bättre pension osv... inte bara överleva för att vara lönsam och betala de bidrag, jag får in i form av hjälpmedels och stödresursräkningar.. Jag behöver betala hyra, el, köpa medicin och äta mat också, samt klippa håret varannat år eller så... och tånaglarna lika ofta. När jag senast var hos tandläkaren och när jag senast bytte glasögon ska vi inte tala om.

Afs arbetsterapeut har kontaktat mercado gällande utprovning av höj- och sänkbar låneelrulle... Hen har möte med övrig berörd arbetsförmedlingspersonal i morgon. Så det är inte beviljat o hugget i sten än. Men känns lite bättre.

Hen frågade om hen skulle ringa min distrikts arbetsterapeut, för att rådgöra om MINA behov av hjälpmedel. Återigen vet alla andra än vi brukare och arbetsgivare vad vi behöver? Är jag och presumtiva arbetsgivare (nu är iofs inte S presumtiv arbetsgivare utan bara räddande ängel till arbetsprövning) omyndigförklarade? Vad är det byråkratiska tjänstemän inte förstår, när JAG... Den person det gäller, berättar öppet om hälsoproblem, balansproblem min vardag hemma o på app, morgon, middag, kväll och natt .. berättar om mercado arbetsstol hemma, tröskel ramper, toalettförhöjning, vårdsäng, manuell rullstol, rullator, promenadscooter, samt hemtjänst med strumpor, sängbäddning, bära ut sopor, sam städ och tvätt var fjortonde dag.

I övrigt klarar jag inköp, matlagning, bakning och promenader (med promenadscootern), njuta av naturen, fotografera, fika på stan, lyssna på ljudböcker, forska, söka, skriva, prata, handarbeta, sälja handarbete och lite akvaristik då o då, när det behöver rensas ut... informera, engagera mig politiskt, diskutera, engagera mig i olika intresseföreningar och ha ett värdefullt liv.

Dessutom försöker jag och kan fortfarande bevisa att jag kan ha ett värde på arbetsmarknaden, med anpassad arbetsplats, i det här fallet... en höj och sänkbar elrullstol. Om kontorsplats hade funnits någonstand, vilket det efter snart ett år, visat sig att det inte finns... hade en mercado höj och sänkbar arbetsstol, med hjul och handbroms, som jag har hemma, samt höj och sänkbart skrivbord varit mig behjälpeligt.

Vad är svårare att förstå om JAG upprepar detta femtioelva gånger om året än att de ringer distrikts terapeuten som säger det EN gång...

Sluddrar jag, stammar jag, skriver jag dåligt, fotograferar jag dåligt, eller.... eftersom tjänstemän, vill diskutera med varandra över mitt huvud och bestämma om hur jag ska ha det och vilken hjälp jag behöver. Varför i så fall inte ha ett gemensamt möte där jag är delaktig eftersom det är MIG det handlar om, i så fall. Det var så jag trodde att "programmet" var tänkt att fungera...

Mått sådär i helgen o funderar ändå på att starta en go fund me med tiden för stt om inte annat kunna köpa ut stolen om den fungerar.

Och nej, om ni inte förstått det här med sjukersättning och pension i förtid att man fortfarande jobbar in sin pension, så länge man har procentuell arbetsförmåga kvar. Eftersom jag fick halv sjukersättning väldigt tidigt, kommer min ålderspension bli minimal, som det är redan nu. Så nej, jag har fortfarande varken råd, eller lust att bli stugsittande pensionär i förtid. Vilket tack o lov inga byråkratiska tjänstemän fört på tal än.