Ett jobbigt beslut men helt rätt i slutändan

Shit vad jag hållt på velat om jag ska köpa ut min bror eller ej. Haft supermegaångest.
Men landade till slut i att det är alldeles för mycket både pengar och jobb att behålla huset.
Behöver inte det orosmomentet i mitt liv, verkligen inte.
Är ju en hel del pengar in på kontot om jag säljer min del också. Så mycket pengar har jag inte ägt (förutom de få dagarna från jag fick lånet tills jag skrev på överlåtelsen på lägenheten )
Idag hade jag en värderingsman(kvinna) ute kolla på tavlorna.
De är nog inte alls så värdefulla som pappa trott. Kändes nästan lite tragiskt att han bröt kontakten med sina storasystrar i flera år pga av dessa tavlor

 

[Tuvstarr]

Shit vad jag hållt på velat om jag ska köpa ut min bror eller ej. Haft supermegaångest.
Men landade till slut i att det är alldeles för mycket både pengar och jobb att behålla huset.
Behöver inte det orosmomentet i mitt liv, verkligen inte.
Är ju en hel del pengar in på kontot om jag säljer min del också. Så mycket pengar har jag inte ägt (förutom de få dagarna från jag fick lånet tills jag skrev på överlåtelsen på lägenheten )
Idag hade jag en värderingsman(kvinna) ute kolla på tavlorna.
De är nog inte alls så värdefulla som pappa trott. Kändes nästan lite tragiskt att han bröt kontakten med sina storasystrar i flera år pga av dessa tavlor

Jag tror att det inte är helt ovanligt att folk tror att de äger något enormt värdefullt, som sedan visar sig vara rätt alldagligt. Kommer ihåg en äldre vän som ibland pratade om sin frimärkssamling som något mycket dyrt och fint, som han tänkte använda som säkerhet för lån eller för att lösa sig ur ekonomisk knipa om det skulle behövas.
För något år sedan fick han det värderat, och det var i princip inte värt något alls, fullt av vanliga frimärken från de senaste årtiondena och något enstaka aningen ovanligare.