Erfarenheter av sällskapshästar?

[finapina]

Ja, vad är rimligt att ha för " krav" angående hästens hälsa t.ex ? Det finns ju oftast hälsoskäl till att hästen blivit just sällskapshäst.Det är klart man måste kosta på alla sina djur veterinär,vård men man är ju inte intresserad av att ta en häst man vet på förhand kommer att kräva dyra specialbehandlingar osv. Spontant tänker jag på travare och shettisar som sällskap men är lite tveksam till sistnämnda . Känns som det är lättare att ha hästar med ungefär samma foderbehov och storlek. Hur hittar man bra sällskap ? Vad har ni för sällskapshästar ? Hurdant liv lever era sällskapshästar? Drömmen vore väl en snäll och lätthanterlig sällskapshäst som tål en stillsam skrittrunda i skogen någon gång samt att stå ensam ett par timmar när man är iväg med " ridhästen." Överlycklig för svar !

 

[lady_vip]

Min sällskapshäst är ett halvblod, hon är född hos mig och nu T-märkt pga en cysta i hovbenet. Hon och mitt andra halvblod lever på lösdrift tillsammans, hon kan stå själv i både hage och box, käkar normala mängder och får hovvård och vaccinationer med samma intervall som den andra. Hon kan ridas också, men hennes psyke är sådant att hon bör hållas igång jämnt då och det hinner jag inte.

Jag tror inte alls det är svårt att hitta vad du söker, de flesta hästar håller bra för att gå i hage och ridas i mindre mängd klarar många T-märkta hästar utmärkt.

 

[kem]

Det vanliga i mina kretsar är att hästen har nån gammal skada och är symptomfri gåendes i hagen och vid lättare ridning (definition högst individuell), men där skadan blossar upp vid hårdare träning. T ex min förra häst hade pålagringar som inte påverkade henne om hon inte tränades.

Mitt minimikrav skulle vara just det, att hästen är symtomfri i vardagen så som jag kan erbjuda den.

 

[ameo]

Jag tycker det är sorgligt med alla shetlandsponnyer som enbart finns hos sina ägare för att vara sällskapshästar. De är intelligenta hästar som behöver få använda hjärnan för att inte börja hitta på saker på egen hand (som t.ex att leta alternativa utgångar från hagen...)
Men visst, min 29-åriga shetlandsvalack är numera pensionerad (reds sista gången för 2 veckor sedan...) och lever ihop med en 22-årig läromästare av fullblodsras. De behöver båda lite kraftfodertillskott och fri tillgång på grovfoder, så de funkar utmärkt ihop.

 

[Efwa]

Min sällskapshäst, den körtävlingspensionerade, lever ett ytterst aktivt liv med mycket träning och uteritter.

Jag kommer aldrig ha en häst som inte går att rida och köra, som sällskap. Jag har bara två hästar och båda måste kunna andvändas så man får rida/köra i sällskap.

Skulle jag ha en ren sällskapshäst skulle det vara en frisk (som i helt frisk eller helt utläkt skada) som inte visar några som helst men (halt, röreslestörning eller liknande).

 

[nullo-modo]

Ja, vad är rimligt att ha för " krav" angående hästens hälsa t.ex ? Det finns ju oftast hälsoskäl till att hästen blivit just sällskapshäst.Det är klart man måste kosta på alla sina djur veterinär,vård men man är ju inte intresserad av att ta en häst man vet på förhand kommer att kräva dyra specialbehandlingar osv. Spontant tänker jag på travare och shettisar som sällskap men är lite tveksam till sistnämnda . Känns som det är lättare att ha hästar med ungefär samma foderbehov och storlek. Hur hittar man bra sällskap ? Vad har ni för sällskapshästar ? Hurdant liv lever era sällskapshästar? Drömmen vore väl en snäll och lätthanterlig sällskapshäst som tål en stillsam skrittrunda i skogen någon gång samt att stå ensam ett par timmar när man är iväg med " ridhästen." Överlycklig för svar !

Min första "sälskapshäst" köptes som min ridhäst men efter några olyckor så klarade hon inte av hårdare ridning.
Den andra var en ponny som jag fick från en ridskola jag skode på, hon hade både gått på ridskola och innan det på travet och skulle få ta det lugnare på äldre dagar.
Den tredje är inköpt för avel.

Ända skillnaden mellan den som rida och dom som inte rids är just bara att dom inte rids, annars är allt samma lika.

 

[Efwa]

Min första "sälskapshäst" köptes som min ridhäst men efter några olyckor så klarade hon inte av hårdare ridning.
Den andra var en ponny som jag fick från en ridskola jag skode på, hon hade både gått på ridskola och innan det på travet och skulle få ta det lugnare på äldre dagar.
Den tredje är inköpt för avel.

Ända skillnaden mellan den som rida och dom som inte rids är just bara att dom inte rids, annars är allt samma lika.

Hi hi.....sälskapshäst......

 

[Smulan75]

Jag tycker det är sorgligt med alla shetlandsponnyer som enbart finns hos sina ägare för att vara sällskapshästar. De är intelligenta hästar som behöver få använda hjärnan för att inte börja hitta på saker på egen hand (som t.ex att leta alternativa utgångar från hagen...)
Men visst, min 29-åriga shetlandsvalack är numera pensionerad (reds sista gången för 2 veckor sedan...) och lever ihop med en 22-årig läromästare av fullblodsras. De behöver båda lite kraftfodertillskott och fri tillgång på grovfoder, så de funkar utmärkt ihop.

eller hur! de flesta sällskapshästar är ponnier av mindre raser - men man glömmer ofta att de är lättfödda och väldigt rymningsbenägna om de blir uttråkade eller hungriga. mina russ behöver i mina ögon mer motion än vad de stora hästarna - för att hålla sig fina. inte konstigt att så många "ponnier" har olater. de är helt enkelt uttråkade.

 

[Habina]

Ja, vad är rimligt att ha för " krav" angående hästens hälsa t.ex ? Det finns ju oftast hälsoskäl till att hästen blivit just sällskapshäst.Det är klart man måste kosta på alla sina djur veterinär,vård men man är ju inte intresserad av att ta en häst man vet på förhand kommer att kräva dyra specialbehandlingar osv. Spontant tänker jag på travare och shettisar som sällskap men är lite tveksam till sistnämnda . Känns som det är lättare att ha hästar med ungefär samma foderbehov och storlek. Hur hittar man bra sällskap ? Vad har ni för sällskapshästar ? Hurdant liv lever era sällskapshästar? Drömmen vore väl en snäll och lätthanterlig sällskapshäst som tål en stillsam skrittrunda i skogen någon gång samt att stå ensam ett par timmar när man är iväg med " ridhästen." Överlycklig för svar !

Jag har två wm som sällskapshästar. De är friska, men jag hinner helt enkelt inte med dem, så de är hagprydnader. Ibland kan jag ta en promenad med någon av dem och det uppskattas.

Mina ridhästar är fjordhästar, så foderbehovet är inte riktigt densamma. Men det löser jag genom att stoppa in ponnyerna i ligghallen (går att stänga en dörr) när det är foderdags och så får de äta i lugn och ro. Mina fjordhästar äter dubbelt så fort som ponnyerna...

Egentligen behöver jag ingen sällskapshäst, så ponnyerna är till salu. Marknaden är dock stendöd just nu, så de blir kvar på obestämd tid.

 

[Pudlan]

eller hur! de flesta sällskapshästar är ponnier av mindre raser - men man glömmer ofta att de är lättfödda och väldigt rymningsbenägna om de blir uttråkade eller hungriga. mina russ behöver i mina ögon mer motion än vad de stora hästarna - för att hålla sig fina. inte konstigt att så många "ponnier" har olater. de är helt enkelt uttråkade.

Håller helt o hållet med. Mina shettisar kräver mer aktivering o motion är de stora hästarna. De är smarta och finurliga och uppfinningsrika

 

[Unafraid]

Min d-ponny såldes som sällskap, hon var rädd och lite hanterad och klassad som farlig.

Hon är nu inriden, dock har jag inte riktigt tid, vilket var anledningen till att jag skaffade en sällskapshäst.. sen så är hon extremt tveksam med nya människor på ryggen och jag vågar bara släppa upp extremt erfarna, och dom är inte så intresserade av att rida en oskolad ponny. Men när medryttaren ska ut och jag har tid så får ponnyn haka på!

Dock extremt lättfödd, så hon får gå i hage bredvid kompisen, tyvärr.

Om jag skulle skaffa en ny sällskapshäst så skulle jag leta efter en härdig, okänslig häst som klarar av fri tillgång.

 

[Kiwifrukt]

Jag har en shettis som sällskapshäst. Ponnyn han är sällskap åt är dock bara 1,40 i mankhöjd och av det lättfödda och dessutom ranghöga slaget, så för oss är det tusen gånger enklare med en annan, mindre, ponny i sällskap, än när hon gick tillsammans med andra, större hästar med helt andra foderbehov när vi stod installade hos andra.

Han skos inte, men den stora har å andra sidan skotts första gången nu senast, så egentligen förespråkar jag barfota så länge det går. I övrigt äter han samma foder (men i mindre mängd, så klart) och får exakt samma vård som den större. Han är inte enbart sällskap heller, utan rids tre-fyra gånger i veckan av grannens barnbarn. Dessutom är han inkörd, så det första vi införskaffat en sele så är tanken att han ska köras lite utöver det flickan rider.

Jag hade en travare, som köptes in som ridhäst men som visade sig ha skador från början (som inte visade sig vid veterinärbesiktningen och det var första gången vi köpte häst av någon annan än en bekant så vi röntgade aldrig, och tro mig, vi har lärt oss en ordentlig läxa av det) som gjorde att hon aldrig skulle hålla ens för enklare ridning. Hästen var svindyr i drift, krävde mycket mer mat än halvbloden i stallet, krävde helskoning och regelbundna besök av equiterapeut (även när hon bara skulle gå i hagen), och det var jag/vi faktiskt inte beredda att lägga på en sällskapshäst. Nu rekommenderade veterinären att avliva hästen i vilket fall, men jag hade helt krasst inte haft en "sällskapshäst" som är dyrare i drift än vad min "riktiga" ridhäst är.

Jag skulle inte kalla min shettis för en renodlad sällskapshäst eftersom han faktiskt används, dock inte av mig. Han är självfallet värd lika mycket vård och omsorg som den större ponnyn. Men skulle jag stå i valet att välja mellan en (dyr) sällskapshäst och en (lika dyr) häst som jag hade kunnat rida på i samma utsträckning som den andra ponnyn, hade jag självklart valt det senare alternativet. För oss passar det absolut bäst att ha en liten ponny som sällskap, och jag skulle inte byta ut honom mot en större ponny som jag hade kunnat rida på själv. Men jag skulle inte aktivt leta efter exempelvis en travare bara för att den är billig i inköp.

 

[lil-sis]

Jag har ett russ som sällskapsponny till min connemara. Hon är köpt och såld som sådan då hon inte är road av arbete, förra ägarna försökte både rida och köra.

Hon är frisk, skos vid behov (isbana i hagen), vaccineras och får tänderna kollade som connemaran.

 

[Magnum]

Egentligen letade jag efter en häst i samma storlek ungefär, dvs ingen liten ponny (har liten stor häst) någon som inte krävde för mycket, ingen fång/eksem el dyl. En som kunde vara ensam när man tränar/rider/tävlar osv. Gärna inriden så man kunde få sällskap på uteritt ibland. En enkel okomplicerad häst.


(Men hem kom ett (stort) projekt.
Enda rättet var väl storleken.
Gillar inte att vara ensam(bättre nu), var klurig att hantera(dåliga/fel erfarenheter), jättekänslig, oinriden osv osv osv.
Det var en häst jag kände att den nog får det bättre oavsett om den rids eller skrotar i hagen och den bryr sej antagligen inte om vilket.
Så den kunde få vara sällskapshäst som mej istället.)

Sen blev det så att sällskapshästen är den jag numera rider och tävlingshästen är pensionerad

 

[wrangler]

Jag har ett äldre avelssto som inte kan blir dräktig efter en svårt kastning 2012. (den dyraste häst jag köpt, meriterat avelssto från Tyskland *skit*)
De senaste två åren har hon gått som sällskapsdam åt min avelshingst, också han äldre. Båda är mycket nöjda över detta arrangemang, kanske särskilt han. För mig är det skönt att känna att hon har en viktig uppgift. Jag skulle aldrig kunna göra mig av med henne bara för att hon inte tar sig men det klart det är dyra pengar varje månad för en häst som bara går och skrotar. Hon har lite andra krämpor också men sålänge hon verkar mår bra trots det får hon vara kvar.

 

[diabla]

Funderar också på att skaffa sällskapshäst till min dam. Men jag är orolig om jag skaffar en, sån åker och tävlar eller tränar så blir sällskapshästen ensam. Behöver jag inte köpa 2 då? Hur resonerar ni och löser ni det när ni åker iväg med 1 häst?

 

[Unafraid]

Funderar också på att skaffa sällskapshäst till min dam. Men jag är orolig om jag skaffar en, sån åker och tävlar eller tränar så blir sällskapshästen ensam. Behöver jag inte köpa 2 då? Hur resonerar ni och löser ni det när ni åker iväg med 1 häst?

Min går att lämna, även över natten. Det är kravet jag hade, annars hade det inte varit lönt för mig. jag kan inte hämta sällskapshästen ur hagen, då blir tävlingshästen knäpp så hon får vara motion utöver ridbanan om hästen kan hänga på.

 

[lil-sis]

Funderar också på att skaffa sällskapshäst till min dam. Men jag är orolig om jag skaffar en, sån åker och tävlar eller tränar så blir sällskapshästen ensam. Behöver jag inte köpa 2 då? Hur resonerar ni och löser ni det när ni åker iväg med 1 häst?

Min är köpt just för att hon kan gå kvar själv i hagen.

 

[Seabaz]

Ja, vad är rimligt att ha för " krav" angående hästens hälsa t.ex ? Det finns ju oftast hälsoskäl till att hästen blivit just sällskapshäst.Det är klart man måste kosta på alla sina djur veterinär,vård men man är ju inte intresserad av att ta en häst man vet på förhand kommer att kräva dyra specialbehandlingar osv. Spontant tänker jag på travare och shettisar som sällskap men är lite tveksam till sistnämnda . Känns som det är lättare att ha hästar med ungefär samma foderbehov och storlek. Hur hittar man bra sällskap ? Vad har ni för sällskapshästar ? Hurdant liv lever era sällskapshästar? Drömmen vore väl en snäll och lätthanterlig sällskapshäst som tål en stillsam skrittrunda i skogen någon gång samt att stå ensam ett par timmar när man är iväg med " ridhästen." Överlycklig för svar !

Jag köpte en 1 årig korsningsponny som sällskap till min connemara. Det visade sig att ponnyn hade ett stort behov av aktivering så det var mer som att ha 2 hästar. Vilket var ok för mig men ändå.... jag tänker att en sällskapshäst är en häst som inte kräver dyrt specialfoder eller aktivering. Kanske en pensionerad ridskoleponny eller häst med redan utredd skada och inte kan ridas mer men heller inte mår dåligt (fysiskt och psykiskt) av att bara gå i hage. Dessutom bra om den är van att lämnas ensam i hage/stall så den i te bryter ihop när man aktiverar den andra hästen...

Är tveksam till större hästar av varmblidig typ då de äter mer eller ibland svåra att hålla i hull, kräver täcken osv... men det är ju en kostnadsfråga för var och en

 

[Buck]

Min sällskapshäst var från börjar tänkt som prommenad ridhäst till min mamma, sen när mamma blev skadad i knäet fick hästen bli mer eller mindre pensionerad. Tog henne på foder som 18åring, fullt frisk och pigg, och för ett år sedan fick vi henne.
Nu är hon 25år och har lite mellanom här och där men fortfarande en väldigt okomplicerad och trevlig dam som får gå med ut på uteritt när jag har sällskap med i stallet, rids ngn gång i halvåret och har inte helt musklerna för det nuförtiden, men med hov vård, veterinär vård och allt (förutom att borsta varje dag) så behandlas hon precis som min nya foderhäst, och foderhästen behandlas lika bra som min förra häst ^_^ (om inte bättre med tanke på alla skor hon förbrukat i år ).

Ser inte varför man skulle nedvärdera sällskapshästar när det kommer till hov/vet vård och försäkringar. Har man en häst så tar man hand om den på bästa sätt, även om det är en 25årig gammal skrutt som man aldrig klickat med, eller om det är en häst som inte ens är ens egen. Står den under ens ansvar så sköter man den.