Erfarenheter av insemination som ensamstående?

[Petruska]

Sv: Erfarenheter av insemination som ensamstående?

Det blir helt enkelt inte följa John, man måste uppfinna något eget, och det är det jag tror som oroar min vän.

Samtidigt är det ju en frihet. Fast den friheten är väl mer tydlig om man är ensamstående för att ingen man är intressant, än för att ingen man vill ha en. Jag vet inte hur hon ser sig på den punkten.

Men jag förstår skillnaden mellan "jag vill ha barn så nu blir det ett" och "på det här viset eller inte alls, hjälp".

Min erfarenhet av andra som fått barn på "fel" vis (tex lesbiska) är att det är något magiskt med barn, och att väldigt många kommentarer och frågor uteblir av det skälet. Om det nu är en fördel eller en nackdel.

Jag hade nog funderat lite ihop med kompisen kring hur hon brukar uppleva det att vara normbrytare i andra sammanhang. Om hon någonsin brukar det?

Jag hade också funderat på alternativa och kreativa sätt att uttrycka att "barnet har ingen pappa", när pappafrågan kommer på tal. Ingående underlivsfrågor i relation till barnets tillkomst har man ju ingen anledning att svara på, men frågan om var barnets pappa är lär ju dyka upp.

Jag hade inte velat svara på den frågan i negativa termer, som "har ingen pappa". Jag hade inte heller velat svara att barnet har en morfar/fadder/onkel "istället för en pappa", utan mer positivt, liksom. Den familj det här barnet har, är hel och står i kraft av sig själv. Och att hitta formuleringar för det som även fungerar för barn, hade varit en retorisk utmaning för mig.

Språket är ju normerande - fångar upp och skapar normer samtidigt, och det visar sig tydligt i det här fallet, tycker jag.

 

[mino]

Sv: Erfarenheter av insemination som ensamstående?

Jag tänker lite annorlunda och jag ser det inte som så farligt att uttrycka att barnet inte ha nån pappa. Jag vet att ett förslag till hur man kan prata om det med mindre barn är att säga saker i stil med 'en del har ingen storebror och x har ingen pappa, så är det i vår familj'. Sen kan man ju tänka sig att man har andra roller i stället för just en pappa, som faddrar men som kallas vid förnamn. Min kompis har en nära killkompis som är gay och de har diskuterat att han skulle kunna ha en viktig roll. Jag tror att min kompis kommer att klara av att vara normbrytare men jag hoppas att hon inte upplever mötena med normen som en ständig påminnelse om att det inte blev som hon hade tänkt sig, att hon själv ska ha svårt att släppa tanken på att detta kanske var second best. Men jag tror precis som du skriver att det blir en helt annan sak när barnet väl är där.

Vore för övrigt intressant att veta varför vi inte har insemination för ensamstående i Sverige. När man blir involverad i frågan är det mycket svårt att se vad nackdelarna skulle kunna vara.

 

[Petruska]

Sv: Erfarenheter av insemination som ensamstående?

Vore för övrigt intressant att veta varför vi inte har insemination för ensamstående i Sverige. När man blir involverad i frågan är det mycket svårt att se vad nackdelarna skulle kunna vara.

Varför får jag främst en känsla av att det beror på att regeringssamarbetet spricker om man inte gör som Kd tycker ibland?

Just underlivsfrågor är KD ju besatta av. Det är lite intressant, med tanke på att den sortens höger för övrigt inte vill göra politik av privatlivet.

 

[Mabuse]

Sv: Erfarenheter av insemination som ensamstående?

*kl*

En flicka på min sons dagis har ingen pappa, hennes mamma är ensam med henne. Jag vet inte om pappan finns och är frånvarande, eller om han är "okänd", så att säga, som det blir vid insemination. Men jag vet inte om det varit en issue alls, jag träffade mamman på öppna förskolan ibland när barnen var små, och då nämnde hon att hon var ensam med dottern, och att hon hade vetat att det skulle bli så (apropå en diskussion om hur man delade på föräldraledigheten). Ingen frågade mer om det, och det har mig veterligen aldrig varit en issue. På dagis har det aldrig kommit upp. Möjligen att det kan vara lite pussligare att få ihop dagistiderna när man är själv och inte har nån att dela med, men så är det ju för alla som lever ensamma med barn (eller har barn varannan vecka). Jag tror det är såpass vanligt med ensamstående föräldrar ändå, att en ensamstående mamma inte sticker ut särskilt mycket.

Nära vänner lär väl veta hur det ligger till, och andra tror jag skulle ha förnuft att inte fråga vem/var pappan är, det är väl mammans ensak, och inget jag skulle fråga om.

 

[Mabuse]

Sv: Erfarenheter av insemination som ensamstående?

Upplever du detta även i Sverige? Det känns som att adoption är så etablerat nu när de första adopterade själva är föräldrar. Tack och lov förändras normerna någorlunda snabbt för hur en familj får se ut.

Jag tror tyvärr att det finns folk som resonerar så i Sverige också, fortfarande. En vän till mig har ett adopterat barn och ett biologiskt. När hon var gravid med det biologiska barnet fick hon lyckönskningar om att det måste väl vara härligt att äntligen få bli mamma på riktigt ! Det är knappt tio år sen.

Hon har också berättat om en bekant i samma situation, ett äldre adopterat barn och ett yngre biologiskt, som hade fått den uppriktiga frågan vad de skulle göra med det adopterade barnet nu när de fick ett riktigt barn?

En del människor lämnar helt uppenbart huvudet hemma på morgonen.

 

[coolia]

Sv: Erfarenheter av insemination som ensamstående?

Jag tror tyvärr att det finns folk som resonerar så i Sverige också, fortfarande. En vän till mig har ett adopterat barn och ett biologiskt. När hon var gravid med det biologiska barnet fick hon lyckönskningar om att det måste väl vara härligt att äntligen få bli mamma på riktigt ! Det är knappt tio år sen.

Hon har också berättat om en bekant i samma situation, ett äldre adopterat barn och ett yngre biologiskt, som hade fått den uppriktiga frågan vad de skulle göra med det adopterade barnet nu när de fick ett riktigt barn?

En del människor lämnar helt uppenbart huvudet hemma på morgonen.

Kusligt hur det kan vara...

 

[Petruska]

Sv: Erfarenheter av insemination som ensamstående?

Jag tror tyvärr att det finns folk som resonerar så i Sverige också, fortfarande. En vän till mig har ett adopterat barn och ett biologiskt. När hon var gravid med det biologiska barnet fick hon lyckönskningar om att det måste väl vara härligt att äntligen få bli mamma på riktigt ! Det är knappt tio år sen.

Jag har ett adopterat syskon, och jag har i hela mitt liv - ja, även nuförtiden - fått frågor om jag inte har några "riktiga syskon". Både jag och mina föräldrar har också fått frågor som antyder att mitt syskons barn är ett "mindre riktigt" barnbarn än vad min son är, och att barnen inte är "riktiga kusiner" osv osv.

Min strategi nuförtiden är att jag "inte berättar" att mitt syskon är adopterat. Ser någon en bild på oss tex, säger jag att vi är syskon. Då frågar de om syskonet har en annan pappa, tex, och jag säger nej. Så håller det på.

 

[mino]

Sv: Erfarenheter av insemination som ensamstående?

Tröttsamma knäppgökar. Man blir förvånad över hur många obetänksamma människor det finns, det måste handla om människor som ser familjebildandet som den främsta av prestationer där formerna för parbildning och det biologiska barnalstrandet är det yttersta beviset på att man är duglig som människa. Tyvärr har väl många i sig en medvetenhet om de här värderingarna vilket gör att det gör så ont när antydningar om uteblivna biologiska barn eller uteblivet parbildande kommer. Jag hade en äldre släkting som hellre levde med sin misshandlande man än med nesan och skammen över att vara skild... En Riktig Kvinna blev man i relation till andra, som fru och som mamma.

 

[Glen_Grant]

Sv: Erfarenheter av insemination som ensamstående?

Min strategi nuförtiden är att jag "inte berättar" att mitt syskon är adopterat. Ser någon en bild på oss tex, säger jag att vi är syskon. Då frågar de om syskonet har en annan pappa, tex, och jag säger nej. Så håller det på.

Jag hoppas att ditt syskon tex har en helt annan hudfärg än du Kan verkligen se (trångsynta) människors miner

 

[Petruska]

Sv: Erfarenheter av insemination som ensamstående?

Ja, om man ser oss kan man lätt få intrycket att vi kommer från helt olika kontinenter, av hudfärg, hårfärg och sådant att döma. Däremot rör vi oss båda, och beter oss båda och tar båda plats som och klär oss båda som västerländska eller nordeuropeiska kvinnor. Vilket vi också är.

 

[tjoffsan]

Sv: Erfarenheter av insemination som ensamstående?

Vore för övrigt intressant att veta varför vi inte har insemination för ensamstående i Sverige. När man blir involverad i frågan är det mycket svårt att se vad nackdelarna skulle kunna vara.

Därför att riksdagen tycker att det är viktigt att barnen har en pappa. Arbetet med jämställdhelt t.ex. genom kvotering av föräldrapenningen skulle kunna ifrågasättas då det skulle ge dubbla budskap om samhället samtidigt hjälper kvinnor att skaffa barn utan en pappa.

 

[mino]

Sv: Erfarenheter av insemination som ensamstående?

Det där kan ju knappast stämma eftersom lesbiska par får insemineras.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Erfarenheter av insemination som ensamstående?

En tjej i min föräldragrupp fick sina tvillingar genom insemination i Danmark och var/är ensamstående. Det första halvåret var otroligt jobbigt rent praktiskt för henne även om hon hade mycket hjälp av sin mamma. Jag känner henne inte så väl så jag vet inte om det har varit jobbigt även på andra sätt.

 

[Kamomilla]

Sv: Erfarenheter av insemination som ensamstående?

Men de är ett par, inte ensamstående.

 

[Petruska]

Sv: Erfarenheter av insemination som ensamstående?

Men de är ett par, inte ensamstående.

Men det betyder ju ändå att det inte är så att man från beslutsfattarnas sida har tänkt sig att det måste finnas en pappa.

Vi får väl ändå tro att beslutet om att låta lesbiska par få insemineras med hjälp av landstinget inte vilar på föreställningen att det finns en "man" och en "kvinna" även i samkönade par.

 

[mino]

Sv: Erfarenheter av insemination som ensamstående?

*KL*
Tänkte bara berätta att nu är min kompis gravid. Hittills har hon rapporterat enbart goda erfarenheter, både från vården, kompisar och sina föräldrar (vilket förvånade henne mest).