Era bästa tips när allting är skit

[Voeux]

Det har varit en välbehövlig paus från forumet. Nu famlar jag lite i mörkret och behöver era kloka tankar.

Starten på det här året har blivit en fullkomlig kraschlandning. Det nya arbetet som startade vid årsskiftet blev ett fritt fall. Jag har dialog med min chef, och hela bolaget håller på att ta sig igenom en ganska tuff fas just nu. Det kommer att bli bättre, men just nu känner jag mig extremt pressad och orolig dagligen. Det är även tungt privat och jag tampas med många svåra känslor och problem på kvällstid. Summa summarum är att det känns nattsvart just nu. Jag har ont i magen eller huvudet varje dag. Jag bryter ihop och gråter några gånger i veckan. Jag står i duschen länge två gånger om dagen, först för att ens vakna på morgonen och sen för att det ger någon form av känsla av lugn och trygghet på kvällen. Kära fästman ger en enorm support, men känner sig nog lite uppgiven han med eftersom det bara fortsätter dag efter dag utan bättring. Det här förbaskade mörkret gör det inte enklare heller.

Bästa Buke, vad brukar ni göra för att plocka upp er själva perioder som dessa? Jag är egentligen inte särskilt orolig för min hälsa utan förstår varför det blivit såhär när många saker händer samtidigt. Det kommer säkerligen bli bättre om ett tag. Jag försöker planera in enkla och roliga saker, som att laga en god middag och köpa en flaska vin trots att det är vardagskväll. Vi sitter uppe och pratar och det känns bättre för en liten stund, men jag lägger mig ändå med samma känsla och vaknar med samma känsla av ängslighet och sorg. Blörk! What to do?

 

[Tonto]

Det låter som om du kanske behöver lite mer stöd och support än vad man kanske kan göra för att muntra upp sig en vardagskväll. Har du hjälp ifrån en läkare eller psykolog kanske?

 

[monster1]

Det har varit en välbehövlig paus från forumet. Nu famlar jag lite i mörkret och behöver era kloka tankar.

Starten på det här året har blivit en fullkomlig kraschlandning. Det nya arbetet som startade vid årsskiftet blev ett fritt fall. Jag har dialog med min chef, och hela bolaget håller på att ta sig igenom en ganska tuff fas just nu. Det kommer att bli bättre, men just nu känner jag mig extremt pressad och orolig dagligen. Det är även tungt privat och jag tampas med många svåra känslor och problem på kvällstid. Summa summarum är att det känns nattsvart just nu. Jag har ont i magen eller huvudet varje dag. Jag bryter ihop och gråter några gånger i veckan. Jag står i duschen länge två gånger om dagen, först för att ens vakna på morgonen och sen för att det ger någon form av känsla av lugn och trygghet på kvällen. Kära fästman ger en enorm support, men känner sig nog lite uppgiven han med eftersom det bara fortsätter dag efter dag utan bättring. Det här förbaskade mörkret gör det inte enklare heller.

Bästa Buke, vad brukar ni göra för att plocka upp er själva perioder som dessa? Jag är egentligen inte särskilt orolig för min hälsa utan förstår varför det blivit såhär när många saker händer samtidigt. Det kommer säkerligen bli bättre om ett tag. Jag försöker planera in enkla och roliga saker, som att laga en god middag och köpa en flaska vin trots att det är vardagskväll. Vi sitter uppe och pratar och det känns bättre för en liten stund, men jag lägger mig ändå med samma känsla och vaknar med samma känsla av ängslighet och sorg. Blörk! What to do?

Söker upp vården asap.

 

[lil-sis]

Vårdcentralens kurator/samtalsstöd. Bra för att strukturera och se framåt.

 

[Aliche]

Det har varit en välbehövlig paus från forumet. Nu famlar jag lite i mörkret och behöver era kloka tankar.

Starten på det här året har blivit en fullkomlig kraschlandning. Det nya arbetet som startade vid årsskiftet blev ett fritt fall. Jag har dialog med min chef, och hela bolaget håller på att ta sig igenom en ganska tuff fas just nu. Det kommer att bli bättre, men just nu känner jag mig extremt pressad och orolig dagligen. Det är även tungt privat och jag tampas med många svåra känslor och problem på kvällstid. Summa summarum är att det känns nattsvart just nu. Jag har ont i magen eller huvudet varje dag. Jag bryter ihop och gråter några gånger i veckan. Jag står i duschen länge två gånger om dagen, först för att ens vakna på morgonen och sen för att det ger någon form av känsla av lugn och trygghet på kvällen. Kära fästman ger en enorm support, men känner sig nog lite uppgiven han med eftersom det bara fortsätter dag efter dag utan bättring. Det här förbaskade mörkret gör det inte enklare heller.

Bästa Buke, vad brukar ni göra för att plocka upp er själva perioder som dessa? Jag är egentligen inte särskilt orolig för min hälsa utan förstår varför det blivit såhär när många saker händer samtidigt. Det kommer säkerligen bli bättre om ett tag. Jag försöker planera in enkla och roliga saker, som att laga en god middag och köpa en flaska vin trots att det är vardagskväll. Vi sitter uppe och pratar och det känns bättre för en liten stund, men jag lägger mig ändå med samma känsla och vaknar med samma känsla av ängslighet och sorg. Blörk! What to do?

Terapi.
Jag har insett att det finns ingen anledning att inte ta hjälp av någon när det blir lite för mycket. Jag brukade tänka att det måste vara något stort eller extra svårt för att man ska "få" använda en terapeut men det är inte alls så!
Jag har precis kommit ur en tuffare period där många olyckliga och dåliga saker sammanföll och till slut lyckades jag inte själv plocka upp mig ur de där mörka perioderna som bara blev fler och fler, längre och längre.
Så jag bokade tid på vårdcentralen hos min läkare och berättade precis hur jag kände och hon remitterade mig till deras terapeut, behövde bara vänta 1 månad och sen fick jag samtal.
Avslutade precis den efter 1 gång i veckan i 10 veckor där vi pratade om både hur jag kände för att sätta ord på och reda ut vad som kändes jobbigt och sen hur jag kan försöka tänka och agera istället.
För mig gjorde det mycket skillnad bara att någon hjälpte mig reda i vad jag kände och sätta ord på känslorna istället för "allt känns jobbigt och mörkt".

Så jag säger terapi. Det finns ingen anledning att må dåligt nu bara för att du är säker på att det går över sen.

 

[Witcher]

Det har varit en välbehövlig paus från forumet. Nu famlar jag lite i mörkret och behöver era kloka tankar.

Starten på det här året har blivit en fullkomlig kraschlandning. Det nya arbetet som startade vid årsskiftet blev ett fritt fall. Jag har dialog med min chef, och hela bolaget håller på att ta sig igenom en ganska tuff fas just nu. Det kommer att bli bättre, men just nu känner jag mig extremt pressad och orolig dagligen. Det är även tungt privat och jag tampas med många svåra känslor och problem på kvällstid. Summa summarum är att det känns nattsvart just nu. Jag har ont i magen eller huvudet varje dag. Jag bryter ihop och gråter några gånger i veckan. Jag står i duschen länge två gånger om dagen, först för att ens vakna på morgonen och sen för att det ger någon form av känsla av lugn och trygghet på kvällen. Kära fästman ger en enorm support, men känner sig nog lite uppgiven han med eftersom det bara fortsätter dag efter dag utan bättring. Det här förbaskade mörkret gör det inte enklare heller.

Bästa Buke, vad brukar ni göra för att plocka upp er själva perioder som dessa? Jag är egentligen inte särskilt orolig för min hälsa utan förstår varför det blivit såhär när många saker händer samtidigt. Det kommer säkerligen bli bättre om ett tag. Jag försöker planera in enkla och roliga saker, som att laga en god middag och köpa en flaska vin trots att det är vardagskväll. Vi sitter uppe och pratar och det känns bättre för en liten stund, men jag lägger mig ändå med samma känsla och vaknar med samma känsla av ängslighet och sorg. Blörk! What to do?

Ha kontroll på vardagen/fritiden. Se till att man har snyggt och städat i hemmet.
Sen att ha en rutin på träningen och precis som du att unna sig god mat osv ibland. Försöka se det roliga i de små sakerna och inte titta för mycket i framtiden. Som tex när de och de sker om en vecka/månad/år då kommer allt bli så mycket bättre. Utan se framemot de små sakerna i vardagen hela tiden.
Då mår jag som bäst.

 

[BernT]

Det har varit en välbehövlig paus från forumet. Nu famlar jag lite i mörkret och behöver era kloka tankar.

Starten på det här året har blivit en fullkomlig kraschlandning. Det nya arbetet som startade vid årsskiftet blev ett fritt fall. Jag har dialog med min chef, och hela bolaget håller på att ta sig igenom en ganska tuff fas just nu. Det kommer att bli bättre, men just nu känner jag mig extremt pressad och orolig dagligen. Det är även tungt privat och jag tampas med många svåra känslor och problem på kvällstid. Summa summarum är att det känns nattsvart just nu. Jag har ont i magen eller huvudet varje dag. Jag bryter ihop och gråter några gånger i veckan. Jag står i duschen länge två gånger om dagen, först för att ens vakna på morgonen och sen för att det ger någon form av känsla av lugn och trygghet på kvällen. Kära fästman ger en enorm support, men känner sig nog lite uppgiven han med eftersom det bara fortsätter dag efter dag utan bättring. Det här förbaskade mörkret gör det inte enklare heller.

Bästa Buke, vad brukar ni göra för att plocka upp er själva perioder som dessa? Jag är egentligen inte särskilt orolig för min hälsa utan förstår varför det blivit såhär när många saker händer samtidigt. Det kommer säkerligen bli bättre om ett tag. Jag försöker planera in enkla och roliga saker, som att laga en god middag och köpa en flaska vin trots att det är vardagskväll. Vi sitter uppe och pratar och det känns bättre för en liten stund, men jag lägger mig ändå med samma känsla och vaknar med samma känsla av ängslighet och sorg. Blörk! What to do?

Min sambo har lärt mig att när jag känner lite sådär så stanna upp, tänk ”jag vet varför jag känner såhär, jag känner igen känslan, men jag ska inte låta den ta över” det funkar för mig om jag känner mig stressad/inte mår bra över något. Tänka att jag vet varför det är sådär och det är okej att känna så, men det får inte ta över. Och en liten plan för hur jag ska ta mig ur det. Funkar väldigt bra, för min del.

 

[Snurrfian]

Det har varit en välbehövlig paus från forumet. Nu famlar jag lite i mörkret och behöver era kloka tankar.

Starten på det här året har blivit en fullkomlig kraschlandning. Det nya arbetet som startade vid årsskiftet blev ett fritt fall. Jag har dialog med min chef, och hela bolaget håller på att ta sig igenom en ganska tuff fas just nu. Det kommer att bli bättre, men just nu känner jag mig extremt pressad och orolig dagligen. Det är även tungt privat och jag tampas med många svåra känslor och problem på kvällstid. Summa summarum är att det känns nattsvart just nu. Jag har ont i magen eller huvudet varje dag. Jag bryter ihop och gråter några gånger i veckan. Jag står i duschen länge två gånger om dagen, först för att ens vakna på morgonen och sen för att det ger någon form av känsla av lugn och trygghet på kvällen. Kära fästman ger en enorm support, men känner sig nog lite uppgiven han med eftersom det bara fortsätter dag efter dag utan bättring. Det här förbaskade mörkret gör det inte enklare heller.

Bästa Buke, vad brukar ni göra för att plocka upp er själva perioder som dessa? Jag är egentligen inte särskilt orolig för min hälsa utan förstår varför det blivit såhär när många saker händer samtidigt. Det kommer säkerligen bli bättre om ett tag. Jag försöker planera in enkla och roliga saker, som att laga en god middag och köpa en flaska vin trots att det är vardagskväll. Vi sitter uppe och pratar och det känns bättre för en liten stund, men jag lägger mig ändå med samma känsla och vaknar med samma känsla av ängslighet och sorg. Blörk! What to do?

Ta kontakt med vården och få en samtalskontakt! Försök hitta de där bra stunderna och se till att du minns dem, de försvinner gärna in i mörkret när livet är så där. Men vården i första hand!

 

[Voeux]

Det låter som om du kanske behöver lite mer stöd och support än vad man kanske kan göra för att muntra upp sig en vardagskväll. Har du hjälp ifrån en läkare eller psykolog kanske?

Söker upp vården asap.

Vårdcentralens kurator/samtalsstöd. Bra för att strukturera och se framåt.

Terapi.
Jag har insett att det finns ingen anledning att inte ta hjälp av någon när det blir lite för mycket. Jag brukade tänka att det måste vara något stort eller extra svårt för att man ska "få" använda en terapeut men det är inte alls så!
Jag har precis kommit ur en tuffare period där många olyckliga och dåliga saker sammanföll och till slut lyckades jag inte själv plocka upp mig ur de där mörka perioderna som bara blev fler och fler, längre och längre.
Så jag bokade tid på vårdcentralen hos min läkare och berättade precis hur jag kände och hon remitterade mig till deras terapeut, behövde bara vänta 1 månad och sen fick jag samtal.
Avslutade precis den efter 1 gång i veckan i 10 veckor där vi pratade om både hur jag kände för att sätta ord på och reda ut vad som kändes jobbigt och sen hur jag kan försöka tänka och agera istället.
För mig gjorde det mycket skillnad bara att någon hjälpte mig reda i vad jag kände och sätta ord på känslorna istället för "allt känns jobbigt och mörkt".

Så jag säger terapi. Det finns ingen anledning att må dåligt nu bara för att du är säker på att det går över sen.

Fästman föreslog samma sak. Min erfarenhet från vården i dessa situationer är tyvärr inte helt bra, och jag är orolig för att den typen av kontakt skulle innebära ännu mer stress just nu Samtidigt förstår jag såklart att fästmannen inte kan bära bördan av att vara det enda stödet just nu.

 

[Witcher]

Ha kontroll på vardagen/fritiden. Se till att man har snyggt och städat i hemmet.
Sen att ha en rutin på träningen och precis som du att unna sig god mat osv ibland. Försöka se det roliga i de små sakerna och inte titta för mycket i framtiden. Som tex när de och de sker om en vecka/månad/år då kommer allt bli så mycket bättre. Utan se framemot de små sakerna i vardagen hela tiden.
Då mår jag som bäst.

Ett tillägg. Sömn är otroligt viktigt också.
Se till att du får en bra natts sömn.

 

[Tonto]

Fästman föreslog samma sak. Min erfarenhet från vården i dessa situationer är tyvärr inte helt bra, och jag är orolig för att den typen av kontakt skulle innebära ännu mer stress just nu Samtidigt förstår jag såklart att fästmannen inte kan bära bördan av att vara det enda stödet just nu.

Skulle du kunna tänka dig att söka privat?

 

[Voeux]

Ha kontroll på vardagen/fritiden. Se till att man har snyggt och städat i hemmet.
Sen att ha en rutin på träningen och precis som du att unna sig god mat osv ibland. Försöka se det roliga i de små sakerna och inte titta för mycket i framtiden. Som tex när de och de sker om en vecka/månad/år då kommer allt bli så mycket bättre. Utan se framemot de små sakerna i vardagen hela tiden.
Då mår jag som bäst.

Det brukar vara så för mig med. Jag anar dock att denna svackan är lite bortom den typen av lösningar. Men med det sagt så skadar ju aldrig små glädjeämnen i vardagen.

 

[Witcher]

Det brukar vara så för mig med. Jag anar dock att denna svackan är lite bortom den typen av lösningar. Men med det sagt så skadar ju aldrig små glädjeämnen i vardagen.

Okej, tråkigt att höra. Ge inte upp bara .
Det kan ju kännas extra tungt på vintern när det är mörkt ute också. Men vi går ju mot ljusare tider .

 

[Malibu_Stacy]

Fästman föreslog samma sak. Min erfarenhet från vården i dessa situationer är tyvärr inte helt bra, och jag är orolig för att den typen av kontakt skulle innebära ännu mer stress just nu Samtidigt förstår jag såklart att fästmannen inte kan bära bördan av att vara det enda stödet just nu.

Jag säger dock ändå som dom andra, samtalskontakt. Jag har för mig att jag tipsat om min terapeut till dig tidigare. Hon jobbar både privat (tid snabbt men kostar mer) och på vårdcentral (väntetid men statligt finansierat). Jag vet att det är skitjobbigt och tufft att ta tag i sig själv på det sättet men i ditt läge låter det verkligen som att du gör och har all den support du bara kan ha runt omkring dig men ändå så fungerar inte måendet som det ska. Tanken är inte heller alltid att du ska klara det själv utan det behövs ibland hjälp av en riktigt utomstående, professionell person. Det kommer ge dig redskap inte bara nu utan även för liknande situationer i framtiden!

 

[Voeux]

Skulle du kunna tänka dig att söka privat?

Ett utav många stressmoment just nu är ekonomi. Nu är ju ingenting viktigare än hälsan, såklart, men tanken på ytterligare utgifter får magen att knyta sig just nu. Och då ramlar jag lätt tillbaks till tanken att det sannolikt kommer att ljusna snart hur som helst, och att jag bara måste ha lite tålamod. Jag är verkligen för att söka hjälp när det behövs, men jag tänker också att det ibland kan komma tunga perioder som sedan passerar?

 

[Voeux]

Okej, tråkigt att höra. Ge inte upp bara .
Det kan ju kännas extra tungt på vintern när det är mörkt ute också. Men vi går ju mot ljusare tider .

Vi gör ju det som tur är! Jag längtar efter ljusa kvällar och sopade gator.

 

[lil-sis]

Ett utav många stressmoment just nu är ekonomi. Nu är ju ingenting viktigare än hälsan, såklart, men tanken på ytterligare utgifter får magen att knyta sig just nu. Och då ramlar jag lätt tillbaks till tanken att det sannolikt kommer att ljusna snart hur som helst, och att jag bara måste ha lite tålamod. Jag är verkligen för att söka hjälp när det behövs, men jag tänker också att det ibland kan komma tunga perioder som sedan passerar?

Har ni ingen företagshälsovård?
När jag började på VC så hänvisade hon vidare till företagshälsovården

 

[Voeux]

Jag säger dock ändå som dom andra, samtalskontakt. Jag har för mig att jag tipsat om min terapeut till dig tidigare. Hon jobbar både privat (tid snabbt men kostar mer) och på vårdcentral (väntetid men statligt finansierat). Jag vet att det är skitjobbigt och tufft att ta tag i sig själv på det sättet men i ditt läge låter det verkligen som att du gör och har all den support du bara kan ha runt omkring dig men ändå så fungerar inte måendet som det ska. Tanken är inte heller alltid att du ska klara det själv utan det behövs ibland hjälp av en riktigt utomstående, professionell person. Det kommer ge dig redskap inte bara nu utan även för liknande situationer i framtiden!

Jag känner mig extremt komplicerad, och då får jag dåligt samvete för det också. Fästmannen är nästan alltid glad. Han går aldrig in i perioder som dessa. Han är alltid logisk, stabil och på gott humör. Själv pendlar jag mellan sprudlande och nattsvart. Jag har låtsas vara på bättre humör några dagar för jag tänkte.. fake it til you make it? Så slipper han ta allt jämt. Det gick inte alls bra utan slog tillbaks med världens kraft. Så får jag dåligt samvete igen för att han måste trösta mig hela natten igen. Förstår knappt varför han stannar, och då blir jag ledsen över det också.

En bättre verktygslåda kanske inte är en helt dum idé.

 

[Voeux]

Har ni ingen företagshälsovård?
När jag började på VC så hänvisade hon vidare till företagshälsovården

Tyvärr! Det är dock på gång, men vi håller på att välja mellan företagshälsovård eller försäkring. Får se vart det landar. Jag hoppade av som arbetsmiljöombud i höstas så vet inte riktigt hur långt de kommit i arbetet!

 

[tanten]

Säger samma som flera andra. Ta hjälp.

Om vården ett trista erfarenheter kanske kyrkan kan ge stöd? Jag är atist men vet ju att det är många som fåt vettig samtalskontakt med präst eller diakon. Eller sök privat vård.

Ekonomin - ja det är tungt att ha dålig ekonomi. Men samtidigt så är du beroende av din hälsa resten av livet. Se det som en investering?

Kram!