För det första håller jag med om att kräsna hästar kan behöva fler fodringar än 'vanligt', samt att det kan vara dumt att fodra kraftfoder precis innan man släpper ut dem (de står i stället och väntar på att få komma ut)
Kräsna tants favorit var ren havre (krossad, om hon fick välja), enda kraftfodret hon äter i alla lägen. (den här hästen äter det mjöliga i lusern men lämnar alla strån, så petig är hon, men bara lusern utan melass, är det melass i rör hon det inte) Paavos 18+ müsli har också funkat. typ. för det mesta. Betfor funkade tills de ändrade receptet.
Det andra som funkat har varit när det har varit konkurrens om maten. Under sommarbetet fodrar vi med betfor+mineraler. Fröken får helt vanliga pelleterade mineraler i sin hink, Tant nån flytande specialvariant då pelleterade mineraler ÄR ÄCKLIGT DUMMA MÄNNISKA. Men, om tillfälle gavs, jagade Tant bort Fröken från Frökens mat och åt den också, då dög mineralerna minsann.
Men foderjäst... det har jag svårt att ens få i Fröken, som liksom inte protesterar i vanliga fall ('ligger det i krubban ska det ätas'- typen av häst). Hon liksom suckar förtvivlat och tittar på mig med anklagande blick 'men... men... varför?????'. Sen äter hon i alla fall, eftersom det är i krubban, men hon äter fortare utan foderjäst.