Hur är det, har ni redan hittat den eller suktar ni fortfarande efter "the one"? 
Blev inspirerad av "hur är era hästar att rida"-tråden.
Och tror ni realistiskt att ni skulle kunna knåpa ihop "idealet" i en och samma häst? Är ni kanske såna att ni förälskar er i individer (kanske när man väl skaffat en häst och vant sig vid den) eller såna som grämer er över vad som "fattas" hästar man rider?
Jag själv har NÄSTAN haft min idealhäst. Ärligt talat tror jag inte jag skulle kunna komma närmare än så utan att något annat blir sämre.
Kvalitéerna jag tyckte var extra bra med den hästen:
*Tänkte alltid framåt och var arbetsvillig (nästan överambitiös)
*Svarade snabbt på tygelhjälper, framförallt förhållningar. Just tygelhjälper tycker jag är svårast att lära in i efterhand om hästen väl lärt sig fel.
*Hade ganska lätt för att samla sig (dels pga exteriören, bra vinklar för samling bak och ngt överbyggd fram, och dels pga att den var så framåt i psyket och gick att omvandla energin uppåt istället)
*Var väldigt känslig (men inte skraj) och tänkte man tillräckligt hårt på något och försökte överföra det till kroppen kunde den ofta förstå trots att man inte lärt in momentet och hjälperna.
*Orädd för så gott som allt, första gången jag skulle för skojs skull "leka" med en pressenning gick den bara rakt över och höll nästan på att trassla in sig utan att så mycket som blinka, kunde gå och nosa på traktorer som var igång osv.
*Social, den visade tydligt att man var saknad om man inte varit ute i stallet på nån dag. Kom springandes till grinden och gnäggade. Släppte även lös den ett par gånger, dels på gården för att beta och dels i skogen på hemvägen och tog loss tyglarna bara så följde den som en hund (INTE NH-tränad).
Och så ett par saker som jag kände att jag saknade:
*Fysiken. Den var halvt förstörd av tidigare ridning/utrustning och jag fick fokusera väldigt mycket på att inte trigga tillbaka gamla spänningar och snedheter även när hästen började bli återställd. Den var stel som en planka och hade alla möjliga skavanker till en början. Man fick ju ha det i åtanke även när den KÄNDES bra eftersom hästen själv kunde tro att det skulle göra ont eller inte gå, och då kommer vi till nästa punkt:
*Stresströskeln. Framåtandan som hästen hade gjorde att den lätt sprang ifrån så att säga. Kunde låsa sig mentalt och då lyssnade den inte. Man fick vänta ut den tills den lugnat ner sig igen men varje gång man skulle försöka komma upp ett snäpp i utbildningen så kom det tillbaka.
Det här är nog en bra sammanfattning. Fast egentligen tror jag att jag passar bättre med en "cool" häst som inte är väldigt framåt utan har framåtbjudning men inte ger mer än man ber om.
Har också ridit en häst som var jättekul att rida för att den var ganska välskolad och även den känslig i munnen men den var mycket coolare. Förutom att den också hade sina negativa saker (stooor för lilla mig och helt maniskt rädd för allt hinderliknande, jobbigt stötig i galoppen m.m.) var den nog också nära idealet. Och en liten ponny som var sjukt samarbetsvillig, väldigt fin och fin exteriör, väldigt känslig, fina gångarter, lättlärd m.m. men var rädd för människor och även den lite lättstressad men det tror jag hade varit ganska lätt att jobba bort.
Nå? Låt höra era hästfantasier!
Blev inspirerad av "hur är era hästar att rida"-tråden.
Och tror ni realistiskt att ni skulle kunna knåpa ihop "idealet" i en och samma häst? Är ni kanske såna att ni förälskar er i individer (kanske när man väl skaffat en häst och vant sig vid den) eller såna som grämer er över vad som "fattas" hästar man rider?
Jag själv har NÄSTAN haft min idealhäst. Ärligt talat tror jag inte jag skulle kunna komma närmare än så utan att något annat blir sämre.
Kvalitéerna jag tyckte var extra bra med den hästen:
*Tänkte alltid framåt och var arbetsvillig (nästan överambitiös)
*Svarade snabbt på tygelhjälper, framförallt förhållningar. Just tygelhjälper tycker jag är svårast att lära in i efterhand om hästen väl lärt sig fel.
*Hade ganska lätt för att samla sig (dels pga exteriören, bra vinklar för samling bak och ngt överbyggd fram, och dels pga att den var så framåt i psyket och gick att omvandla energin uppåt istället)
*Var väldigt känslig (men inte skraj) och tänkte man tillräckligt hårt på något och försökte överföra det till kroppen kunde den ofta förstå trots att man inte lärt in momentet och hjälperna.
*Orädd för så gott som allt, första gången jag skulle för skojs skull "leka" med en pressenning gick den bara rakt över och höll nästan på att trassla in sig utan att så mycket som blinka, kunde gå och nosa på traktorer som var igång osv.
*Social, den visade tydligt att man var saknad om man inte varit ute i stallet på nån dag. Kom springandes till grinden och gnäggade. Släppte även lös den ett par gånger, dels på gården för att beta och dels i skogen på hemvägen och tog loss tyglarna bara så följde den som en hund (INTE NH-tränad).
Och så ett par saker som jag kände att jag saknade:
*Fysiken. Den var halvt förstörd av tidigare ridning/utrustning och jag fick fokusera väldigt mycket på att inte trigga tillbaka gamla spänningar och snedheter även när hästen började bli återställd. Den var stel som en planka och hade alla möjliga skavanker till en början. Man fick ju ha det i åtanke även när den KÄNDES bra eftersom hästen själv kunde tro att det skulle göra ont eller inte gå, och då kommer vi till nästa punkt:
*Stresströskeln. Framåtandan som hästen hade gjorde att den lätt sprang ifrån så att säga. Kunde låsa sig mentalt och då lyssnade den inte. Man fick vänta ut den tills den lugnat ner sig igen men varje gång man skulle försöka komma upp ett snäpp i utbildningen så kom det tillbaka.
Det här är nog en bra sammanfattning. Fast egentligen tror jag att jag passar bättre med en "cool" häst som inte är väldigt framåt utan har framåtbjudning men inte ger mer än man ber om.
Har också ridit en häst som var jättekul att rida för att den var ganska välskolad och även den känslig i munnen men den var mycket coolare. Förutom att den också hade sina negativa saker (stooor för lilla mig och helt maniskt rädd för allt hinderliknande, jobbigt stötig i galoppen m.m.) var den nog också nära idealet. Och en liten ponny som var sjukt samarbetsvillig, väldigt fin och fin exteriör, väldigt känslig, fina gångarter, lättlärd m.m. men var rädd för människor och även den lite lättstressad men det tror jag hade varit ganska lätt att jobba bort.
Nå? Låt höra era hästfantasier!
