Epeleptiker bör inte rida?

[chakira]

Hej... behöver hjälp att svara på en fråga... Har hört någon stans att människor som lider av epelepsi inte bör rida eftersom ridningen kan framkalla anfall. Är detta sant? Eller är det bara i vissa fall?

Har som instruktör varit med en gång för några år sedan då en av mina ridelever fick ett anfall på hästryggen, denne blev stel som en pinne och föll av hästen. Som tur var fick hästen inte panik utan gick snällt åt sidan Flickan trilla av så hon hamnade mellan hästens fyra ben. Det var obehagligt och nu skulle jag gärna vilja höra eran åsikt kring ridning och epelepsi. Gärna ett svar från någon som är utbildad på området och vet mer om sjukdomen.

Tacksam för svar // Jenny

 

[Gumman]

Det jag vet är att man får undvika att köra bil när man nyss haft ett anfall, har en kompis som har körförbud i 2 år till. Det finns två olika kategorier av epilepsi och i den ena kategorin får man bara små anfall (petit mal) och i den andra stora anfall (grand mal). Hör man till den kategorin som får stora anfall (krampar och medvetslöshet) bör man nog inte rida. När man får små anfall så blir man bara frånvarande en stund. Ska man rída så får man nog göra det i ordnade former om man inte har nån koll på sin sjukdom. Jag vet också att blinkande ljus framkallar anfall. Förmodligen blir det förmycket intryck i hjärnan som framkallar anfallen. Epilepsi är ett stort område då man måste förstå hur hjärnan fungerar för att man ska kunna förklara orderntligt. Annars finns det information ute på nätet. Jag tror inte att man kan säga att det är just ridningen som framkallar anfallen då det handlar om elektroniska inpulser som väljer olika vägar i nervbanorna i hjärnan.
Har man epilepsi så ska man nog rådfråga sin läkare speciellt om man får stora anfall.

 

[chakira]

tack för ditt svar... hoppas någon annan... kanske med erfarenhet... kan ge sin syn på saken.

// Jenny

 

[frökenSmilla]

Hej, huruvida man skall/bör rida om man har epilepsi är vad jag kan se väldigt individuellt. Det beror på en lång rad faktorer som t ex som Gumman skriver om man har petit mal eller grand mal men också på om man har sina anfall under god kontroll med hjälp av medicinering. Sedan kan ju om en som har levt med sin epilepsi länge ibland kan ha lärt sig i vilka situationer risken är störst, tänker då på att om man vet att man lättare får anfall när man är utarbetad t ex så skall man kanske hoppa över ridningen en sådan dag.

Jag har en styvbror om har haft epilepsi i över trettio år nu och ham får lov att köra bil och han rider också och det är inte i det läget han löper störst risk att få anfall utan det är nästan alltid så att han får sina anfall (vilket händer sällan numer) när han väl har slappnat av igen efter ansträngning.

Under alla omständigheter så tycker jag att man i detta fall liksom när det gäller alla andra typer av funktionshinder (där inte omdömet är påverkat såklart) att man måste lita på att personen själv kan avgöra vad han/hon klarar av eller inte och när det gäller barn att föräldrarna måste avgöra. Att ta en diskussion om hur man skall göra det så säkert som möjligt är ju däremot inte fel.
Vet inte om detta kan vara till någon hjälp men det var lite tankar från mig.

/frökenSmilla

 

[chakira]

Tack för att du delade med dig av dina tankar...

Nu till en annan fundering, eftersom jag som instruktör varit med om en elev som fick ett sjukdomsanfall... och jag var ovetande om att personen led av detta (vilket gjorde att jag inte var förberedd/inte visste hur jag skulle handskas med situationen)... tycker ni att jag borde kräva av mina elever att det ska berätta om det har ett handikap/sjukdom som kan påverka ridningen? Eller är det inte min ensak att veta?

Ni som har en sjukdom/handikapp ... vad tycker ni - är det inte min sak att veta som ansvarig ridinstruktör?

Tacksam för synpunkter

 

[Gumman]

Självklart borde du fått information om att den eleven hade epilepsi. Har man en sjukdom som kan påverka sin hälsa vid ridning, så finns all anledning att instruktören ska veta det, är man förberedd kan man rädda liv.

 

[Qodrofenia]

Jag är epileptiker och har ridit i mer än 20 år.Men jag har inte grav epe.Jag informerar alltid instruktötrerna jag rider för om min sjukdom.Jag annser att det är viktigt. jag äter min medicin och är då anfallsfri..Och jag jobbar ju med hästar oxå på en stor ridskola och även som instruktör i bland.Så sjukdommen behöver inte vara ett hinder.Jag har haft egna hästar i många år och jag har inte haft ett annfall i närheten av hästarna. Hästarna är den bästa medicinen för mig..
Här kan du läsa mera

 

[yodi]

jag har själv epelepsi och jag tror att det beror mycket på dels ryttaren och sen hästen.

jag har två hästar varav den ena är en oerhört cool valack, jag fick ett anfall när jag red honom och han klarade det galant, han stod stilla tills anfalet var över och då skrittade han helt enkelt hem till stallet med mig och ställde sig och väntade på gårdsplanen tills någon kom och plockade ner mig ( jag har relativt lätta anfall och får inte så häfftiga kramper, men är "borta" rätt länge)

den andra hästen å andra sidan är en väldigt känslig dam, så har jag inte ridit hene på ett tag då hon tyvär nog inte skulle klara av att jag får ett anfall när jag rider henne.

jag har hafft epelepsi i över ett år nu, jag har fått en medecin som fungerar och anfallen kommer allt mer sällan, samt att jag börjar kunna känna när ett anfall är i krokarna så vem vet om några månader kanske jag kan rida mitt sto igen.

 

[Icebabe_1]

har en kompis i norge som har ridit nestan hela livet,
hon har inte fått ett enda anfall på hästrygg eller i stall.