Corminta
Trådstartare
Jag blir lite konfunderad av min hund och hans beteenden I vissa sammanhang. Trots att jag egentligen borde veta hur jag ska ga tillvaga kanner jag mig villradig.
Han kan vara ensam lang tid hemma utan problem. Oftast ligger han I buren eller pa sin favoritplats I vardagsrummet nar jag kommer hem. Han kommer nastan aldrig och halsar nar jag kommer, ar det daremot maken eller nagon annan gar han dit. Framlingar far varldens utskallning innan de ens kommit till dorren (inte idealt men vi jobbar pa det).
Nar jag gar ut vill han garna folja med men ar inte over the top. Eftersom det ar valdigt olika nar han far ser jag det inte som konstigt. Han vet direct om jag ska ivag "fint" eller ut I stallet (hemma). Plockar jag upp kopplet / aka ivag sakerna blir han saklart mer exalterad vilket jag tycker ar ok.
Vill han garna ga med till stallet ligger han garna vid dorren / altan dorren men da vet han ocksa att jag oftast kommer tillbaka snart.
Till mina forvirringar.
I stallet blir det nastan alltid ratt mycket gnall och skall da jag gar ivag. Han ar bunden och far aldrig ga med till tex godselstacken, hagen, skritten. Dvs mer konsekvent an vid huset. Varfor far jag mer angest vid ett tillfalle som ar mer konsekvent? Vad ska jag gora?
I bilen satt han tidigare valdigt lugnt. Sov oftast och reste sig inte ens om det var folk runtom bilen (tex utanfor affaren) vilket jag tycker ar ratt fantastiskt med tanke pa hur han ar mot framlingar. Far han folja med ut tar jag honom pa en gang. Far han inte folja med lade han sig ner.
Senaste tiden ar det gnall och skall. Han tittar efter mig och kan skalla pa annat han ser utanfor.
Varfor blir det samre nar han var trygg tidigare? Jag upplever det som att han ser "allt annat" eftersom han tittar efter mig, inte tvartom. Vad ska jag gora?
Eftersom det ar jag som tar honom 95% av tiden forsoker han nastan aldrig folja med maken. Tror aldrig han akt I bilen med enbart maken.
(Sorry for romanen)
Han kan vara ensam lang tid hemma utan problem. Oftast ligger han I buren eller pa sin favoritplats I vardagsrummet nar jag kommer hem. Han kommer nastan aldrig och halsar nar jag kommer, ar det daremot maken eller nagon annan gar han dit. Framlingar far varldens utskallning innan de ens kommit till dorren (inte idealt men vi jobbar pa det).
Nar jag gar ut vill han garna folja med men ar inte over the top. Eftersom det ar valdigt olika nar han far ser jag det inte som konstigt. Han vet direct om jag ska ivag "fint" eller ut I stallet (hemma). Plockar jag upp kopplet / aka ivag sakerna blir han saklart mer exalterad vilket jag tycker ar ok.
Vill han garna ga med till stallet ligger han garna vid dorren / altan dorren men da vet han ocksa att jag oftast kommer tillbaka snart.
Till mina forvirringar.
I stallet blir det nastan alltid ratt mycket gnall och skall da jag gar ivag. Han ar bunden och far aldrig ga med till tex godselstacken, hagen, skritten. Dvs mer konsekvent an vid huset. Varfor far jag mer angest vid ett tillfalle som ar mer konsekvent? Vad ska jag gora?
I bilen satt han tidigare valdigt lugnt. Sov oftast och reste sig inte ens om det var folk runtom bilen (tex utanfor affaren) vilket jag tycker ar ratt fantastiskt med tanke pa hur han ar mot framlingar. Far han folja med ut tar jag honom pa en gang. Far han inte folja med lade han sig ner.
Senaste tiden ar det gnall och skall. Han tittar efter mig och kan skalla pa annat han ser utanfor.
Varfor blir det samre nar han var trygg tidigare? Jag upplever det som att han ser "allt annat" eftersom han tittar efter mig, inte tvartom. Vad ska jag gora?
Eftersom det ar jag som tar honom 95% av tiden forsoker han nastan aldrig folja med maken. Tror aldrig han akt I bilen med enbart maken.
(Sorry for romanen)