Ensam med bonusbarn

[Syrran!]

Sv: Ensam med bonusbarn

*knapplån*

Måste erkänna att jag blir lite arg här. Inte på TS dock. Här säger TS rakt ut att hon inte orkar, vem har då rätt att kräva av henne detta? Det är inte svårt att göra sej utbränd på en månad, men desto svårare att ta sej tillbaka.

Har själv två bonusbarn i samma ålder som TS bonusbarn, och som jag tycker om väldigt mycket. Vi har även dom på helgerna och det går jättebra. Jag hjälper till om min sambo åker bort någon dag under helgen när vi har dom... och här kommer mitt men. Jag skulle aldrig ta på mej ansvaret att ta ansvaret över dem en hel månad om det inte redan var så att mamman var ute ur bilden och dom bodde hos oss på heltid. Meningen med det delade boendet är inte för min skull utan för fadern och barnens skull, jag kan aldrig ersätta föräldrarna. Därför känns det dumt om jag skulle ta hand om dem och de inte umgicks med någon av föräldrarna, bara för att det är den eller den helgen! Så därför tycker jag att är det enda argumentet barnledighet som biomamman kommer med, så är det hon som är den största egoisten.

Att säga att TS ska sälja sin häst och hund för en månads skull känns idiotiskt så antar att det menas på heltid för framtiden, betyder bonusbarn då automatiskt att man ska säga upp sitt intresse och liv, för att man ska orka ta hand om dem när ingen av föräldrarna vill/kan? En häst och hund är också ett stort ansvar, precis som barn och som jag har uppfattat det är det hon som har ansvaret för dessa och ingen annan, medan sonen fortfarande har en mor som också är ansvarig för honom.

Jobbar sambon varje helg? Annars går det ju bara att byta, eller som du faktiskt sa TS, åka och hälsa på sonen några dagar på vardagen, så han även får träffa sin far den månaden. Det blir ju ändå tvunget om dom ska kunna träffas under den månaden, för det är väl inte meningen att TS ska ta faderns plats helt?

Jag håller med i allt du skrivit! Satt precis och försökte formulera något liknande själv!

Det handlar ju inte om att TS inte VILL, utan att hon känner att hon inte orkar. Det är viktigt att lyssna till sin kropp.

Självklart kan bonussonen ta illa upp, men han är ju ändå 9 år och det borde gå att förklara för honom eller? Och ni har ju tänkt att hälsa på honom vissa dagar då pappan är ledig så han blir ju inte utan kontakt med er familj under en hel månad.

TS: Hoppas att det löser sig på ett bra sätt! Lycka till!

 

[Mirabell]

Sv: Ensam med bonusbarn

Om man inte vill något så brukar man även inte ha någon ork till det heller....

 

[Madick]

Sv: Ensam med bonusbarn

Om man inte vill något så brukar man även inte ha någon ork till det heller....

Kom igen när du har eget litet barn hemma.

 

[Syrran!]

Sv: Ensam med bonusbarn

Om man inte vill något så brukar man även inte ha någon ork till det heller....

Det får stå för dig... Så kanske det är för dig. Den erfarenheten har dock absolut inte jag. Jag har i perioder mått psykiskt dåligt och har haft vilja men inte ork. Så för mig hör det absolut inte ihop.

(Jag påstår absolut inte att TS mår psykiskt dåligt utan detta sista inlägg var endast mitt svar till Mirabell.)

 

[cirkus]

Sv: Ensam med bonusbarn

Fortfarande begriper jag inte att det skal vara så stor skillnad på barn och barn i en familj.

Ett bonusbarn kan man *inte orka med* men om det varit ett biobarn har man ju inte så mycket att välja på. I min värld är en 9-åring och en bebis inte särksilt ansträngande.

 

[Syrran!]

Sv: Ensam med bonusbarn

Självklart vore det det ultimata, att TS inte tyckte att det var jobbigt och inte hade något emot att ha sambons son varje helg utan sambon, men så är det ju tydligen inte nu.

Och med risk för missförstånd (), TS kan i detta läget "välja bort" bonussonen. Och nej, ett "biobarn" kan inte väljas bort, men TS har ett "biobarn" och väljer under mars månad att prioritera detta på helgerna när sambon arbetar. Självklart kan det hända att bonussonen tar illa upp, men som jag, och fler med mig, skrivit tidigare så borde det gå att förklara för bonussonen utan att han blir sårad och känner sig undanskuffad.

Tillägg: Kom på att "välja bort" inte riktigt känns som rätt uttryck att använda. Det jag menar är att TS väljer att prioritera sitt och sambons barn, och därmed oxå sig själv och sin egen kropp. Det tycker jag är klokt!

 

[Madick]

Sv: Ensam med bonusbarn

Ett bonusbarn kan man *inte orka med* men om det varit ett biobarn har man ju inte så mycket att välja på. I min värld är en 9-åring och en bebis inte särksilt ansträngande.

Inte när du själv haft 9 åringen som bebis och har gjort det förr. Första barnet ÄR mycket jobbigare än många kommer ihåg. När jag fick mitt andra barn var allting mycket lättare fast själva barnet var "besvärligare".

Idag har jag svårt att förstå hur jag kunde tycka allt var så jobbigt i början, men jag kommer faktiskt ihåg hur helt förtvivlat trött jag var och hur jobbigt jag tyckte det var att ens få igång något annat. Första barnet är mer än bara fysisk ansträngning, den psykiska är mycket större. Allt är nytt och ändras hela tiden varefter barnet utvecklas.

 

[Gesska]

Sv: Ensam med bonusbarn

jag tror att du måste prata med din sambo mer. Oavsett om det är lathet/ovilja eller att du helt enkelt inte har ork (pga lillkillen) så har ni ju ett problem här.

9åringen kommer att känna sej bortvald, oönskad. Har ni kollat med honom vad han vill? Kanske vill han åka till mormor/farmor någon/ngra av helgerna? Kanske vill han ha en helg hos mamma och en helg hos er!

En 9åring är så stor att han kan hjälpa dej med några småsysslor. Kanske kan han vara inne medans lillen sover så att du kan aktivera din hund själv i trädgården!

Jag tycker att det är jätteviktigt att ni pratar och löser detta, det handlar ju om ett barn!!!

 

[lobell]

Sv: Ensam med bonusbarn

Fortfarande begriper jag inte att det skal vara så stor skillnad på barn och barn i en familj.

Ett bonusbarn kan man *inte orka med* men om det varit ett biobarn har man ju inte så mycket att välja på. I min värld är en 9-åring och en bebis inte särksilt ansträngande.

Jag håller med. När jag fick första sladdisen var mina bonusbarn 8 och 10 och jag fick en till efter 1 år.
Och det var inte att sambons ex hade nån förståelse för det. Sambon ringde henne på fredag förmiddag och sa att vi inte kunde hämta dem pga att jag skulle föda, då fick han efter sura sms komma och hämta dem på lördag morgon istället innan han hämtade mej för att köra hem oss. Så mycket lugn och ro fick vi
Hade B12-brist och kände mej som en 70-åring samt är jag inte 20 längre utan 40. Sambon jobbade nästan alla helger men inte nekade jag dem att komma då de gärna ville träffa småsyskonen.
Sen fick de hjälpa till lite mer och det gjorde att de inte blev som " gäster" som skulle roas och underhållas på helgen utan familjemedlemmar.

Även om 9-åringen har kisseriproblem måste han ju kunna få vara med sitt nya syskon och kunna underhålla sig lite själv om det ska kunna kallas ett hem. Kanske inte alla dagar om det blir för jobbigt men nån dag med bara bonusmamman kan ju stärka relationen oxå.

 

[No1]

Sv: Ensam med bonusbarn

Fortfarande begriper jag inte att det skal vara så stor skillnad på barn och barn i en familj.

Ett bonusbarn kan man *inte orka med* men om det varit ett biobarn har man ju inte så mycket att välja på. I min värld är en 9-åring och en bebis inte särksilt ansträngande.

Vilken tur att det finns en bonusmamma att skyffla över ansvaret på, hur hade biomamman och biopappan löst det annars
Jag kan absolut inte förstå hur man ställer krav på TS när det finns en ledig biomamma som bara vill vara barnledig.
Det måste ju innebära att ni mammor skulle resonera likadant dvs att era barn in absurdum skulle omhändertas av bonusmamman när biopappan planerat tokigt?


Det är absolut intressant att se hur många som verkar anse att bonusföräldrarna skall agera som bioföräldrar fullt ut.


Resonerar ni likadant om ni har djur ex hund?
Dvs måste er nya partner hjälpa till med skötsel, omvårdnad, promenader, handla hundmat, dela ekonomiskt ansvar osv?

 

[lobell]

Sv: Ensam med bonusbarn

Min son bor på heltid hos sin pappa och min dotter på heltid hos mej. När exet åker på sina årliga golfresor på 1-2 veckor så är han hemma med sin bonusmamma, och när jag gör nåt på egen hand är dottern hemma med sambon dvs hennes bonuspappa. Vad är så konstigt med det? Det är inte att skyffla över ansvar, det är att vara familj.
Jag hade katt när jag träffade min sambo, och ja, han tömde kattlåda och köpte kattmat.. Likaväl som jag köpte kläder och leksaker till hans barn..
Ditt resonemang är sånt som gör att det heter dina och mina barn istället för våra barn.

 

[Hopphopp]

Sv: Ensam med bonusbarn

knapp..


men vad vill pojken??????

 

[boccia]

Sv: Ensam med bonusbarn

knapp..


men vad vill pojken??????

samma fråga har fler ställt, men TS har tydligen valt att inte svara...

 

[No1]

Sv: Ensam med bonusbarn

Min son bor på heltid hos sin pappa och min dotter på heltid hos mej. När exet åker på sina årliga golfresor på 1-2 veckor så är han hemma med sin bonusmamma, och när jag gör nåt på egen hand är dottern hemma med sambon dvs hennes bonuspappa. Vad är så konstigt med det? Det är inte att skyffla över ansvar, det är att vara familj.
Jag hade katt när jag träffade min sambo, och ja, han tömde kattlåda och köpte kattmat.. Likaväl som jag köpte kläder och leksaker till hans barn..
Ditt resonemang är sånt som gör att det heter dina och mina barn istället för våra barn.

Ja men det är ju "dina, mina och våra barn" i särkullfamiljer.
Det stöds av biologi och DNA.
Barnen behöver ju inte bli behandlade olika bara för att man har koll på deras genuppsättning

Mitt resonemang handlar mest om att jag skarpt ogillar när det tas för givet att jag ska rädda situationer och lösa problem som andra skapat.
Ett ogillande som, i detta fall, stärks när det finns en biomamma SOM VILL VARA BARNLEDIG FRÅN SITT EGET BARN.
Vilken tur att hon separerat från barnets biologiska pappa för annars skulle hon aldrig få vara barnledig

Jag kan alltså inte förstå att diskussionen har uppstått för biomamman borde ju ta ungen, med glädje - så går resonemanget i min barnfria bubbla.

 

[toughcookie]

Sv: Ensam med bonusbarn

Vilken tur att det finns en bonusmamma att skyffla över ansvaret på, hur hade biomamman och biopappan löst det annars
Jag kan absolut inte förstå hur man ställer krav på TS när det finns en ledig biomamma som bara vill vara barnledig.
Det måste ju innebära att ni mammor skulle resonera likadant dvs att era barn in absurdum skulle omhändertas av bonusmamman när biopappan planerat tokigt?
Inte in absurdum men där barnet (när det är så stort som nio år) vill vara, där ska det vara. För mig är det viktigt att båda hemmen är just HEMMA och att "den andra familjen" inte är någon som man hälsar på när det passar dem

Det är absolut intressant att se hur många som verkar anse att bonusföräldrarna skall agera som bioföräldrar fullt ut.


Resonerar ni likadant om ni har djur ex hund?
Dvs måste er nya partner hjälpa till med skötsel, omvårdnad, promenader, handla hundmat, dela ekonomiskt ansvar osv?
Ja, faktiskt, väljer man att leva med mig så väljer man även att leva med mina djur. Jag gjorde väldigt klart för min man när vi träffades att djuren är en viktig del av mitt liv och vill han vara med där så får han ta sitt ansvar för den biten också

Fetmarkerat är mina åsikter

 

[Hot Shot]

Sv: Ensam med bonusbarn

knapp..


men vad vill pojken??????

Han säger att det inte spelar honom någon roll. Antingen gör det inte det eller så vill han inte att mamma eller jag ska bli ledsen, det sistnämnda skulle inte förvåna mig då han är väldigt omtänksam. När jag var höggravid i somras och pappa på jobbet så var han väldigt mån om att jag skulle ha det bra, hjälpte till att bära matkassar, gjorde kalla drinkar osv (som iof smakade så hemskt så jag fick hälla ut dom i blomkrukan när han inte såg men tanken var ju god ).

Dock tror jag inte alls som vissa har skrivit att han skulle känna sig bortstött då han får stanna hos mamma några helger, snarare tvärtom. Då han bor här varje helg annars får de sällan en hel dag tillsammans, på vardagarna är det ju skola och diverse andra aktiviteter på eftermiddagen, och på loven är han ofta hos farmor som bor 20 mil härifrån.

 

[No1]

Sv: Ensam med bonusbarn

Han säger att det inte spelar honom någon roll. Antingen gör det inte det eller så vill han inte att mamma eller jag ska bli ledsen, det sistnämnda skulle inte förvåna mig då han är väldigt omtänksam. När jag var höggravid i somras och pappa på jobbet så var han väldigt mån om att jag skulle ha det bra, hjälpte till att bära matkassar, gjorde kalla drinkar osv (som iof smakade så hemskt så jag fick hälla ut dom i blomkrukan när han inte såg men tanken var ju god ).

Dock tror jag inte alls som vissa har skrivit att han skulle känna sig bortstött då han får stanna hos mamma några helger, snarare tvärtom. Då han bor här varje helg annars får de sällan en hel dag tillsammans, på vardagarna är det ju skola och diverse andra aktiviteter på eftermiddagen, och på loven är han ofta hos farmor som bor 20 mil härifrån.

Jag som är helt novis blir nyfiken och frågar:

Det är väl givetvis inte fel att lite lätt fråga vad barnet själv vill OM det nu är så att barnet har en solklar uppfattning om vad han vill.
Fast om det finns lite tvekan, ska man verkligen låta barnet ta ställning? Är inte det lite att skjuta över ansvaret och sätta press/stress? Jag tänker just på risken att barnet är rädd att göra någon ledsen?

Här minns jag själv att jag och syskon som 7 respektive 12-åring mådde rätt kass (pga att man inte ville göra föräldrarna ledsna) när våra föräldrar ville att vi skulle bestämma vart vi ville fira jul, påsk osv.


Jag kanske hade gett mitt barn men för livet men jag hade nog bara meddelat barnet i denna situation (som jag var inne på innan) att nu får du roa dig med din mamma i några veckor för pappa har väldigt mkt jobb men vi kan åka och hälsa på iaf.

 

[No1]

Sv: Ensam med bonusbarn

Inte in absurdum men där barnet (när det är så stort som nio år) vill vara, där ska det vara. För mig är det viktigt att båda hemmen är just HEMMA och att "den andra familjen" inte är någon som man hälsar på när det passar dem

Jag förstår och håller med MEN nu ser jag till helheten, en lösning som fungerar för alla och får alla att må bra.
TS vill/orkar/kan inte, det gynnar således varken TS eller 9-åringen att han kommer dit.
Däremot borde det gå att pedagogiskt ge 9-åringen en förklaring som gör att han kan acceptera att stanna hos mamman?
Flexibilitet och anpassning inför varje specifik situation?
Tycker det verkar som TS roddar särkullsfamiljen bra annars men att det nu är övermäktigt?

Ja, faktiskt, väljer man att leva med mig så väljer man även att leva med mina djur. Jag gjorde väldigt klart för min man när vi träffades att djuren är en viktig del av mitt liv och vill han vara med där så får han ta sitt ansvar för den biten

Ja se där, vi är alla olika helt enkelt
Jag har också alltid haft djur men nöjer mig med om min partner kan acceptera deras betydelse för mig och att de finns där (dvs behandlat dem schysst).
Däremot har de aldrig behövt lyfta ett finger för att hjälpa mig med mina djur OM de inte själva helhjärtat velat.

 

[rutans]

Sv: Ensam med bonusbarn

Det får stå för dig... Så kanske det är för dig. Den erfarenheten har dock absolut inte jag. Jag har i perioder mått psykiskt dåligt och har haft vilja men inte ork. Så för mig hör det absolut inte ihop.

Exakt!

tiotiotio

 

[rutans]

Sv: Ensam med bonusbarn

Min son bor på heltid hos sin pappa och min dotter på heltid hos mej. När exet åker på sina årliga golfresor på 1-2 veckor så är han hemma med sin bonusmamma, och när jag gör nåt på egen hand är dottern hemma med sambon dvs hennes bonuspappa. Vad är så konstigt med det? Det är inte att skyffla över ansvar, det är att vara familj.
Jag hade katt när jag träffade min sambo, och ja, han tömde kattlåda och köpte kattmat.. Likaväl som jag köpte kläder och leksaker till hans barn..
Ditt resonemang är sånt som gör att det heter dina och mina barn istället för våra barn.

Tror nog TS också handlar till sitt bonusbarn och tar ansvar över honom med. I det här fallet så tycker jag att du ska förstå att alla kanske inte har samma ork som dej, när du hade småbarn och sambo som jobbade mycket. Alla är vi olika och har olika behov. Orkar man inte så orkar man inte och som det tidigare har skrivits så är det varken bra för TS eller sonen, om hon då pressar sig för att göra biomodern nöjd. För som jag tidigare sa, vad är det för mamma som blir sur för att få ha sitt barn hemma hos sej?

TS är inte bara mer än människa.